Sweden – Country Report: Legal & Policy Framework of Migration Governance

År: 2018

Typ av text: Working paper som beskriver svensk lagstiftning och asylprocessen

Språk: Engelska

Publicerad av: Uppsala universitet inom ramen för det EU-finansierade Horizon 2020 projektet “RESPOND: Multilevel Governance of Mass Migration in Europe and Beyond”, ett samarbete mellan 14 partners i ursprungs-, transit och destinationsländer för migration till EU som Uppsala universitet samordnar

Författare: Mudar Shakra, Jenni Wirman & Justyna Szalanska 

Antal sidor: 74

Tillgänglig på: http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1248422/FULLTEXT02.pdf

Vad texten handlar om

Rapporten är deskriptiv. Texten beskriver svensk lagstiftning och dess tillämpning inom asylområdet såsom den såg ut och förändrades åren 2011-2017 samt statistik för asylsökande och andra migranter under perioden. Perioden beskrivs som en u-sväng i svensk migrationspolitik som föranleddes av det aldrig tidigare skådade antalet asylsökande samt bristen på solidaritet i EU:s mottagande och fördelning av ansvar. Texten beskriver vilka olika lagar som styr asylområdet i Sverige samt att det är Justitiedepartementet, Migrationsverket och domstolarna som ansvarar för styrningen och genomförandet, samt vilken relation som råder mellan organen. Texten beskriver förutom själva bedömningen av skäl för uppehållstillstånd lagstiftning gällande arbete och utbildning under asyltiden, etablering efter uppehållstillstånd och processen för ensamkommande barn (inklusive åldersbedömningar och gode män etc). Rapporten beskriver processen som ledde upp till beslutet om den sk nya gymnasielagen i juni 2018. Rapporten tar även upp situationen för papperslösa, där författarna härleder regleringen till den internationella mänskligarättighetsregimen, exempelvis genom FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. 

Viktigaste resultat

Lagförändringar från år 2015 som tas upp är:

• Begränsningslagen (2016:752) som presenterades november 2015 och trädde i kraft i juni 2016 och innebar i korthet
  • Tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta
  • Begränsade möjligheter till familjeåterförening samt inkomstkrav för detta att vara möjligt överhuvudtaget
• Begränsningarna som infördes år 2016 med begränsningslagen har sedan dess kompletterats genom förändringar som först presenterades den 27 november 2017 och beslutades om den 4 juni 2018 med beslut om: 
  • förlängning av lagen till juli 2019, 
  • begränsad möjlighet för asylsökande att själva välja eget boende (förändringar i bestämmelserna om EBO) 
  • och en möjlighet för ensamkommande unga att få tillfälligt uppehållstillstånd på grund av studier (“nya” gymnasielagen).  
• Lag om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning (2016:38) som presenterades november 2015 och som innebar att alla kommuner behöver ta emot asylsökande  (sida 35-36)
• Förändringar i lagen om mottagande av asylsökande (LMA, 1994:137) som trädde i kraft i juni 2016 som tog bort möjligheten till dagersättning och boende efter ett negativt beslut i asylärendet (sida 33)
• Förändringar i utlänningslagen (2005:716) som trädde i kraft maj 2017 och rörde asylansökningar från ensamkommande barn från februari 2017 angående medicinska åldersbedömningar (sida 46-47)

Författarna tar upp kritik som regeringen mottagit innan begränsningslagens införande år 2016 från UNHCR och av olika organisationer, bland annat från kommissionären för mänskliga rättigheter i Europarådet år 2018, angående begränsningarna av familjeåterförening. Författarna menar att Sverige sällan får kritik för rättslig hantering, men att Amnesty anklagat svenska myndigheter för att sätta upp byråkratiska hinder för familjeåterförening för syrier, exempelvis problemet för familjemedlemmar med att ta sig till en ambassad i ett annat land. De tar också upp kritik från olika instanser angående åldersbedömningar och ensamkommande barns försvinnanden. Vad gäller åldersbedömningar lyfter författarna upp den interna kvalitetsutvärdering som Migrationsverket gjorde för fall registrerade mellan 1 januari och 1 juli 2016 (det vill säga innan medicinska åldersbedömningar infördes) som visade att i 60% av fallen utreddes inte åldern tillräckligt. 

Författarna gör en del analyser utifrån den beskrivna lagstiftningen. De beskriver ökningen av flyktingar år 2015 som en av de största utmaningarna för EU sedan unionens bildande, med hänvisning till EU-kommissionen. De menar att Sverige gått från en internationellt erkänt generös migrationspolitik med hög standard och utbredda rättigheter, särskilt vad gäller flyktingar, till en restriktiv. De menar att det var en enorm press på (minoritets)regeringen som orsakat detta. 

Ev förslag för vidare granskning

Genom att hänvisa till information från Sveriges Radio visar författarna att det är en betydligt mindre andel av de som ansöker om asyl en andra gång efter att ha hållit sig gömda i fyra år som får ett positivt beslut på sin andra asylansökan. År 2011 fick 61% sina negativa beslut ändrade till positiva. De första sex månaderna år 2017 fick endast 5% ett ändrat beslut.   Författarna antyder att det skulle kunna vara en indirekt konsekvens av den förändrade politiken från och med 2015 och framåt (sida 12). 

Sammanfattad av: Josefin Åström