Den 14 juni 2019 beslutade regeringen om direktiv för en parlamentarisk utredning om den framtida svenska migrationspolitiken. Asylkommissionen ansåg att den parlamentariska kommittén behövde få tilläggsdirektiv som tar utgångspunkt i människors erfarenheter av att ha sökt uppehållstillstånd i Sverige och åtaganden om mänskliga rättigheter.

Tilläggsuppdragen som Asylkommissionen ville ge politikerna ansluter till de uppdrag som regeringen redan hade gett. Texten ska därför inte läsas som en uttömmande beskrivning av erfarenheter från eller forskning om den svenska asylprocessen. Men Asylkommissionen såg det som viktigt att kommittén i det pågående arbetet skulle ta del av den svenska och internationella forskningen på området, i synnerhet forskning som tar tillvara asylsökandes erfarenheter av lagstiftningen.d

Direktivet vände sig främst till den parlamentariska kommittén, men även till andra intresserade. Den parlamentariska utredningen avslutades 2020 (i stor oenighet) och de lagändringar som riksdagen så småningom beslutade om trädde i kraft 2021. Det hindrar inte att Asylkommissionens skuggdirektiv fortfarande är användbart för att refereras och citeras.

Skuggdirektivet tar upp en rad välbelagda humanitära konsekvenser och diskrimineringseffekter av tidsbegränsade uppehållstillstånd, försörjningskrav och andra inslag som introducerades med den tillfälliga lagen. Lagstiftningen analyseras även ur ett rättighetsperspektiv. Dokumentet innehåller ca 200 referenser till aktuell forskning och andra rapporter.

I sitt förord framhöll Asylkommissionen att den parlamentariska kommitténs uppdrag ”ska vara att lägga fram förslag till lagstiftning och andra åtgärder för att förbättra Sveriges mottagande av människor som söker skydd från krig och förföljelse, inte försämra det. Sverige ska verka för ett samarbete mellan länder för lösningar som leder till att alla som tvingas fly och inte kan återvända ska beredas en fristad där de tillerkänns rättigheter och skyldigheter och får möjlighet att skapa sig ett hem.”