Sammanfattning av publikation

Abiri, 2008 🔗

Migration och asylrÀtt

År: 2008

Typ av text: Bokkapitel

Publicerad av: Liber

SprĂ„k: Svenska 

Författare: Elisabeth Abiri 

Antal sidor: 20

TillgÀnglig pÄ: I boken JÀmförande Politik (Upplaga 1) av Jessica Lindvert & Isabell Schierenbeck ISBN 9789147086535

Vad texten handlar om 

Detta kapitlet ger en översikt av migration och asylrĂ€tt och utforskar olika förklaringsmodeller till hur migration hanteras. Kapitlet belyser spĂ€nningarna och motsĂ€ttningarna som florerar inom asylpolitikens sfĂ€r. TvĂ„ fallstudier, Bosnienflyktingarna och Kosovoflyktingarna utforskas för att belysa dessa mekanismer. 

Viktigaste resultat

“Ett talande exempel pĂ„ att asylinvandringen uppfattades som ett marginellt fenomen Ă€r att statistik om antalet asylsökande till Sverige inte finns tillgĂ€nglig före Ă„r 1985 – detta i ett land som annars har befolkningsstatistik pĂ„ utvandrande frĂ„n 1851 och invandrade frĂ„n 1875” (s.280)

“Den svenska situationen avspeglar det statsvetarna Virginie Guiraudon och Christian Joppke (2001) kallar migrationspolitikens dilemma – att balansera mellan en vĂ€ljarkĂ„r som Ă€r mer eller mindre negativt instĂ€lld till immigration, ett mĂ€nniskorĂ€ttsbaserat juridiskt ramverk och ekonomins behov av rörlig arbetskraft” (s.281)

“De immigrationspolitiska förĂ€ndringarna under 1990-talet kan alltsĂ„ bĂ€st förstĂ„s om man ser dem som ett försök att hitta en samhĂ€llspolitisk acceptabel balans mellan grĂ€nskontroll och respekt för internationell rĂ€tt” (s.282)

“Ser vi pĂ„ den europeiska utvecklingen sedan 1990-talet kan vi se en klar förflyttning frĂ„n en mer indirekt och intern kontroll av immigrationen till en alltmer direkt och extern kontroll, vilket gör det Ă€nnu svĂ„rare för politiker att pĂ„ ett rimligt sĂ€tt kunna binda samman den tydliga grĂ€nskontrollen med internationell rĂ€tts krav pĂ„ att samtliga individer med flyktingskĂ€l ska kunna söka fristad frĂ„n förföljelse” (s.282) 

“I början av 1990-talet kunde asylsökande fĂ„ fast uppehĂ„llstillstĂ„nd av fyra skĂ€l: som “konventionsflykting” i enlighet med flyktingkonventionen, som “de-facto flykting”, som “krigsvĂ€grare”, eller av “politisk-humanitĂ€ra skĂ€l”. De facto-flyktingars rĂ€tt till asyl infördes i praxis under 1960-talet och bekrĂ€ftades genom en lagĂ€ndring 1976. De skulle dock inte likstĂ€llas med konventionsflyktingar (Melander & Nobel 1984, s.35-37). KrigsvĂ€grares rĂ€tt till asyl infördes ocksĂ„ som praxis under 1960-talet och i svensk lag 1976. Begreppet syftar pĂ„ en person som riskerar at bli inkallad i ett krig mellan stater och utvecklades för att kunna ge asyl till amerikanska medborgare som kallats in till Vietnamkriget. Personer som fick uppehĂ„llstillstĂ„nd av sĂ„ kallade politisk-humanitĂ€ra skĂ€l hade ofta flytt undan krig eller andra krigsliknande tillstĂ„nd utan att ha tagit aktiv del i striderna. Denna kategori har inte juridisk mening rĂ€tt till asyl, utan uppehĂ„llstillstĂ„nd kunde ges av humanitĂ€ra skĂ€l” (s.287) 

“Även om utlĂ€nningslagen inte explicit uttalade det gavs i princip samtliga personer som fĂ„tt asyl alltsĂ„ Ă€ven permanent uppehĂ„llstillstĂ„nd. Detta var en princip man kommit överens om i riksdagen 1984 och som grundade sig pĂ„ den uttryckliga uppfattningen att oavsett om en person i förlĂ€ngningen skulle Ă„tervĂ€nda hem (repatrieras) sĂ„ var ett permanent uppehĂ„llstillstĂ„nd nödvĂ€ndigt för att skapa den trygghet som behövs för att starta ett nytt liv i asyllandet” (s.287) 

“Vi kan hĂ€r se att införandet av visumkravet formulerades för att understyrka den svenska regeringnens uppfattning att Sverige, i jĂ€mförelse med andra europeiska stater, hade tagit emot mer Ă€n sin del av de bosniska flyktingarna. Detta jĂ€mförande perspektiv tenderar att komma upp just nĂ€r ett land Ă€r bland dem som pĂ„ nĂ„got sĂ€tt kan sĂ€gas ha tagit emot fler asylsökande Ă€n andra” (s.288) 

“I 1996 Ă„rs proposition konstateras det bland annat att Sveriges möjligheter att föra en migrationspolitik som skiljer sig frĂ„n andra europeiska lĂ€nders har minskat (Prop. 1996/97:25).” (s.288) 

“Efter en flyktingpolitisk reform som trĂ€dde i kraft 1997 kunde 1999 Ă„rs asylsökande ges uppehĂ„llstillstĂ„nd av tvĂ„ skĂ€l. De kunde antingen ges asyl som konventionsflyktingar i enlighet med flyktingkonventionen eller sĂ„ kunde de fĂ„ uppehĂ„llstillstĂ„nd pĂ„ grund av sitt “skyddsbehov”. En person med skyddsbehov definieras som a) en person som har vĂ€lgrundad fruktan för allvarliga straff (dödsstraff eller kroppsstraff) eller tortyr eller annan omĂ€nsklig eller nedsĂ€ttande behandling vid ett Ă„tervĂ€ndande; b) en person som Ă€r i behov av skydd pĂ„ grund av en vĂ€pnad konflikt (mellan eller inom stater) eller som inte kan Ă„tervĂ€nda hem pĂ„ grund av en miljökatastrof; c) en person som har vĂ€lgrundad fruktan för förföljelse pĂ„ grund av sitt kön eller sin sexualitet.” (s.291) 

“Begreppet tillfĂ€lligt skydd – och alltsĂ„ tillfĂ€lligt uppehĂ„llstillstĂ„nd – var nu infört som en möjlighet vid massflyktsituationer. Detta skydd skulle kunna ges en grupp “med skyddsbehov” för en begrĂ€nsad tidsperiod oavsett om samtliga individer i gruppen hade rĂ€tt till asyl eller ej” (s.291-292) 

“FrĂ„gan om permanent uppehĂ„llstillstĂ„nd, som en gĂ„ng hade varit sĂ„ central i den svenska flyktingpolitiken, vĂ€cktes överhuvudtaget inte i relation till Kosovo flyktingarna. De personer som förflyttades till Sverige gavs alla tillfĂ€lliga uppehĂ„llstillstĂ„nd som varade 11 mĂ„nader. Det sade i detta sammanhang att permanenta uppehĂ„llstillstĂ„nd kunde uppfattas som stöd för den etniska rensningen i Kosovo.” (s.292-293) 

“Till sist evakuerades knappt 3 700 Kosovoflyktingar till Sverige innan evakueringsprogrammet avslutades den 23 juni 1999. De första flyktingarna Ă„tervĂ€nde hem redan den 26 juli 1999. Ett Ă„tervĂ€ndandebidrag pĂ„  570 euro per capita eller 3429 euro per familj introducerade för att underlĂ€tta en repatriering av flyktingarna” (s.294) 

“JĂ€mför man de 3 700 Kosovoflyktingar med de över 47 000 bosnier som fick permanent uppehĂ„llstillstĂ„nd i början av 1990-talet förstĂ„r man att den svenska asylpolitiken har genomgĂ„tt en grundlig förĂ€ndring i perioden mellan 1993 och 1999.” (s.294) 

“HĂ€r ser vi tydligt att uppfattningen om immigrationen och dess effekter och med den synen pĂ„ flyktingfrĂ„gan skiljer sig Ă„t mellan de tvĂ„ fallen – frĂ„n att frĂ€mst ses som en frĂ„ga om internationell solidaritet och mĂ€nskliga rĂ€ttigheter uppfattas flyktingar allt mer som ett sĂ€kerhetshot. Eftersom sĂ€kerhetshot bör undvikas blir den logiska flyktingpolitiken, utifrĂ„n denna förĂ€ndrade uppfattning, en flyktingpolitik som fokuserar pĂ„ att undvika flyktingströmmar” (s.295)

Metoden för studien

  • Policy analys

Ev förslag för vidare granskning

Uppdaterad granskning med förĂ€ndringar implementerade frĂ„n 2000. 

Sammanfattad av: Linnea Roslund Gustavsson