Sammanfattning av publikation

Hedlund, 2019 🔗

Godmanskap för ensamkommande barn: dilemman i det offentligas ansvar

År: 2019

Typ av text: Bokkapitel ingÄr i Barn, migration och integration i en utmanande tid. Helander & Leviner (red). ss. 107-126

Publicerad av:  Ragulka Press

SprÄk: Svenska

Författare: Daniel Hedlund

Antal sidor: 20

TillgÀnglig pÄ: http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1298049/FULLTEXT01.pdf

Vad texten handlar om 

En översikt av regelverket som styr godmanskapet i Sverige samt internationell och nationell forskning pĂ„ omrĂ„det. Dilemman för godmanskapet för ensamkommande barn identifieras, dĂ€r den gode mannens roll, uppdragets grĂ€nser, överförmyndarnas rekrytering av gode mĂ€n, barnets möjlighet till deltagande i godmanskapet samt den potentiella spĂ€nningen mellan speciallagstiftning och likabehandlingsprinciper behandlas. 

Viktigaste resultat

– “Idag (2018) Ă€r det möjligt att flera överförmyndare har mer tid att arbeta med rekryteringar, men i det fĂ€ltarbete jag genomfört under 2017 och 2018 har jag vid flera tillfĂ€llen trĂ€ffat handlĂ€ggare som har beskrivit att de under det stora asylmottagandet 2015 enbart tog emot en elektronisk intresseanmĂ€lan frĂ„n privatpersoner, gjorde kontrollslagningar och dĂ€refter meddelade den gode mannen via e-post att hen blivit utsedd, det vill sĂ€ga en mycket begrĂ€nsad kvalitativ bedömning. Flera av handlĂ€ggarna berĂ€ttade ocksĂ„ att de aldrig sjĂ€lva hade trĂ€ffat ett ensamkommande barn, Ă€ven om de hade varit med om att barn hade kontaktat dem via e-post eller telefon 
 De informanter jag talat med, det vill sĂ€ga gode mĂ€n och representanter för överförmyndare (exempelvis överförmyndarhandlĂ€ggare), anser dĂ€rtill att LĂ€nsstyrelsens tillsyn av överförmyndaren Ă€r passiv och huvudsakligen handlar om att regelbundet undersöka ett utdrag av akter” (s. 118). 

– Följande dilemman identifieras: “För det första Ă€r godmanskapet en provisorisk konstruktion som har som syfte att skydda barnet mot rĂ€ttsförluster (Prop. 2005/06:46). Det handlar alltsĂ„ snarast om en negativ rĂ€tt, det vill sĂ€ga rĂ€tten att ”undgĂ„â€ att gĂ„ miste om rĂ€ttigheter. Utöver denna begrĂ€nsade rĂ€tt verkar det oklart vad barnet ska ha rĂ€tt till genom sin gode man, det vill sĂ€ga vad uppdraget innefatta [
]

För det andra; Ă€ven om den gode mannen inte har ett ansvar för den dagliga omsorgen, det vill sĂ€ga att vara en vĂ„rdnadshavare fullt ut, sĂ„ Ă€r hen Ă€ndĂ„ barnets stĂ€llföretrĂ€dare i rĂ€ttslig bemĂ€rkelse. Det skapar en huvudsakligen ”byrĂ„kratisk” roll dĂ€r den gode mannen ska bistĂ„ med blanketter och myndighetskontakter. Denna roll kan dock endast fullgöras om det finns en fungerande social relation dĂ€r det finns tillrĂ€ckligt mycket tid att etablera förtroende (Jahanmahan m.fl. 2018; Kohli 2007; Stretmo m.fl. 2013). Det verkar ocksĂ„ vara vanligt att de gode mĂ€nnen uppfattar att de ofta behöver ”ta strid för ’sina’ barn” (Stretmo m.fl. 2013). Trots att det finns handböcker och andra rekommendationer om vad god man ska eller inte ska göra (se bland annat FĂ€lldin m.fl. 2010; Riksförbundet frivilliga samhĂ€llsarbetare 2017; SchĂ©ele m.fl. 2017; SKL 2018), sĂ„ kan uppdragets grĂ€nser sĂ„ledes Ă€ndĂ„ bli flytande i vardagssituationer. Detta kan skapa förvirring och missförstĂ„nd mellan den gode mannen och de barn som denne företrĂ€der, men ocksĂ„ med andra formella aktörer i nĂ€tverket kring barnet. 

För det tredje förefaller överförmyndare göra en begrĂ€nsad kvalitativ bedömning av de gode mĂ€nnens lĂ€mplighet och det verkar ocksĂ„ finnas betydande skillnader i rutiner för rekrytering och tillsyn mellan olika kommuner (Riksrevisionen 2017). Det kan skapa olika förutsĂ€ttningar för hur nöjda de gode mĂ€nnen Ă€r och vilka som söker sig till uppdraget, vilket i sin tur pĂ„verkar de ensamkommande barnens mottagningsvillkor och rĂ€ttigheter i praktiken. 

För det fjĂ€rde ska barnet, om möjligt, ges möjlighet att yttra sig om den gode mannen (3 § tredje stycket LGEB). Detta blir dock i praktiken först möjligt vid ett eventuellt byte av en god man [
] Det verkar dock inte ha gjorts systematiska kartlĂ€ggningar om orsakerna till att en god man byts ut [
] 

För det femte verkar det finnas en spĂ€nning mellan att sĂ€rskilt vilja skydda ensamkommande barn frĂ„n rĂ€ttsförluster genom speciallagstiftningen LGEB och att samtidigt inte ge dem det motsvarande skydd som hade tillkommit barn som Ă€r medborgare eller som har uppehĂ„llstillstĂ„nd genom en noggrannare utredning och förordnande av en sĂ€rskilt förordnad vĂ„rdnadshavare. 

För det sjĂ€tte förefaller det finnas en ambivalens mellan att skydda ensamkommande barn ”som grupp” och att samtidigt ha ett individ- eller barncentrerat perspektiv dĂ€r utgĂ„ngspunkten Ă€r att barnen kan ha mycket varierande behov. Att barnens Ă„sikter verkar vara starka och polariserade mellan att Ă„ ena sidan se den gode mannen som en person som bryr sig nĂ€stan som en förĂ€lder skulle ha gjort och Ă„ den andra sidan som en otillgĂ€nglig frĂ€mling (se Canow 2016), verkar ocksĂ„ vara en indikation pĂ„ att de individuella behoven Ă€r stora och skiftande. Det kan förstĂ„s som att det borde finnas ytterligare krav pĂ„ en god mans kompetens och möjlighet att bemöta barnets förvĂ€ntningar pĂ„ ett rimligt sĂ€tt” (s. 120-21).

– “Redan idag Ă€r det praktiska utövandet av uppdraget, det vill sĂ€ga varje relation mellan en god man och ett ensamkommande barn ett unikt samspel (Hedlund kommande). Det verkar dĂ€rför vara svĂ„rt och förmodligen inte heller önskvĂ€rt att försöka etablera tydligare grĂ€nser för uppdraget genom att exempelvis utveckla detaljerade manualer för hur samarbete och interaktion mellan en god man och ett ensamkommande barn borde se ut. Förutom det uppenbara, att varje barn har individuella behov, kan ocksĂ„ dynamiken mellan olika aktörer i det formella nĂ€tverket skifta i form, exempelvis beroende pĂ„ hur den gode mannens personliga kontakt med ett visst boende eller en specifik socialsekreterare fungerar. Det verkar för nĂ€rvarande inte finnas nĂ„gon politisk diskussion om förĂ€ndringar i lagstiftningen pĂ„ godmanskapsomrĂ„det. Det innebĂ€r att godmanskapets konstruktion som en provisorisk lösning för att tillgodose barnens behov av stĂ€llföretrĂ€dare och den skiftande administrativa hanteringen sannolikt kommer att fortgĂ„â€ (s. 123). 

Perspektiv/teoretiska begrepp

GrÀsrotsbyrÄkrat (Lipsky)

Metoden för studien

Forskningsöversikt samt analys av lag (2005:429) som styr godmanskapet i Sverige, samt analys av godmanskapet i ett vidare sammanhang. 

Ev förslag för vidare granskning

“Djupare, empiriskt grundade insikter i godmanskapets dilemman [skulle] kunna bidra till bĂ€ttre teoretisk förstĂ„else för hur asylmottagarstater som Sverige utövar sitt ansvar för barn som i praktiken Ă€r statslösa (Bhabha 2011; Hedlund m.fl. 2018)” (s. 122). 

“Eftersom uppdragets grĂ€nser redan kan vara otydliga i praktiken skulle det möjligen vara centralt att i forskning och inför utfĂ€rdande av rekommendationer resonera djupare om hur de gode mĂ€nnens stödjande potential kan bidra till att barnet fĂ„r lĂ„ngsiktigare social stabilitet med utökad möjlighet till lĂ€ngre perspektiv pĂ„ tillvaron. Det förefaller som att riktlinjer och rekommendationer idag fokuserar pĂ„ just den byrĂ„kratiska funktionen (FĂ€lldin m.fl. 2010; Riksförbundet frivilliga samhĂ€llsarbetare 2017; SchĂ©ele m.fl. 2017; SKL 2018) utifrĂ„n logiken att om ett barn fĂ„r mer stöd sĂ„ kan andra barn uppfatta det som ojĂ€mlik behandling (se exempelvis SchĂ©ele m.fl. 2017). Det verkar emellertid inte vara omöjligt, ens med gĂ€llande bestĂ€mmelser, att skifta fokus en aning till att kartlĂ€gga hur fler gode mĂ€n kan bli mer aktiva stĂ€llföretrĂ€dare som i högre grad reflekterar kring barnperspektivet. DĂ„ skulle perspektivet pĂ„ likabehandling kunna inkludera högre ambitioner, i stĂ€llet för att idealet Godmanskap för ensamkommande barn ska vara en god man som (endast) Ă€r en god byrĂ„krat” (s. 122-3).

“Till följd av att godmanskapet Ă€r en institution som Ă€r lĂ€nkad till barnets status som asylsökande individ utan uppehĂ„llstillstĂ„nd Ă€r eventuella risker med hur systemet med stĂ€llföretrĂ€dare fungerar sĂ€rskilt betydelsefullt att uppmĂ€rksamma. Att fortsĂ€tta undersöka hur dilemman i godmanskapet för ensamkommande relaterar till den migrationspolitiska fĂ€rdriktningen, vĂ€lfĂ€rdsstatens utveckling och integration förefaller dĂ€rför angelĂ€get” (s. 123).

Sammanfattad av: Alva Nissen