Frivilligresurser under flyktingsituationen – Frivilliga försvarsorganisationer och trossamfunds förmåga att möta samhällets behov hösten 2015 

År: 2017

Typ av text: Rapport

Publicerad av: Försvarshögskolan

Språk: Svenska

Författare: Viktoria Asp

Antal sidor: 52

Tillgänglig på: http://fhs.diva-portal.org/smash/get/diva2:1077612/FULLTEXT01.pdf

Vad texten handlar om 

Kommuner, länsstyrelser, Migrationsverket, Nämnden för statligt stöd till trossamfund, Polisen, frivilliga försvarsorganisationer, religiösa församlingar, Islamic Relief, Röda Korset, Rädda Barnen beskiver i den här intervjustudien hur frivilliga kan fungera som resurs för att möta samhällets behov vid kriser, med betoning på samverkan med offentliga aktörer. Rapporten beställdes av MSB och studien genomfördes unde år 2016.

Inledningsvis en lägesbild av vad som hände hösten 2015. Intressant. 

Viktigaste resultat

“Den 10 september kallade generaldirektören Anders Danielsson till möte med Migrationsverkets krisgrupp. Efter mötet kontaktade Danielsson sin motsvarighet på MSB och begärde en samverkanskonferens. Den första nationella samverkanskonferensen med fokus på flyktingsituationen hölls senare samma dag. Under samverkanskonferensen fick Migrationsverkets personal känslan att de flesta inte förstod allvaret. Flyktingsituationen sågs, än så länge, som en fråga bara för Migrationsverket. (Strömberg, Rickard. Migrationsverket. Intervju 2016-09-20. Han är/var antingen Krisberedskapsexpert eller Nationell frivilligsamordnare).” (13)

“I slutet av september bildades Migrationsverkets operativa ledningsstab. De fick stöd av MSB för att sätta upp en stab, som inte blev enligt den metodik som Migrationsverket har övat de regionala krisgrupperna. Några samverkanspersoner från MSB var på plats för att ha kontakt med andra myndigheter. Migrationsverket menar att det fungerade bra eftersom MSB:s personal kunde lyfta blicken och se flyktingsituationens konsekvenser för resten av samhället. Migrationsverket hade under krisen fullt upp med den egna verksamheten. (Strömber, se ovan) (26)

“Den 4 januari 2016 införs gränskontrollerna.44 Då är det som att allt stannar av. Antalet asylsökande sjunker drastiskt. Tillfälliga boenden kan så småningom stänga och behovet av frivilliga minskar. “ (13)

“Vad fungerade särskilt väl? En övergripande lärdom från både offentliga och frivilliga aktörer är att flyktingsituationen gjort att man känner varandra, något som tros underlätta vid framtida kriser. Många menar också att i den akuta situationen fanns det väldigt få begränsningar på vad som kunde åstadkommas – allt var möjligt. Den stora mängden frivilliga gjorde att det fanns en mångfald med personer som kunde många olika språk. I flera fall har kontakterna mellan offentliga aktörer och frivilliga fungerat väldigt bra, vilket kan härröras till enskilda tjänstemän som sedan tidigare har ett brett kontaktnät i frivilligsektorn. “ (41)

“Vilka hinder eller utmaningar fanns? Det var svårt att ha systematiserat arbete med frivilliga samtidigt som den egna myndigheten var mitt uppe i en kris. Även när behov identifierades dröjde det innan frivilliga var på plats och kunde börja arbeta. Både offentliga aktörer och frivilliga blev tvungna att testa nya arbetssätt och frångå de vanliga rutinerna. Mellan frivilligorganisationerna fanns det konkurrens och prestige. Detta upplevde offentliga aktörer försvårade deras samverkan med frivilliga. Även inom frivilligorganisationer har prestige identifierats som något som försvårade arbetet under hösten 2015.” (41)

“Övriga slutsatser

De offentliga aktörer som samverkade med frivilliga är överens om att frivilliga gjorde värdefulla insatser under flyktingsituationen.

Under flyktingsituationen var boendefrågan central. Mycket av frivilligorganisationernas, kommunernas och länsstyrelsernas arbete kretsade kring att hitta, utveckla, bemanna och ordna aktiviteter på olika former av flyktingboenden. Det är en stor brist att det inte finns någon arena för samverkan som inkluderar samtliga stora grupper av frivilliga: frivilliga försvarsorganisationer, trossamfund och andra delar av det civila samhället. Varken FOS eller någon enskild frivillig försvarsorganisation har mandat att samordna de frivilliga försvarsorganisationerna. Samordning, åtminstone vid kriser, är nödvändigt för att offentliga aktörer ska kunna använda frivilliga som en effektiv personalförstärkningsresurs.

Myndigheternas strävan efter att förenkla kontaktvägarna in i frivilligheten går ibland för långt. En aktör inom en sektor av frivilligheten kan inte representera samtliga. Det finns stora skillnader i frivilligheten kring hur den är organiserad och hur de ser på sin roll i krisberedskapen. Frågan kring anställning och synen på organisationens oberoende gentemot det offentliga är en skiljelinje. Frivilliga/allmänheten är inte bara något som offentliga aktörer ska hantera vid en kris. De är grupper som kan underlätta det offentligas arbete. Stora kriser kan det offentliga inte hantera på egen hand. Frivilligsamverkan bör därför ske redan innan, för att under en kris kunna utvecklas till att omfatta även nya emergenta grupper.” (41-42)

“Den stora knäckfrågan för frivilligheten handlar därför om uthållighet: hur får man människor att ställa upp – oavsett om det är ett ideellt engagemang eller att genom anställning stötta en myndighet? Hur får man människor att orka – både i en stressig krissituation med oklara arbetsuppgifter och i föreningslivet till vardags med kurser och årsmöten? Även om organisationerna i en kris lyckas attrahera många spontanfrivilliga krävs det en bas med frivilliga/anställda som driver organisationsutveckling, erbjuder utbildningar och har nätverk med andra frivilligorganisationer och offentliga aktörer. “ (47)

Metoden för studien

“intervjuer med representanter för några kommuner, länsstyrelser, centrala myndigheter, frivilliga försvarsorganisationer, trossamfund och andra delar av det civila samhället.”

27 personer har intervjuats

“deskriptiv dokumentanalys av enkäter som MSB har skickat ut till frivilligorganisationer och länsstyrelser, utvärderingar, beslut och tidningsartiklar” (9)

Sammanfattad av: Josefin Åström