Sammanfattning av publikation

Lundberg & Lind, 2016 🔗

Barn i migrationsprocessen: En undersökning av hur barnets rÀttigheter i barnkonventionen kommer till uttryck i praktisk rÀttstillÀmpning pÄ Migrationsverket nÀr tjÀnstemÀn fattar beslut om uppehÄllstillstÄnd för barn i familj som sökt asyl

År: 2016

Typ av text: Vetenskaplig rapport

Publicerad av: Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity & Welfare (MIM)

SprÄk: Svenska

Författare: Anna Lundberg & Jacob Lind

Antal sidor: 113

TillgÀnglig pÄ: http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1174543/FULLTEXT01.pdf

Vad texten handlar om 

– “Den föreliggande rapporten behandlar frĂ„gan hur svensk rĂ€ttstillĂ€mpning pĂ„ migrationsomrĂ„det stĂ€mmer överens med barnets rĂ€ttigheter enligt FN:s konvention om barnets rĂ€ttigheter och de tvĂ„ tillĂ€ggsprotokoll som Sverige har ratificerat (hĂ€refter barnkonventionen). Bakgrunden till undersökningen Ă€r Regeringens beslut i mars 2013 att tillkalla en sĂ€rskild utredare med uppdrag att inom sĂ€rskilt angelĂ€gna omrĂ„den kartlĂ€gga hur tillĂ€mpningen av lagar och andra föreskrifter stĂ€mmer överens med barnets rĂ€ttigheter enligt barnkonventionen (se kommittĂ©direktiv 2013:35). BarnrĂ€ttighetsutredningen har identifierat barn i migrationsprocessen som ett sĂ€rskilt angelĂ€get omrĂ„de för kartlĂ€ggning. Av intresse Ă€r den del av migrationsprocessen som hanteras av Migrationsverket, dvs. hur rĂ€ttigheterna enligt barnkonventionen tas tillvara vid myndighetens beslut” (s. 5). 

– “KartlĂ€ggningens syfte Ă€r att ge en bild av hur barnets rĂ€ttigheter, med fokus pĂ„ de grundlĂ€ggande artiklarna i barnkonventionen, kommer till uttryck i praktisk rĂ€ttstilllĂ€mpning pĂ„ Migrationsverket nĂ€r tjĂ€nstemĂ€nnen fattar beslut om uppehĂ„llstillstĂ„nd för barn i familj som sökt asyl. En utgĂ„ngspunkt Ă€r att det ska vara tillĂ€mpningsfrĂ„gor som prövar hur barnets rĂ€ttigheter anvĂ€nds i rĂ€ttstillĂ€mpningen och som dĂ€rigenom kan belysa hur barnkonventionen anvĂ€nds pĂ„ migrationsomrĂ„det avgrĂ€nsat till Migrationsverkets asylbeslut. I detta sammanhang har sedan tvĂ„ delomrĂ„den identifierats: dels beslut fattade under andra halvan av 2013 gĂ€llande barn som tillsammans med en eller bĂ„da vĂ„rdnadshavarna och eventuella syskon sökt asyl (delstudie 1), dels beslut fattade 2013 rörande barn som under processen i Sverige skiljts frĂ„n sina vĂ„rdnadshavare pga. ett omhĂ€ndertagande med stöd av bestĂ€mmelserna i lagen (1990:52) med sĂ€rskilda bestĂ€mmelser om vĂ„rd av unga (hĂ€refter LVU) eller socialtjĂ€nstlagen (2001:453) (hĂ€refter SoL) (delstudie 2). Det saknas i dagslĂ€get kunskap om hur vanligt det Ă€r att asylsökande barn vilka kommit till Sverige tillsammans med familj, fĂ„r vĂ„rdinsatser via socialtjĂ€nsten (UNICEF 2011, sid. 6). I den första delstudien granskas beslut om uppehĂ„llstillstĂ„nd i grundĂ€rendet medan vi i den andra delstudien analyserar hela akter, dvs. intyg frĂ„n lĂ€kare m.fl., och sĂ„vĂ€l beslut om uppehĂ„llstillstĂ„nd som beslut om hinder mot verkstĂ€llighet av en utvisning eller avvisning” (s. 7). 

Viktigaste resultat

Delstudie 1:

– “BetrĂ€ffande EU-migranterna sĂ„ Ă„terfanns inte i nĂ„got fall resonemang om barnets situation eller konsekvenserna för barnen av ett Ă„tervĂ€ndande. En rimlig slutsats i denna delstudie Ă€r att barnen inte fick sina asylskĂ€l prövade i sak, icke desto mindre togs deras asylansökan formellt upp för prövning i sak. En presumtion om ogrundade asylskĂ€l framtrĂ€dde. En EU-medborgare som söker skydd har följaktligen mycket smĂ„ utsikter till bifall 
 

– Med undantag för ett barnfokuserat förĂ€ldrasamtal sĂ„ framkommer inte i de undersökta besluten att barnet kommit till tals 
 Vidare framkommer barnspecifik landinformation i ett Ă€rende. I materialet som helhet, dvs. 30 beslut, sĂ„ nĂ€mns barnkonsekvensanalys, den metod som enligt riktlinjer för Migrationsverket ska anvĂ€ndas i genomförandet av barnets bĂ€sta, i fem avslagsbeslut och tvĂ„ bifall. Liksom betrĂ€ffande barnets bĂ€sta som Ă„terkommer i totalt 13 beslut var formuleringar rörande barnkonsekvensanalyser i det nĂ€rmaste identiska” (s. 39-40).

Delstudie 2:

– “Referenser till, eller yrkanden kopplade till, barnets bĂ€sta i utlĂ€nningslagen har i ytterst fĂ„ av de undersökta fallen nĂ„gon betydelse i sakprövningen. Vanligt förekommande i avslagsbesluten var generella beskrivningar av innehĂ„llet i lagtext och förarbeten som inte hade direkt med det enskilda barnets situation att göra. Barnets bĂ€sta Ă„terfanns i 14 beslut. Flertalet beslut innehöll en negerande definition av principen, sĂ„som att ett Ă„tervĂ€ndande till hemlandet inte kan anses stĂ„ i strid med barnets bĂ€sta eller det ”inte i och för sig kan ses som nĂ„got negativt för barnet att följa med sina förĂ€ldrar till hemlandet 
  Ă„terkommande resonemang i besluten rörande barnets bĂ€sta handlade om att barns bĂ€sta i barnkonventionen inte Ă€r absolut utan en familj med barn mĂ„ste kunna utvisas Ă€ven om det finns omstĂ€ndigheter i det enskilda fallet som talar för att det hade varit bĂ€st för barnet att fĂ„ stanna hĂ€r eller i nĂ„got fall att en alltför lĂ„ngtgĂ„ende tolkning av barns bĂ€sta skulle strida mot barns rĂ€ttigheter enligt konventionen 
 

I sju av besluten nĂ€mndes skyldigheten att göra barnkonsekvensanalyser. Dessa bestod i ett referat av Ă„lĂ€ggandet enligt förordning (SFS 2007:996) med instruktion för Migrationsverket att genomföra sĂ„dana analyser. I sakfrĂ„gan fanns det ett beslut bland bifallen dĂ€r Migrationsverket i ett resonemang om konsekvenserna för barnen hĂ€nvisade till att förĂ€ldrarna verkar mĂ„na om barnen Ă€ven om deras förmĂ„ga att utöva förĂ€ldraskapet brister. I övrigt framkom det inte i nĂ„got beslut, inte i vare sig grundbesluten eller efter ansökningar om verkstĂ€llighetshinder/ny prövning, hur en barnkonsekvensanalys gĂ„tt till konkret 
 

Ett tydligt resultat i de granskade akterna var att det inte framgick att barnens Ă„sikter tillmĂ€tts betydelse i förhĂ„llande till deras Ă„lder och mognad 
 

Tio beslut innehöll barnspecifik landinformation om framförallt institutionsplaceringar i ursprungslandet öppna för barn 
 

GenomgĂ„ende i delstudie tvĂ„ Ă€r att barns egna asylskĂ€l kommer i skymundan i prövningen av familjeĂ€renden. Resultat i samma riktning framkommer sedan tidigare i flera liknande studier (se t.ex. Barnombudsmannen 2000; Bexelius 2008; Lundberg 2011; Nilsson 2007; Schiratzki 1998, 2005). En tydlig tendens i det sammanhanget var att samla alla yrkanden som görs av barn eller Ă„ barns vĂ€gnar under synnerligen ömmande omstĂ€ndigheter. Vi fann ocksĂ„ nĂ„got exempel i vĂ„r egen kartlĂ€ggning dĂ€r barns skyddsskĂ€l antingen ignorerades eller ocksĂ„ avfĂ€rdades med hĂ€nvisning till att myndigheterna i hemlandet kan erbjuda hjĂ€lp, hur man vet detta redovisas dock inte 
 

Konsekvenserna av att barnens egna asylskĂ€l kom i skymundan var sĂ€rskilt besvĂ€rliga för de familjer som hamnade i verkstĂ€llighetshinderprocessen efter avslag i samtliga instanser. I dessa fall rĂ„dde oklarheter ifrĂ„ga om vilka faktiska risker det fanns att enskilda barn skulle utsĂ€ttas för krĂ€nkningar vid ett Ă„tersĂ€ndande. I fallen, menar vi, blev omnĂ€mnandet av barnens yrkanden i grundbeslutet ett skĂ€l att anta att barnens yrkanden ocksĂ„ hade prövats. Emellertid gjordes inte nĂ„gon reell prövning utan barnens asylskĂ€l hade endast omnĂ€mnts under yrkanden. I de fĂ„tal Ă€renden dĂ€r barnens egna skĂ€l fick betydelse för utgĂ„ngen i Ă€rendet sĂ„ handlande dessa om bĂ€ttre klargörande genom lĂ€karintyg av barnens vĂ„rdbehov; att barnet tappat sprĂ„ket helt och hĂ„llet; att som i Elnas fall barnet börjat berĂ€tta om tidigare trauman; alternativt att Migrationsverket inte hade nĂ„gra upparbetade kontakter med myndigheter i ursprungslandet. Som synes av upprĂ€kningen handlar det i en majoritet av fallen om nĂ„gon annans handling, inte om att barnets egen berĂ€ttelse beaktades. En variant av tendensen att bortse frĂ„n barns egna skyddsskĂ€l var att dessa buntades ihop med resten av familjens skĂ€l i de granskade fallen 
  

Vad gĂ€ller frĂ„gan om Ă„tervĂ€ndande till institutionsvĂ„rd i hemlandet sĂ„ hanterades detta i de beslut som togs i verkstĂ€llighetshinderprocessen pĂ„ sĂ„ vis att familjehemsplaceringar i sig inte ansĂ„gs utgöra ett hinder mot verkstĂ€llighet. ”Familjens enhet” ansĂ„gs med andra ord vara en extraterritoriell frĂ„ga som överlĂ€mnades till andra lĂ€nders myndigheter att sĂ€kerstĂ€lla. I svenska avslagsbeslut som fattades före det att barnen omhĂ€ndertagits sĂ„ anvĂ€ndes begreppet ”familjens enhet” emellertid som regel för att kunna avslĂ„ ansökan pga. otillrĂ€ckliga skĂ€l för uppehĂ„llstillstĂ„nd. SĂ„vitt vi kunnat se baserades antagandet om att familjehemsplaceringar eller andra vĂ„rdinsatser, vilka sannolikt förlĂ€ngt en separation mellan barn och förĂ€ldrar, inte pĂ„ nĂ„gon tidigare praxis frĂ„n överdomstolen. Att en framtida familjeĂ„terförening ska vara möjlig i hemlandet problematiseras inte i ett enda av besluten genom en analys av konsekvenserna för barnet. Liksom i fallen i delstudie ett Ă„terkom formella beskrivningar av barnets bĂ€sta samt till ett avtal mellan Migrationsverket, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting (2013). Om ett land har ratificerat konventionen sĂ„ anvĂ€ndes det som ett argument i bedömningen att omhĂ€ndertagna barn kunde utvisas ensamma 
 

Med avseende pĂ„ delstudie tvĂ„ stĂ€lldes Ă€ven frĂ„gan om i vilken utstrĂ€ckning det förekommer att barn som behöver vĂ„rd enligt LVU beviljas tillfĂ€lligt uppehĂ„llstillstĂ„nd. Detta förekom i ett fall 
 I övriga beslut framhöll Migrationsverket att en placering i sig inte utgör ett hinder mot verkstĂ€llighet 
  En utveckling mot att fler omhĂ€ndertagna barn fĂ„r tillfĂ€lliga uppehĂ„llstillstĂ„nd skulle kunna vara problematisk om det visar sig att barnens lĂ„ngsiktiga utvecklingsmöjligheter inte kan sĂ€kerstĂ€llas” (s. 54-57). 

– “1. Barns egna asylskĂ€l prövas i liten utstrĂ€ckning pĂ„ Migrationsverket. Dessa skĂ€l behandlas som en del av förĂ€ldrarnas asylskĂ€l och de tenderar att överskuggas av vad som bedöms vara en bristande trovĂ€rdighet i förĂ€ldrarnas berĂ€ttelser. I det granskade materialet fanns flera exempel pĂ„ fall dĂ€r barns egna skĂ€l Ă„beropats eller uppdagats pĂ„ ett tidigt stadium i handlĂ€ggningen av asylprocessen men som sedan inte utretts vidare. 

2. Barns egna berĂ€ttelser pĂ„verkar sĂ€llan utgĂ„ngen i beslut pĂ„ Migrationsverket, oavsett barnets Ă„lder och mognad, och kartlĂ€ggningen visar att tjĂ€nstemĂ€nnen inte har kunskaper eller förutsĂ€ttningar att fĂ„ fram barns egna asylskĂ€l i samtalen med barnen. Det stĂ€lls i regel inte frĂ„gor till barnen om asylskĂ€l, och det framstĂ„r sĂ€llan aktuellt för tjĂ€nstemĂ€nnen att leta efter s.k. barnspecifik landinformation och anvĂ€nda den i utredningarna. I materialet rörande barn som omhĂ€ndertagits av sociala myndigheter i Sverige Ă„terkom referenser till socialnĂ€mndernas ansvar för att bidra till ett ordnat mottagande för barnet vid ett Ă„tervĂ€ndande, nĂ„got som i flera fall ansĂ„gs kunna ske utan förĂ€ldrarna. Att barnspecifik landinformation inte anvĂ€nds gör att tjĂ€nstemĂ€nnen inte heller uppdateras pĂ„ vilka barnspecifika asylskĂ€l som kan finnas i ett visst land eller omrĂ„de. Vidare berĂ€ttade tjĂ€nstemĂ€nnen att förĂ€ldrarna sĂ€llan Ă„beropar barnspecifika asylskĂ€l. Dessa (icke)praktiker fĂ„r till följd att barns egna skĂ€l för uppehĂ„llstillstĂ„nd kommer i skymundan i asylprocessen. 

3. Resonemang om barns rĂ€ttigheter blir synliga i huvudsak vid bedömningen av om det föreligger ”synnerligen ömmande omstĂ€ndigheter” och dĂ„ genom generella negerande formuleringar om att besluten ”inte strider mot barnets bĂ€sta”. Detta innebĂ€r att rĂ€ttigheterna sĂ€llan har nĂ„gon verklig betydelse för den enskilda familjen. Det att barnets bĂ€sta kommit att uppfattas som relevant först i samband med bedömningar av humanitĂ€ra skĂ€l verkar Ă€ven ha bidragit till att leda bort fokus frĂ„n att barn kan ha egna skĂ€l till att beviljas uppehĂ„llstillstĂ„nd som skyddsbehövande. 

4. Olika myndigheters bedömningar av vad barns bĂ€sta betyder i praktiken för enskilda barn varierar vilket delvis kan bero pĂ„ att barnets bĂ€sta som rĂ€ttsligt begrepp i de enskilda fallen bestĂ€ms av socialvetenskapliga och medicinska övervĂ€ganden. En Ă€nnu viktigare förklaring kan vara att de involverade myndigheterna har olika uppdrag, roller och kompetens. Tolkningen av barnets rĂ€ttigheter Ă€r helt beroende av den aktuella kontexten. Detta Ă€r helt centralt i en diskussion om betydelsen för asylsökande barn av barnkonventionens inkorporering i svensk lag. 

VĂ„r analys visar att barnets bĂ€sta trĂ€ngs undan och det sĂ€tt pĂ„ vilket sĂ„ sker Ă€r framförallt genom att begreppet sĂ€llan anvĂ€nds konkret. För att myndigheterna i vissa fall ska kunna fatta avvisningsbeslut som innebĂ€r att barnets bĂ€sta fĂ„r trĂ€da Ă„t sidan, pga. att andra intressen har ansetts viktigare, krĂ€vs för det första en noggrann bedömning av barnets bĂ€sta, samt för det andra en vĂ€l motiverad avvĂ€gning mellan de olika intressena (och hĂ€r utgör barns bĂ€sta ett primĂ€rt intresse), för det tredje en tydlig förklaring av hur detta gjorts. I det granskade materialet saknas sĂ„dana avvĂ€gningar och bedömningar, och internationell rĂ€tt förefaller vara en outnyttjad resurs i sammanhanget. 

UtifrĂ„n vĂ„r granskning kan med fog hĂ€vdas att det finns brister ifrĂ„ga om asylsökande barns likabehandling i asylprocessen och det Ă€r oklart vilken betydelse en inkorporering av barnkonventionen skulle kunna ha för att Ă€ndra pĂ„ detta 
 Familjebarns situation i nuvarande process, sĂ„ den tonar fram i den föreliggande studien, kan vara ett uttryck för en genomgripande tendens dĂ€r slumpmĂ€ssighet och en teknifierad migrationshantering succesivt urholkar barns och vuxnas möjligheter att Ă„tnjuta en fristad frĂ„n förföljelse och förtryck, dvs. just det som regelverket syftar till att sĂ€kerstĂ€lla. 

BetrĂ€ffande rĂ€tt till liv och utveckling visar kartlĂ€ggningen att frĂ„gor som har anknytning till barnets psykosociala utveckling inte behandlas djupgĂ„ende i förhĂ„llande till enskilda barn; hur goda förutsĂ€ttningarna Ă€r för att barnet ska kunna utveckla sina sociala relationer och vad det finns för förutsĂ€ttningar och förhĂ„llanden i hemlandet i jĂ€mförelse med i Sverige för barnets utveckling, utreds i liten utstrĂ€ckning. I kartlĂ€ggningen framkommer att det spelar en mycket liten roll att barnet har kommit till tals, för utgĂ„ngen i deras Ă€renden. Det var inte möjligt att svara pĂ„ frĂ„gan vilken betydelse barnets mognad och utveckling faktiskt har i dessa sammanhang, men vi kan konstatera att det avtryck som barnintervjuerna fick för familjernas slutgiltiga beslut var litet. 

En relevant frĂ„ga Ă€r om intervjuerna med barn i asylutredningarna i en del fall genomförs enbart för sakens skull. I de fĂ„tal Ă€renden dĂ„ barnens situation anvĂ€ndes som en reell bedömningsgrund sĂ„ skedde det i regel inte med hĂ€nvisning till utredningen med barnet utan till policydokument och praxis. I delstudien om barn som omhĂ€ndertagits Ă„terkom hĂ€nvisningar till socialnĂ€mndernas ansvar för att bidra till ett ordnat mottagande för barnet vid ett Ă„tervĂ€ndande, som i flera fall ansĂ„gs kunna ske utan förĂ€ldrarna. Barnens uppfattningar i denna frĂ„ga var sĂ„vitt vi kunde bedöma efter en lĂ€sning av akterna inte utrett. Det framstod ocksĂ„ som mycket osĂ€kert om en institutionsplacering jĂ€mförbar med liknande instanser i Sverige skulle kunna Ă„stadkommas. I intervjustudien bekrĂ€ftas dessa resultat genom tjĂ€nstemĂ€nnens beskrivningar av att samtalen med barnen prĂ€glades av andra saker Ă€n barns egna asylskĂ€l. Det finns skĂ€l att tro att man saknar förutsĂ€ttningar pĂ„ Migrationsverket att leva upp till barnrĂ€ttskommittĂ©ns krav pĂ„ en anpassad process dĂ€r barn har utrymme att komma till tals. VĂ„r granskning pekar sammanfattningsvis pĂ„ en juridisk-teknisk tillĂ€mpning av utlĂ€nningslagens paragrafer som inbegriper en outtalad konsensus om att barnkonventionens artiklar Ă€r viktiga men enbart som symboler för att staten lever upp till barnkonventionens krav. 

Bristerna ifrĂ„ga om barns rĂ€ttigheter i asylprocessen kan vara ett uttryck för rĂ€ttssĂ€kerhetsproblem i vidare mening som kan förstĂ„s i ljuset av, dels att asylsökandes berĂ€ttelser presumeras vara osanna, och dels att frĂ„gor som ytterst sett Ă€r av politisk karaktĂ€r, sĂ„som i vilken utstrĂ€ckning invandringen ska begrĂ€nsas, har hĂ€nförts till myndigheter och enskilda handlĂ€ggare att avgöra, snarare Ă€n genom att barnkonventionen görs tydlig för rĂ€ttstillĂ€mparna genom lagstiftningen” (s. 1-3).

– “I granskningen av beslut framkommer liksom under intervjuerna att barnkonventionens intentioner, sĂ„som dessa har transformerats in i utlĂ€nningslagen, inte har haft förvĂ€ntad effekt. UtlĂ€nningslagens paragrafer om barnets bĂ€sta och barns rĂ€tt att komma till tals har inte motsvarats av ett beaktande av barns rĂ€ttigheter i vardagens praktik. I fokus för handlĂ€ggarna och beslutsfattarna stĂ„r rĂ€ttstillĂ€mpning snarare Ă€n de socialvetenskapliga och medicinska bedömningar begreppet barnets bĂ€sta förutsĂ€tter. Förklaringarna till de stora problemen i verksamheten finns dels i den omstĂ€ndigheten att staten har ett intresse, och ett privilegium, att begrĂ€nsa invandringen till Sverige, och dels dagens allt mer effektivitetsprĂ€glade migrationshantering. Kraven pĂ„ kortare handlĂ€ggningstider tycks medföra att handlĂ€ggningen gĂ„r allt fortare trots Ă€rendenas komplexitet. Det saknas uppenbart resurser för att göra de genomgripande utredningar som Ă€r nödvĂ€ndiga i asylbedömningar. 

En inkludering av barnets bĂ€sta i svensk lag, och framgent av hela barnkonventionen, menar vi Ă€r en eftergift och uttryck för överförande av ansvar frĂ„n statliga institutioner till individer. Det Ă€r en eftergift till olika samhĂ€llsaktörer som krĂ€ver en starkare betoning av barns rĂ€ttigheter. Barnets bĂ€sta och barns rĂ€ttigheter kan egentligen inte hanteras pĂ„ nĂ„got sĂ€rskilt bra vis av Migrationsverket, men lagstiftarna förskjuter problemen dit och lĂ„ter tjĂ€nstemĂ€nnen hantera sĂ„dant som inte kan hanteras sĂ€rskilt vĂ€l i enskilda handlĂ€ggningsprocesser. Av politiska skĂ€l riskerar pĂ„ detta vis barns rĂ€ttigheter stanna vid retorik, utan egentligt innehĂ„ll. Den vaga innebörd av barns rĂ€ttigheter som barnkonventionen ger uttryck för, i kombination med en gemensam uppfattning att barns rĂ€ttigheter Ă€r en vĂ€ldigt viktig frĂ„ga, förstĂ€rker paradoxalt nog denna problematik” (s. 104). 

– “I den föreliggande kartlĂ€ggningen har vi sett hur en ojĂ€mlikhet manifesteras i Migrationsverkets rĂ€ttstillĂ€mpning. Utrymmet för denna manifestation tillhandahĂ„lls genom sĂ„dana förarbetsuttalanden som att avvĂ€gningar mellan intresset av att upprĂ€tthĂ„lla en reglerad invandring och barnets bĂ€sta-principen i sista hand Ă€r en frĂ„ga för den enskilde handlĂ€ggaren att hantera. En allvarlig situation uppstĂ„r nĂ€r familjers ansökningar avslĂ„s men de inte ser nĂ„got annat val Ă€n att stanna kvar i Sverige trots avslagsbeslutet. I Migrationsverkets terminologi definieras detta som ”olaglig vistelse”. Detta kan senare i processen anvĂ€ndas till nackdel för de asylsökande barnen, Ă€ven om man Ă€r överens om att barnen inte ”valt att stanna kvar” och Ă€ven att deras förĂ€ldrar förmodligen har gjort bedömningen att barnens bĂ€sta i jĂ€mförelse med att Ă„ka tillbaka till ett land de lĂ€mnat, Ă€r att hĂ„lla sig undan i Sverige. Det framstĂ„r som om vĂ„rdnadshavare frĂ„ntas sin förĂ€ldraroll i asylprocessen, eller i vart fall fĂ„r denna kraftigt inskrĂ€nkt” (s. 105). 

Metoden för studien

“KartlĂ€ggningen tar sikte pĂ„ Migrationsverkets beslut i Ă€renden som rör enskilda barn i familj.6 Totalt 100 asylbeslut och 17 akter har granskat och tio intervjuer har genomförts med sammanlagt 20 anstĂ€llda handlĂ€ggare och beslutsfattare pĂ„ Migrationsverket. De senare syftar till att bl.a. tydliggöra förutsĂ€ttningarna i vardagsarbetet för att beakta barnkonventionen” (s. 6). 

Ev policy-rekommendationer

“FrĂ„gan Ă€r dĂ„ vilken betydelse det skulle fĂ„ att lagen utvidgades till att inbegripa barns rĂ€ttigheter enligt barnkonventionen, alltsĂ„ att lag fylldes pĂ„ med mera lag. Ett alternativ vore att mer resurser tillsattes pĂ„ utbildning, sĂ„ att den lag som finns redan idag kunde anvĂ€ndas pĂ„ det sĂ€tt som var tĂ€nkt, eller att man börjar arbeta med de mer ge- 106 nomgripande bristerna i migrationshanteringen 
 BarnrĂ€ttsforskaren Didier Reynaert m.fl. (2012) pĂ„pekar att det Ă€r ett vanligt antagande att mer rĂ€ttigheter för barn Ă€r nĂ„got gott i sig sjĂ€lvt. En sĂ„dan essentiell syn pĂ„ barns rĂ€ttigheter ger dock sĂ€llan utrymme för reflektion omkring vad barns rĂ€ttigheter betyder i en specifik situation. Debatten om barnkonventionens inkorporering behĂ€rskas, menar vi, av en sĂ„dan syn. Barns bĂ€sta i det enskilda fallet blir mycket godtyckligt i Migrationsverkets asylprövning. Att fylla pĂ„ lagen med mer rĂ€ttigheter som inte har nĂ„gon betydelse för barn i praktiken tror vi dĂ€rför inte betyder sĂ€rskilt mycket för asylsökande barn och deras familjer. Om barns rĂ€ttigheter ska stĂ€rkas i asylprocessen krĂ€vs Ă„tgĂ€rder och insatser i form av politiska omprioriteringar som inte automatiskt följer av en inkorporering av barnkonventionen” (s. 105-106). 

Sammanfattad av: Alva Nissen