Inre utlänningskontroll i Schengens Sverige: Dilemma i polisers arbete

År: 2003

Typ av text: Licentiatavhandling

Publicerad av: Tema Etnicitet, Linköpings universitet

Språk: Svenska

Författare: Sofia Hydén och Anna Lundberg

Antal sidor: 200

Tillgänglig på:

https://mau.diva-portal.org/smash/record.jsf

Vad texten handlar om

Studien problematiserar den inre utlänningskontrollen “genom att belysa under vilka förutsättningar den inre utlänningskontrollen verkställs (bland annat sätts den in i ett större kontrollperspektiv), genom att diskutera varför handhavandet ser ut som det gör samt analysera hur olika faktorer kan påverka polisernas balansgång mellan effektivitet och respekt för mänskliga rättigheter” (s. 11).

Viktigaste resultat

– “Vi har under våra fältarbeten inte sett några exempel på att poliser funderar över, eller sinsemellan diskuterar människors rörelsefrihet som en aspekt att ta hänsyn till vid myndighetsutövningen” (s. 176)

– “Istället för en diskussion om hur mänskliga rättigheter ska kunna främjas, fokuseras idag i den politiska diskussionen på möjliga strategier för att kunna reglera migration så detaljerat som möjligt. Exempel är utökade visumkrav, förbättrad teknisk utrustning och förstärkt transportörsansvar, liksom att den inre utlänningskontrollen omorganiserats för att bli mer effektiv. Avsaknaden av samtal om mänskliga rättigheter under våra fältarbeten är, som vi ser det, ett uttryck för detta och kan sättas i relation till att poliser haft synpunkter på att svensk flyktingpolitik är för ’snäll’. Ett annat uttryck för att rättsstatliga ideal eventuellt blir lidande som en konsekvens av politiska åtgärder, är de anmälningar till DO som vi har tagit del av. Slutligen kan i detta sammanhang nämnas att mänskliga rättigheter inte var ett inslag i den Schengenutbildning som samtliga poliser genomgått och inte heller är en särskilt stor del av polisutbildningen. Effektivitetsandan tycks för närvarande större än ambitionen att främja mänskliga rättigheter. För att summera kan man säga att det när det gäller verkställandet av inre utlänningskontroll råder en dragkamp mellan nationalstatens intresse av att reglera invandringen och de mänskliga rättighetsåtaganden som gjorts av rättsstaten Sverige” (s. 177).

– “Vi har sett exempel på att inre utlänningskontroller genomförs på ett sätt som för tankarna till den stelbenthet och auktoritära syn på ordning och hierarki som kännetecknar militär verksamhet. Detta innebär att kontroller sannolikt utförs i en anda av kontroll, där man går alltför hårt fram utan att reflektera över mänskliga rättigheter” (s. 178).

– “Något som komplicerar polisarbetet är att patrullerande poliser har ett mycket stort handlingsutrymme och att lagstiftningen de ska arbeta ifrån många gånger är oklar. Vad gäller inre utlänningskontroll, kan regelkomplexen till och med sägas vara motstridiga i vissa avseenden. I praktiken innebär detta att poliser gör individuella bedömningar vilket skapar risk för godtycklighet. I förlängningen kan rättssäkerheten undermineras … Ser man till den person som kontrolleras kan polisers, förväntade eller reella, fördomar om ’utlänningar’ vid ingripandet medföra en känsla av negativ särbehandling. Detta kan hos den enskilde skapa osäkerhet och nervositet, vilket är beteenden som poliserna ofta tog upp som exempel på vad som vid profileringen kan utgöra en anledning att misstänka att en person inte har rätt att vistas i landet. Även språksvårigheter i kombination med utseende togs upp som tecken på att en viss person kan vara aktuell för en kontroll. Vi menar att samtliga dessa indikatorer säger mycket lite om sannolikheten för att en person vistas i landet utan tillstånd” (s. 179).

– “Under våra fältarbeten har vi fått bekräftat att det i huvudsak är vad poliserna kallar ’illegala utlänningar’ som utgör målet för verksamheten. Hur sådana identifieras har varit svårt att få svar på. Generellt har hänvisats till lång erfarenhet av utlänningsrelaterade ärenden eller en ’fingertoppskänsla’ som viktiga redskap i arbetet med inre utlänningskontroll … För att garantera rättsstatens krav på att ingen människa ska diskrimineras, får poliser enligt riktlinjerna inte välja ut en person enbart på grund av utseende. Motstridigheterna i regelverket har dock effekten att poliser närmast tvingas konstruera anledningar som väcker misstanke om att en person befinner sig utan tillstånd i landet” (s. 181).

– “Kravet på effektivitet inbjuder poliserna att arbeta utifrån stereotyper om hur en ’utlänning’ i deras ögon ser ut, snarare än att betrakta alla människor som lika inför lagen. Dilemmat som yttrar sig i svåra avvägningar mellan effektivt arbete och alla människors lika värde som en mänsklig rättighet är därmed inbyggt i regelverket. Regelverkets vaghet har betydelse även för andra aspekter av inre utlänningskontroll. En är polisers tolkningsföreträde, i bemärkelsen att den enskilde inte kan vägra att bli kontrollerad. Här aktualiseras ytterligare en förvirrande omständighet vid inre utlänningskontroll. Trots att lagstiftningen säger att enskilda individer inte måste bära sina identitetshandlingar med sig, är det individen som har den absoluta bevisbördan vad gäller vistelserätten. Flera poliser, såväl chefer som patrullerande, har bekräftat för oss att det i praktiken föreligger en skyldighet för personer att kunna legitimera sig och visa sin rätt att vistas i landet” (s. 181).

– “Ett uppenbart problem när lagstiftningen ska tolkas och tillämpas är hur inre utlänningskontroll kan genomföras utan att stor hänsyn tas till personers utseende vid profileringen och hur detta i så fall skulle kunna upptäckas vid en granskning. Vissa poliser som vi samtalat med menar att de måste bryta mot mänskliga rättigheter såsom lagstiftningen är utformad. Den otydliga lagstiftningen har också visat sig skapa problem vid tillämpningen genom att olika polisers uppfattningar skiljer sig åt om vad det är som gäller i en viss situation. Vi menar också att ett otydligt regelverk, med tanke på det stora ansvaret poliser har och att man upplever sig granskad av framförallt media men också JO, skapar en otrygghet i arbetet. Ett otydligt regelverk kan betraktas som positivt ur ett effektivitetsperspektiv då det skapar flexibilitet vid rättstillämpningen. Flexibiliteten förstärks ytterligare genom polisers stora handlingsutrymme och möjliggör för dem att tänja på lagstiftningen när denna är ett hinder i arbetet. Under våra fältarbeten fick vi uppfattningen att det betraktas som en accepterad metod att tänja på lagens gränser. Det kan också nämnas att poliser, som en följd av den svårgranskade kontrollen, sällan ställs till svars för ett felaktigt tillvägagångssätt. Detta innebär att de ibland ’kommer undan’, utan att ställas till svars för sina handlingar, något som skapar en grogrund för korruption inom Polisen” (s. 183)

Perspektiv/teoretiska begrepp

Redovisning av lagstiftning och andra rättskällor samt studier av skriftliga dokument, samt fältarbete i form av observation och samtal/intervjuer.

Metoden för studien

En sociologisk och juridisk inriktning inom ramen för ämnesområdet IMER (Internationell Migration och Etniska Relationer).

Ev policy-rekommendationer

En tydligare lagstiftning och bättre granskningsmöjligheter, medvetenhet om att, och hur lagar tolkas samt ett verkligt genomslag av det problembaserade förhållningssättet i dagens polisutbildning, samt ökade kunskaper om samhällsfrågor bland poliser, så som kunskaper om exempelvis ojämlikheter i samhället och etniska relationer.