âBli inte hopplösaâ En studie om vardagsstrategier hos barn pĂ„ flykt i en papperslös situation
Ă r: 2016
Typ av text: Rapport, ingÄr i forskningsprojektet Barns val av vardagsstrategier: HÀlsa, vÀlbefinnande och utveckling. En studie om papperslösa barn
Publicerad av: Stiftelsen AllmÀnna Barnhuset, Göteborgs universitet, VÀstra Götalandsregionen
SprÄk: Svenska
Författare: Henry Ascher & à sa Wahlström Smith
Antal sidor: 31
TillgÀnglig pÄ: http://www.allmannabarnhuset.se/wp-content/uploads/2016/04/Bliintehoppl%C3%B6sa.pdf
Vad texten handlar om
âRapporten bygger pĂ„ en studie om barns egna vardagsstrategier i en papperslös situation. Under nĂ€rmare tvĂ„ Ă„r följde författarna 19 barn i skolĂ„ldern som sökt asyl med sina förĂ€ldrar, fĂ„tt avslag och gĂ„tt âunder jordâ för att förhindra att de skulle bli utvisade till det land de flytt. Syftet med forskningsstudien var att ta reda pĂ„ hur barn i papperslöshet sjĂ€lva uppfattar sin situation och vad de gör för att hantera den. Ett övergripande mĂ„l var att utifrĂ„n barnens upplevelser och erfarenheter, finna kunskap som kan bidra till att minska riskerna för negativa effekter pĂ„ hĂ€lsa och utveckling pĂ„ kort och lĂ„ng sikt. Avsikten var/Ă€r att sedan sprida resultatet pĂ„ ett sĂ€tt som kan leda till att förbĂ€ttra situationen för dem och för andra grupper av barn som lever i en likartad situationâ (Förord).
Viktigaste resultat
âStudien visar att barnens tillvaro till stora delar prĂ€glades av en extrem utsatthet men att de ocksĂ„ hade en förmĂ„ga att möta utsattheten med handling. Handlingsstrategierna var dels praktisktlogiska för att försöka minska effekterna av hot och risker, dels psykosociala för att förminska den psykiska pressen pĂ„ dem sjĂ€lva och nĂ€rstĂ„ende. Barnen levde ofta i pĂ„taglig fattigdom Ă€ven i relation till jĂ€mnĂ„riga i de omrĂ„den de bodde i och som utmĂ€rktes av ekonomisk utsatthet. MĂ„nga barn saknade basala förnödenheter sĂ„som mat, klĂ€der och husrum. Barnen var medvetna och djupt oroade över det och hade ocksĂ„ strategier för att dölja sin och familjens ekonomiska utsatthet gentemot omgivningen.
Utöver den materiella situationen beskrev barnen i studien en livssituation som innebar att de befann sig i ett konstant hot, stĂ€ndigt, utan avbrott eftersom de flesta barn uppfattade riskerna med att gripas och avvisas till ursprungslandet som en bokstavligen livsfarlig situation. De mötte detta hot med en strategi av konstant beredskap. De var alltid uppmĂ€rksamma pĂ„ var de befann sig, hur de rörde sig, vilka de umgicks med och hur de gjorde det. De berĂ€ttade att de undvek situationer som skulle kunna leda till uppmĂ€rksamhet och problem, höll avstĂ„nd till andra barn, Ă€ven de nĂ€rmaste vĂ€nnerna, för att inte riskera att avslöja sin och familjens situation. Utöver denna âvardagsrĂ€dslaâ har vi kunnat dela upp den grad av hot barnen upplevde i ytterligare tvĂ„ nivĂ„er. Akuta hot handlade om situationer som uppstĂ„r dĂ€r barnen mĂ„ste fatta sekundsnabba beslut och dĂ€r ett felaktigt beslut innebar att de satte hela familjens situation pĂ„ spel. Den tredje nivĂ„n av hot som barnen upplevde kan beskrivas som alarmsituationer dĂ€r risken att upptĂ€ckas Ă€r överhĂ€ngande och dĂ€r barnen inte uppfattade det som möjligt att tillĂ€mpa nĂ„gra skyddande strategier. Exempel pĂ„ detta var nĂ€r barnen var tvungna att uppge identitet, exempelvis pĂ„ akuten eller nĂ€r polisen knackade pĂ„ deras dörr.
En tydlig strategi vi sĂ„g hos barnen som ett sĂ€tt att möta utsattheten var en strĂ€van att skapa rum av ânormalitetâ. I dessa begrĂ€nsade utrymmen kunde de ingĂ„ i sammanhang som mer eller mindre liknade villkoren för andra barn, för en stund nĂ€stan glömma sin situation i papperslöshet och hĂ€mta lite kraft och styrka. Dessa utrymmen kunde se olika ut. Det kunde handla om fotboll, kulturskolan och hos nĂ„got barn cyberrymden pĂ„ internet. Skolan fyllde ocksĂ„ en viktig funktion som ett rum av normalitet men skolmiljön och alla dess sociala kontakter innebar samtidigt stora utmaningar för barnen för att de skulle kunna upprĂ€tthĂ„lla hemligheten kring sin situation som papperslösa.
Ett viktigt fynd i studien var att barnen tog ett stort ansvar för familjen och förÀldrarna. Det kan vara en effekt av att de Àr medvetna om sin egen utsatthet. Vi uppfattar ansvarstagandet som ett utslag av barnens handlingsförmÄga. Samtidigt Àr det tveeggat. Flera barn beskrev att de höll tillbaka sina egna behov för att inte lÀgga ytterligare börda pÄ förÀldrarna eller för att inte göra dem ledsna.
En slutsats frĂ„n studien Ă€r att barn i papperslöshet lever i en extremt utsatt situation, men att de samtidigt Ă€r tvingade att förhĂ„lla sig till och hantera den situationen, utveckla strategier och försöka minska utsattheten och riskerna. FörhĂ„llandet mellan utsatthet och förmĂ„gan att hantera utmaningarna varierar, bĂ„de mellan olika barn och hos ett och samma barn över tidâ (s. 3-4).
Metoden för studien
Studien genomfördes pĂ„ landsbygd och tĂ€tort mellan 2012 och 2014. I studien ingick 19 barn mellan 6 och 18 Ă„r frĂ„n: Sri Lanka, Kosovo, BosnienHercegovina, Afghanistan, Libanon, Iran och Irak. âEtnografisk forskningsmetod anvĂ€ndes, vilket innefattar lĂ„ngvarigt fĂ€ltarbete, deltagande observation, informella samtal, och intervjuer, enskilt eller i grupp. Olika deltagande forskningstekniker anvĂ€ndes utifrĂ„n varje barns förutsĂ€ttningar och önskemĂ„l, till exempel barns fotografier av sin vardag, digitala kortfilmer, brev till politiker, kreativt skrivande, kartritning av nĂ€romrĂ„det, samtal under utflykter ⊠Materialet bestĂ„r av 53 intervjuer, bĂ„de individuella och i grupp med barn (46 st.) och förĂ€ldrar (7 st.) ⊠Inför studiens start rekryterade vi en referensgrupp med fem familjer som medverkade i utformningen av studiens mĂ„l, metoder och etiska övervĂ€ganden. Efter studiens avslutning diskuterades resultat och slutsatser i referensgruppen. Den kvalitativa analysen gjordes med tematiska kodningsanalys (Ayres 2008) tillsammans med dr Annika Jakobsson, folkhĂ€lsovetare vid Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitetâ (s. 8-9).
Ev policy-rekommendationer
âFör att minska effekterna av utsattheten och stĂ€rka handlingsförmĂ„gan hos barn som lever i papperslöshet föreslĂ„r vi följande Ă„tgĂ€rder:
Stödjande, stÀrkande och avlastande insatser bör riktas mot barn som lever i papperslöshet, bÄde för att minska deras utsatthet och för att stödja deras strategier och handlingsförmÄga. Insatser behövs pÄ barn- och familjenivÄ, pÄ verksamhets- och myndighetsnivÄ och pÄ nationell nivÄ.
Understöd barnens strÀvan till utrymmen av normalitet och underlÀtta barnens möjligheter att delta i sport-, kultur- och fritidsaktiviteter. En viktig del i detta Àr att hitta administrativa rutiner som inte krÀver ett fullstÀndigt personnummer för att barn ska kunna ingÄ i sÄdana verksamheter.
ElevhÀlsan och andra aktörer bör vara uppmÀrksamma pÄ tecken till att barn (eller deras förÀldrar) behöver mer avancerade hÀlsoinsatser pÄ specialistnivÄ, till exempel tecken pÄ traumatisering, utmattning eller annan fysisk och psykisk ohÀlsa. Kunskapen om barn i papperslöshet, deras behov och metoder för stödjande insatser behöver stÀrkas i hÀlso- och sjukvÄrden, socialtjÀnsten, skolan och fritidssektorn.
Centrala riktlinjer och lokala rutiner behöver utformas och tillÀmpas i de verksamheter som möter barn i papperslöshet för att minska riskerna och öka tryggheten för barn och personal.
För att avlasta barnen deras ansvarstagande för förÀldrarna och deras mÄende Àr det av stor vikt att Àven vuxna omfattas av rÀtten till vÄrd pÄ lika villkor. Den nuvarande lagen ger utrymme för landsting och regioner att fatta sÄdana beslut, nÄgot som ocksÄ gjorts av flera landsting.
Polis och myndigheter bör inte ha rĂ€tt att eftersöka barn som inte Ă€r straffmyndiga och inte begĂ„tt en kriminell handling. Ett sĂ„dant förtydligande, att barn skall vara fredade, bör kunna tillföras i lagstiftningen och skulle betyda mycket för att minska den stress dessa barn lever underâ (s. 4-5).
