Hur tänker du försörja dig? : En studie av försörjningskravet vid anhöriginvandring och av rättsliga kontroll- och sållningsmekanismer under nyanlända personers etablering i Sverige

År: 2019

Typ av text: Vetenskaplig artikel

Publicerad av: Nordisk socialrättslig tidskrift

Språk: Svenska

Författare: Lovisa Häckner Posse

Antal sidor: 19

Tillgänglig på: https://portal.research.lu.se/ws/files/70250150/Hur_t_nker_du_f_rs_rja_dig_H_ckner_Posse_2019.pdf 

Vad texten handlar om 

Studien baseras på en genomgång av 169 domar i migrationsdomstolar i relation till försörjningskravet vid ansökan om anhöriginvandring. Ger en detaljerad översikt över försörjningskravet. Häckner Posse analyserar domarna utifrån Foucaults koncept om kompetensmaskinen, Ongs idéer kring hur nyliberalismen manifesterar sig olika beroende på kontext och vilka individer och grupper som påverkas, samt Miles definition av rasifiering. 

Viktigaste resultat

“Det försörjningskrav som infördes år 2010 var förenat med många undantag och tillämpades i praktiken i ett begränsat antal situationer” (s.51).

“I och med den så kallade begränsningslagen år 2016 utökades dock försörjningskravet på så sätt att ett sådant numera som huvudregel ställs upp som villkor för uppehållstillstånd på grund av anknytning, både när anknytningspersonen är nyanländ skyddsbehövande och svensk medborgare. Till skillnad från tidigare måste anknytningspersonen numera även kunna försörja sökanden. Syftet med begränsningslagens bestämmelser är att begränsa möjligheterna att beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Det utvidgade försörjningskravet motiverades i huvudsak med att dåvarande försörjningskrav var mer förmånligt än vad EU-rätten kräver, och att de svenska reglerna tillfälligt borde anpassas till miniminivån enligt EU-rätten och internationella konventioner” (s.51).

“Försörjningskravet i sin nuvarande form kan därmed sägas inbegripa dels en ambition om att fostra samhällsmedlemmar, dels en ambition om att förhindra att personer söker sig till Sverige. Kravet kan därför betraktas som ett rättsligt verktyg både för inneslutning och för uteslutning” (s.51-52).

“Vad som krävs för att uppfylla försörjningskravet är inte uttömmande reglerat på lag- och förordningsnivå. Vissa förtydliganden har dock gjorts på förordningsnivå, där det bl.a. framgår att den del av försörjningskravet som avser inkomst är uppfyllt om anknytningspersonen har lön som efter avdrag för preliminär skatt uppgår till förbehållsbeloppet vid utmätning av lön. För att uppfylla försörjningskravet krävs, enligt förarbetena, att anknytningspersonen har regelbundna försörjningsmedel, vilket primärt exemplifieras med lön från tillsvidareanställning på heltid. Om lönen är låg eller på gränsen till vad som kan godtas bör viss hänsyn tas till en eventuell framtida löneökning. De regelbundna inkomsterna behöver dock inte härröra från en fast heltidsanställning. Inkomster från tidsbegränsade anställningar och från olika typer av deltidsarbeten kan beaktas, så även om anknytningspersonen har flera mindre omfattande arbeten parallellt. Anknytningspersonen beskrivs i förarbetena även kunna närma sig egenförsörjning på andra sätt än genom arbete, exempelvis genom att uppbära arbetsrelaterade eller inkomstrelaterade ersättningar från socialförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Vidare kan avkastning från förmögenhetstillgångar beaktas vid bedömningen av om kravet är uppfyllt; det vore enligt förarbetena orimligt att kräva att en person som kan försörja sig på förmögenhetstillgångar skulle vara tvungen att ha andra arbetsrelaterade inkomster för att uppfylla kravet” (s.52).

“Förarbetena innehåller även resonemang om hur individen inte bör närma sig arbetsmarknaden och egenförsörjning. Vad gäller studiemedel anförs att sådana normalt inte ska anses vara en godtagbar försörjningskälla, eftersom ett generellt godtagande skulle kunna öppna upp för ett kringgående av försörjningskravet. Dock anförs att ett absolut förbud av studiemedel som försörjningskälla skulle kunna leda till ett orimligt resultat och till ett försvårande av utnyttjande av hög kompetens. Ytterligare inkomstkällor som diskvalificeras är bl.a. försörjningsstöd och inkomster från sökanden” (s.52-53).

“Lagstiftningen om introduktionsinsatser infördes år 2010 och behandlar utförandet av insatser under den första tiden efter att en nyanländ person har beviljats uppehållstillstånd. En person i åldern 20–64 år som har beviljats uppehållstillstånd som bl.a. flykting eller skyddsbehövande ska enligt lagstiftningen delta i ett så kallat etableringsprogram genom Arbetsförmedlingen. Programmet kan pågå under högst 36 månader från det att en nyanländ person för första gången har folkbokförts i en kommun och personer som deltar i programmet har rätt till etableringsersättning. En person får ta del av insatserna fram tills att personen påbörjar ett förvärvsarbete på heltid eller en utbildning på heltid som berättigar till CSN” (s.53-54).

“Valfrihet och eget ansvar är återkommande begrepp i förarbetena om introduktionsinsatser. En uttalad utgångspunkt är att individen har ansvar för sin situation, sin utveckling och sina behov. Det planerade införandet av försörjningskravet vid anhöriginvandring pekas ut som ett tungt påtryckningsmedel i rätt riktning vad avser effektiviteten i introduktionsarbetet. Det kan dock konstateras att den enskildes möjlighet till familjeåterförening inte diskuteras närmare i förarbetena. Det är därmed svårt att utläsa om lagstiftaren har funderat kring hur möjligheten till familjeåterförening förhåller sig till den enskildes deltagande i introduktionsinsatserna och etablering i Sverige” (s.54-55).

“Vad gäller frågan hur individen bör ta ansvar för sin framtid och närma sig egenförsörjning pekas i viss mån andrabeteenden ut som önskvärda jämfört med vad som presenteras i förarbetena till försörjningskravsreformen” (s.54).

“De uttalade målen att stärka möjligheten till delaktighet i yrkes- och samhällslivet och/eller att stärka individernas incitament och möjligheter till egen försörjning förefaller inte heller vara automatiskt uppfyllda i samband med att individen får ett arbete. Introduktionstiden ska nämligen inte automatiskt upphöra genom att en nyanländ person får en heltidsanställning, utan först när denne avslutat sina svenskstudier och samhällskunskap. Förarbetena betonar även att individens långsiktiga mål måste fokuseras, vilket bl.a. kan ske genom studier på högskole-/universitetsnivå. Därtill betonas att de olika introduktionsinsatser som en person deltar i måste kunna pågå parallellt med varandra. Exempelvis bör en person kunna studera och samtidigt arbeta extra” (s.55).

“Sammantaget kan konstateras att förarbetena till försörjningskravsreformen respektive förarbetena om introduktionsinsatser skiljer sig något åt avseende synen på hur individen bör närma sig egenförsörjning och arbete. Det är särskilt intressant mot bakgrund av att respektive reform motiverar sin egen existens genom hänvisning till den andra reformen. I förarbetena till försörjningskravsreformen pekas varaktigt arbete, främst i form av tillsvidareanställning på heltid, ut som det primära sätt som individen bör närma sig arbetsmarknaden och egenförsörjning. Även i förarbetena till lagstiftningen om introduktionsinsatser betraktas arbete i form av tillsvidareanställning på heltid som ett godtagbart sätt att närma sig egenförsörjning. Dessa förarbeten förefaller därtill präglas av synsätt om att ansvarsfullt beteende mot egenförsörjning inbegriper flexibilitet, långsiktig planering, ökad självförbättring och lärande” (s.55).

“För att bättre förstå den diskrepans som identifierats tror jag dock att det är av vikt att stanna upp vid det faktum att syftet med nuvarande försörjningskrav är att begränsa invandringen till Sverige. Det innebär att styrningen av flertalet anknytningspersoner förväntas uppfylla två mål. För det första att med hjälp av sållningsmekanismer fostra samhällsmedlemmar. För det andra att förhindra att personer med anknytning till någon i Sverige söker sig hit. Därmed inte sagt att dessa mål måste betraktas som motstående. Differentieringen mellan ”vi” och ”dem” har inom bl.a. postkolonial forskning pekats ut som en nödvändighet för upprätthållandet av den västerländska nationalstatsformen. Utifrån ett sådant synsätt kan inneslutnings- och uteslutningsmekanismer i välfärdsstaten i mångt och mycket betraktas som två sidor av samma mynt. Oaktat målens förenlighet är det tydligt att ett stort ansvar för genomdrivandet av desamma i dagsläget läggs på nyanlända personer” (s.63).

“Med hänvisning till Ong menar jag att det kan vara relevant att närmare fundera över hur artikelns resultat förhåller sig till idéer om nyanlända personers funktion i det kapitalistiska systemet, och hur personer fostras till skötsamhet utifrån föreställningar om att olika delar av befolkningen bör ha olika uppgifter (beroende på bl.a. bakgrund, kön, ålder och legal status). Vi kan även fråga oss om och hur familjeåterförening kan betraktas som ett slags belöning för att en person har blivit en ”fullgod” samhällsmedlem, bl.a. genom att delta i introduktionsinsatser.” (s.63)

“Förarbetena till reglerna om introduktionsinsatser förefaller i flera avseenden kunna kopplas till Foucaults Kompetensmaskin, bl.a. då de ger uttryck för att nyanlända personers närmande till arbetsmarknad och egenförsörjning bör präglas av flexibilitet, långsiktig planering, självförbättring och lärande. När det gäller tillämpningen av försörjningskravet kan dock konstateras att sådana beteenden ofta diskvalificeras av migrationsdomstolarna. Bl.a. förefaller atypiska anställningar, bedrivande av studier, byte av anställning och uppbärande av etableringsersättning (samt kombinationer av dessa försörjningssätt) betraktas som tecken på att individen saknar långsiktig försörjningsförmåga. I stället premieras beteenden som innebär att individen går i god för att denne kommer att förbli i rådande position på arbetsmarknaden, företrädesvis i en heltidsanställning som ger tillräcklig lön och där individen inte samtidigt tar emot någon form av bidrag eller stöd.” (s.62)

Perspektiv/teoretiska begrepp

“Vad gäller begreppet nyliberalism har jag i artikeln hämtat inspiration från filosofen och idéhistorikern Michel Foucault och antropologen Aihwa Ong. Foucault har anfört att den nyliberala kapitalismen präglas av att den maskinella aspekten av arbetaren inte kan separeras från arbetaren själv; subjektet har blivit en Kompetensmaskin, vars existens bl.a. innefattar ett ständigt framhävande av konkurrerande egenskaper och löften om ständigt ökad självförbättring och optimering” (s.49).

“Ong har dock betonat att nyliberalismen inte kan betraktas som en standardiserad, universell apparat som tar sig liknande uttryck överallt och vars konsekvenser alltid kan förutses. De strategier för styrning som ryms inom nyliberalismen tillämpas inte enhetligt i förhållande till samtliga individer och grupper.” (s.49).

“Robert Miles definition av rasifiering. Det innebär att jag betraktar rasifiering som en process som uppstår i vissa historiska konjunkturer och under särskilda materiella villkor, där vissa människor tillskrivs vissa biologiska egenskaper med mening att skilja ut, att utesluta och att dominera” (s.49-50).

“Med medborgerlig stratifiering avses hur utformning av exempelvis medborgarskapsregler och migrations- och integrationspolitik i samverkan med social och ekonomisk ojämlikhet formar sociala identiteter och livschanser” (s.50).

Metoden för studien

“En studie av 169 domar ligger till grund för undersökningen. Sökningarna har avgränsats till tre av landets fyra migrationsdomstolar (Luleås, Stockholms och Göteborgs)” (s.47).

“Migrationsdomstolen i Malmö har valts bort eftersom jag arbetade på domstolen under den aktuella perioden och då jag är osäker på om det hade kunnat påverka min läsning av material därifrån” (s.47).

“Jag har valt att inte dela upp materialet i domar där anknytningspersonen saknar svenskt medborgarskap respektive där anknytningspersonen är svensk medborgare (bl.a. eftersom flera domar saknar sådan information). Bland domarna förekommer därför både anknytningspersoner som saknar svenskt medborgarskap och anknytningspersoner som är svenska medborgare” (s.48).

Ev förslag för vidare granskning

“Det förefaller därför vara av stor vikt att i framtiden närmare undersöka hur tillämpningen av försörjningskravet, liksom andra migrations- och socialrättsliga bestämmelser, förhåller sig till processer av rasifiering och strukturellt våld” (s.64).

Sammanfattad av: Linnea Roslund Gustavsson