Får jag vara med? Erfarenheter från ensamkommande barn och ungdomar i Göteborgsregionen och arbetet med denna grupp
År: 2013
Typ av text: Rapport
Publicerad av: FoU i Väst, Göteborgsregionens kommunalförbund
Språk: Svenska
Författare: Live Stretmo & Charlotte Melander
Antal sidor: 234
Tillgänglig på: https://goteborgsregionen.se/download/18.22a3cc881780d1faddfb6f3/1616164643898/2013_far_jag_vara_med_ensamkommande.pdf
Vad texten handlar om
“Den här rapporten handlar om mottagandet av ensamkommande barn och ungdomar i Göteborgsregionen (GR). Den bygger på ett forsknings- och utvecklingsprojekt som genomförts under 2011 och 2012” (7)
“samtliga ensamkommande barn som kom till Göteborgsregionen 2008 [154 individer]” (8)
“synliggöra barns och ungdomars egna erfarenheter samt erfarenheter från skolan, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, boenden, familjehem samt gode män” (8)
Viktigaste resultat
“För nära 52 procent av barnen fanns noteringar om olika former av psykisk ohälsa.” (10)
“Socialsekreteraren beskrivs framförallt som en person som ungdomarna vänder sig till när de har problem. Vad som blivit tydligt i ungdomarnas berättelser är att ett problemlösande stöd förutsätter att socialsekreteraren först har erbjudit ungdomarna ett känslomässigt stöd i form av att ha lyssnat på dem och försökt förstå hur de har det. Det som ungdomarna berättar att de vill ha hjälp med handlar framförallt om ensamhet, social isolering och brist på kontakt med jämnåriga, brist på kontakt med svensktalande och brist på information och vägledning om det svenska samhället. “ (12)
“De gode männen beskrivs som viktiga personer i högre utsträckning än andra professionella stödpersoner. Liksom i relationen till socialsekreterarna är det framförallt det känslomässiga och problemlösande sociala stödet som är viktigast för de unga.” (12)
“Relationen till kontaktpersoner beskrivs liksom relationerna till de gode männen som familjelika. De ungdomar som har en kontaktperson beskriver att det sociala stödet som de får anpassas efter deras uttryckta behov.” (12)
“Ungdomarnas berättelser om det sociala stödet från lärare i skolan visar att det är kombinationen av ett känslomässigt stöd, ett gott bemötande och ett pedagogiskt stöd som är viktigt. Utöver lärarnas stöd efterfrågar barnen en social interaktion med svensktalande ungdomar i skolan. Denna interaktion framställs som viktig både för språkinlärning och för att skapa vänskapsband med svensktalande. Ett gemensamt språk beskrivs genomgående ha stor betydelse för möjligheten att skapa vänskapsband. I samtliga ungdomars beskrivning av de vänner som är viktiga för dem ingår att vännerna talar deras modersmål.” (12)
“Då socialsekreteraren är den som bär det yttersta ansvaret för att barnen har det bra innebär detta att de måste täcka upp och själva gå in med exempelvis stödjande samtal när någon av de andra parterna inte tar sitt ansvar i förhållande till barnet. Vad som är specifikt och som försvårar utredningsarbetet i förhållande till ensamkommande flyktingbarn är enligt socialsekreterarna att barnen inte har några föräldrar på plats, att det är svårt att få kunskap om deras bakgrund samt att utredningen görs under en pågående asylprocess. Det krävs enligt socialsekreterarna att de utvecklar en relation till barnen och att barnen känner förtroende för dem för att barnen skall berätta hur de har det. Enligt socialsekreterarna har barnen ett behov av en vuxen person som bryr sig om dem och som är intresserad av att bygga upp en personlig relation till dem. Socialsekreterarnas tolkning av barnens behov sätter fokus på att de inte har en närvarande förälder som kan bry sig om, följa upp och ge ovillkorad kärlek i vardagen. Ingen aktör har i dag ett tydligt uppdrag att uppfylla detta behov. “ (13)
“Föräldrar och syskon som finns i livet och som befinner sig i ursprungslandet eller på andra platser har ett stort inflytande på hur barnen mår enligt socialsekreterarna. Socialsekreterarna utrycker å ena sidan att de ser familjenätverket som viktigt men å andra sidan att föräldrar och släktingar sannolikt har bristande information om vad t.ex. en flykt eller asylprocess innebär. I socialsekreterarnas berättelser är föräldrarnas roll i förhållande till barnen å ena sidan problematisk (genom sina krav anses föräldrarna bidra till barnens dåliga mående) samtidigt som socialsekreterarna i andra fall betonar vikten av att barnen upprätthåller kontakten med sin familj. “ (13)
“Att eleverna i introduktionsklasserna ibland inte får de extra resurstilldelningar såsom dator, Ipad eller laptop som kommer de övriga klasserna till del, lyfts av lärare i introduktionsklasserna fram som en orättvisa. “ (14)
“Betydelsen av goda elev-lärarrelationer kan också vara viktig att lyfta fram när det gäller de ensamkommande barnen utifrån att de oftast inte har ett nätverk i Sverige bestående av betydelsefulla vuxna stödpersoner. Lärarna upplever ofta att de får fungera som ett slags föräldrasubstitut. “ (14)
“Dialog, erfarenhetsutbyte och samverkan mellan olika hälso- och sjukvårdsaktörer försvåras av sekretess, av svårigheten i att spåra individer som inte har personnummer genom olika register samt av att ensamkommande barn i normalfallet flyttar flera gånger inom loppet av få år.” (17)
“Vad samhället kan och bör göra i form av att erbjuda ungdomarna långsiktiga relationer är inte givet. Vissa mellanliggande ”brobyggare” är uppenbarligen mycket viktiga såsom kontaktpersoner och gode män, men väl så viktigt är att också se betydelsen av barnens egna relationer såsom de till förälder och vänner. Hur vi förstår ensamkommande barn och ungdomar och deras behov blir självklart av betydelse för de insatser som erbjuds dem. I mötet med motstridiga bilder av ensamkommande barn framhåller Watters (2008) vikten av att ha ett ”både och” i åtanke: ensamkommande barn och ungdomar är här i kraft av sin förmåga och kapacitet men de befinner sig också i en särskilt utsatt position som migranter, utan sina vårdnadshavare och som barn i beroenderelationer till vuxna individer. “ (20)
Metoden för studien
en registerstudie och en intervjustudie
