Kartläggning av erfarenheter och forskning om ensamkommande flyktingbarn i Sverige och andra länder 

År: 2016

Typ av text: Rapport till Arbetsmarknadsdepartementet

Publicerad av:  Stockholms universitets Linnécentrum för integrationsstudier (SULCIS)

Språk: Svenska

Författare: Aycan Celikaksoy & Eskil Wadensjö

Antal sidor: 53

Tillgänglig på: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:916600/FULLTEXT01.pdf

* finns en version på engelska också: http://ftp.iza.org/dp10143.pdf *

Vad texten handlar om 

Texten är en allmänt hållen genomgång av litteratur om ensamkommande barn på områdena asylprövning (väldigt översiktligt), mottagande, boende, arbete och hälsa. Åldersbedömning presenteras bland annat. Texten börjar med en deskriptiv beskrivning av förhållandena i Sverige såsom de såg ut i mars 2016, sedan beskriver texten de nordiska länderna, övriga Europa och sedan USA och Turkiet. Målet är att lära av andra länders system och erfarenheter. Författarna diskuterar inte hur olika åtgärder kan påverka antalet ensamkommande barn som söker asyl i Sverige utan fokuserar på de ensamkommande barnens förhållanden och hur olika åtgärder kan påverka och förbättra deras villkor. I slutet av texten, även inkluderat här, är en lista på viktiga punkter att tänka på vid policyutformning. 

Viktigaste resultat

“Även om andelen av dem som söker asyl som också beviljas asyl inte är högst i Sverige, har antalet som fått asyl varit högre i Sverige än i andra europeiska länder under flera år fram till och med 2014.” (6)

“Regelverket och åtgärderna för de ensamkommande barnen varierar mycket mellan olika länder.” (7)

“I Finland och Sverige beviljas till exempel permanent uppehållstillstånd i regel, dock ges i Finland tillfälliga uppehållstillstånd för de barn som får tillstånd av humanitära skäl. I Danmark beviljas i regel uppehållstillstånd för upp till fyra år (upp till högst 18 års ålder) med möjlighet till förlängning till 18 års ålder. I god tid innan barnet fyller 18 år behöver det lämna in en ansökan om uppehållstillstånd från denna ålder och då som vuxen asylsökande. I annat fall måste barnet lämna Danmark när det fyller 18 år. Även i Norge upphör tillståndet vid 18 års ålder för en del av de barn som kommit mellan 16 och 18 års ålder. “ (18)

“Åldersbestämning med hjälp av röntgenundersökningar är till exempel förbjuden i England men tillåten i bland annat Frankrike, Slovenien och Österrike i vissa fall. Se Sedmak m.fl. (2015) för en jämförelse av politiken i dessa fyra länder. Den är tillåten i de nordiska länderna givet olika förutsättningar.” (32)

“I en jämförelse av olika länder inom EU (European Migration Network, 2015a) framhålls Belgien som det land, som har det system som bäst respekterar barnens rättigheter vid åldersbestämningen. När det finns en osäkerhet om barnets ålder görs tre olika typer av röntgentester. Det test som ger lägst ålder bildar sedan utgångspunkt för bedömningen. Från förväntat värde enligt detta test dras sedan en standardavvikelse (inget test ger en exakt skattning). Detta blir sedan den ålder som tillskrivs barnet om inte barnet själv har angivit en högre ålder. Det innebär inte att det är ett system som bör eftersträvas men däremot att systemen i övriga länder är än mer restriktiva. Det kan i en del länder formellt vara frivilligt att delta i röntgentester men det kan samtidigt innebära att barnet då blir klassificerat som vuxet (frivilligheten kan i praktiken vara en chimär).” (33)

“De ensamkommande barnens hälsa är den fråga som oftast behandlas inom forskningen som avser denna grupp. Det gäller framför allt deras psykiska hälsa.” (36)

“En första slutsats är att den initiala fasen är viktig. Det är viktigt med en snabb asylprövning som dock måste ha hög kvalitet. Vänteperioden innan beslut fattas är svår för barnen och bör därför av bland annat detta skäl vara så kort som möjligt. Det är viktigt att prövningen görs på ett sätt som respekterar barnet. De barn som kommer har ofta traumatiserande händelser bakom sig och det är viktigt att adekvata vårdinsatser görs så tidigt som möjligt. En andra slutsats är att det är viktigt med en kartläggning av vilken utbildning (skolgång, yrkesutbildning) barnet har redan när det kommer, och att utbildningen avpassas efter barnets förkunskaper. Mycket viktigt är att undervisningen i svenska är effektiv. En tredje slutsats är att det viktigt att boendeplaceringen blir avpassad efter barnets ålder, kön och med en medvetenhet om förekomsten av etniska/religiösa konflikter och av barnets behov av stöd och att det finns en kontinuitet i placeringen och förändringar av den efter hand som barnet blir äldre. En fjärde slutsats är att det är viktigt att barnet får kontakter både med personer som tillhör samma etniska grupp som barnet och med personer som tillhör majoritetsbefolkningen. En femte slutsats är att inträdet på arbetsmarknaden ofta kan vara svårt på grund av bristande kunskaper i det språk som talas i det land barnen har kommit till. Det understryker ytterligare vikten av undervisning i svenska. Vi vill också skillnader mellan pojkars och flickors arbetsmarknadsinträde. Pojkarna etablerar sig i betydligt större utsträckning på arbetsmarknaden.” (37-38)

Ev policy-rekommendationer

“1. Ankomsten 

a. Snabbhet i vidareplaceringen. Det är viktigt att vistelsen i ankomstboendet blir så kort som möjligt. 

b. En viktig fråga är att bedöma åldern för dem som kommer som asylsökande barn och att det görs med respekt för dem. 

c. Uppmärksamma de spänningar som finns mellan olika grupper. Det är viktigt att placeringen görs så att grupper av individer som har inbördes konflikter av etnisk, religiös eller politisk art eller är i olika ålder och av olika kön inte blir placerade på samma boende eller att det finns personal som har kompetens att hantera uppkommande konflikter och andra problem. 

d. Ankomstboendet. Det är viktigt att det finns strukturerade aktiviteter för de placerade och att de får kontaktpersoner. 

e. Vilka har allvarliga problem? Det är viktigt att redan på ankomstboendet se vilka som har allvarliga medicinska (psykiatriska) problem och att de snabbt får adekvat behandling. 

2. Första placering 

a. God man/särskild vårdnadshavare. Det är viktigt att alla får en god man och efter att tillstånd beviljats en särskild vårdnadshavare (ofta samma som har varit god man). Den som blir förordnad ska adekvat utbildning, inte ha ansvar för många barn och helst kunskaper i det ensamkommande barnets modermål (eller en skicklig tolk). Viktigt med speciell utbildning för de som blir förordnade som gode män. 

b. Eftersom en kontaktperson från det svenska samhället är avgörande för dessa barn ska kunna navigera i det svenska samhället och här bygga en framtid kan förlusten av stödet av god man/särskilt förordnad vårdnadshavare när de fyller 18 år bromsa deras integration. Ett fortsatt stöd till 21 års ålder skulle ge de ensamkommande barnen bättre möjligheter att etablera sig i samhället. 

c. Kvalificerade tolkar. Det är viktigt att tolkarna är kvalificerade och att de tolkar det språk som är barnets (och inte det som är det som huvudsakligen talas i det land de kommer från). 

d. Prövning av asylskäl. Det är viktigt att prövningen av asylskälen görs rättssäkert och så snart som möjligt för att göra perioden av osäkerhet så kort som möjligt. 

3. Boende 

a. Stödboende/HVB. Det är viktigt att boendet är avpassat efter barnets behov. 

b. Det är viktigt att personal på boendet kan hjälpa barnen i arbetet med läxor och i övrigt ge dem stöd vid deras studier. 

c. Fosterfamilj/familjehem. En fosterfamiljs lämplighet måste prövas noggrant innan den får ta ansvar för ett ensamkommande barn. 

d. Släktboende/anknytningsboende (EBO). Samma krav vad gäller lämplighet bör gälla vid placering hos släkting eller annan anknytning som barnen anger som kontakt. 

e. Oavsett vilken typ av boende barnen har är det viktigt att det vid tillfälle av olika typer av dålig behandling ska kunna gå till en av boendet oberoende inrättning där de kan söka och få hjälp. De bör kunna göra det även efter att det har fyllt 18 år. Alla barn ska informeras om denna inrättning och hur den ska kontaktas på olika sätt och vid olika tillfällen. 

f. Det är viktigt med nätverk och därmed är det viktigt att boendet på olika sätt kan hjälpa barnen att etablera kontakter. g. Det finns risker för olika typer av diskriminering även inom boendet. Det är viktigt att uppmärksamma detta.  

4. Utbildning 

a. Svenska. Det är mycket viktigt för barnets integration att snarast få undervisning i svenska på en nivå lämpad för barnet. 

b. Introduktionsundervisning. På samma sätt är det viktigt med en samtidig undervisning som ger en introduktion i det svenska samhället. Det är också viktigt att i sådan undervisning direkt relatera till barnens egen situation, t.ex. vad gäller utbildning, arbetsmarknad och stöd efter att de uppnått vuxen ålder. 

c. Placering på rätt nivå. Det krävs en noggrann kartläggning av barnets kunskapsnivå vid ankomsten för att kunna placera in det på rätt nivå i skolsystemet. 

d. Utbildning som fortsätter till högre ålder. Då de flesta barnen kommer i 16 och 17 års ålder är det svårt för dem att bli klara med sin utbildning på gymnasienivå i vanlig ålder. Det är viktigt att de i sådant fall kan fortsätta tills de blir klara. 

e. Barnen ska ha möjlighet att tidigt få råd om möjligheterna att kombinera arbete och utbildning och möjligheterna att efter en period av arbete återgå till utbildning. 

f. Kamratkontakt. Kamratkontakt, både med andra barn som har kommit som flyktingar (sammanbindande social kapital) och andra barn (överbryggande socialt kapital), är viktigt för integrationen. 

g. SYO. Barnen har bristande kunskaper om hur det svenska arbetslivet fungerar. Studieoch yrkesvägledning är därför speciellt viktig för de ensamkommande barnen. Det är viktigt att vägledaren får en kompletterande utbildning för att bättre kunna ge råd till ensamkommande barn. Även lärare behöver en sådan kompletterande utbildning. 

5. Arbete 

a. Det är viktigt att informera barnen om hur man söker arbete, hur man skriver ett cv, hur man gör under en anställningsintervju och också om möjligheterna att kombinera studier och arbete. 

b. Praktik. Olika typer av praktik under skoltiden kan ge ökad kunskap om den svenska arbetsmarknaden. 

c. Olika typer av arbeten är lämpliga för barn med olika förutsättningar. Speciellt viktigt är det att hjälpa dem som kommit sent i tonåren till ett första arbete. 

d. Ungdomsarbeten – dead end jobs. Det första arbetet kan om det är okvalificerat vara en återvändsgränd. Det är väsentligt att hjälpa barnen vidare från denna typ av arbeten.” (38-41) 

Ev förslag för vidare granskning

“En intressant verksamhet som dock ännu har liten omfattning och inte är utvärderad är det s.k. folkhögskolespåret. Relativt låga kostnader och integration med andra barn än de som är flyktingar kan vara två fördelar. “ (14)

Sammanfattad av: Josefin Åström