Barnets bästa? En studie om asylsökande barn i socialtjänstens barnavård

År: 2013

Typ av text: Rapport

Publicerad av: Unicef

Språk: Svenska

Författare: Åsa Backlund & Jenny Malmsten

Antal sidor: 40

Tillgänglig på: https://unicef.se/rapporter-och-publikationer/barnets-basta

Vad texten handlar om 

“undersöka hur vanligt det är att asylsökande barn som kommit med sina familjer, placeras i samhällsvård, samt att få kunskap om socialtjänstens erfarenheter av och förhållningssätt i sådana fall. En kvantitativ kartläggning, baserad på telefonintervjuer med företrädare för socialtjänsten, har genomförts i Stockholms och Skåne län. Sammanlagt har representanter för 81 kommuner/ stadsdelar kontaktats, varav 78 svarande. Erfarenhet och förhållningssätt inom socialtjänsten har undersökts genom kvalitativa intervjuer med fem socialsekreterare. I studien undersöks vilken betydelse det får för socialtjänstens arbete att barnen är asylsökande.” (6)

“Undersökningstiden är 2010-2012” (9)

Viktigaste resultat

“Kartläggningen visar att det i Stockholm och Skåne län under 2010-2012 sammanlagt genomförts 13 LVU-placeringar och 73 SoL-placeringar av asylsökande barn som kommit hit med sina familjer. Det finns en viss osäkerhet i siffrorna, då alla kommuner inte har kunnat ge fullständiga svar.” (6)

“Intervjuerna med socialsekreterare visar att de generellt tycker att det är svårt att tillgodose asylsökande barns behov i den sociala barnavården. Arbetet innebär svåra dilemman och det saknas kunskap och riktlinjer i socialtjänstens organisation. Den bild socialsekreterarna ger är att det stöd som barnen ges är avhängigt erfarenheter och engagemang hos den enskilde socialsekreteraren och det lokala socialkontoret. Socialsekreterarna strävar efter att agera utifrån barnets bästa, men ser sitt handlingsutrymme som begränsat då barnen kan utvisas under pågående samhällsvård, vilket får betydelse för deras möjlighet att planera insatser för barnen. Det kan göra att socialsekreterarna avvaktar med ingripanden och behandlande insatser till dess att Migrationsverket fattat beslut om asylansökan, även om situationen i familjen bedöms vara olämplig för barnet. Det sker med barnets bästa i åtanke, då socialsekreterarna menar att det kan vara olämpligt att påbörja en placering eller behandlingsinsats om barnet riskerar att kort därefter utvisas tillsammans med sin familj. Socialsekreterarna upplever inte att deras kunskap beaktas i tillräcklig utsträckning i Migrationsverkets hantering av dessa ärenden. I intervjuerna framträder olikheter i och en osäkerhet kring hur långt socialtjänstens ansvar sträcker sig för asylsökande barn, till exempel när det gäller förberedande för återvändande.” (6)

“Erfarenheterna från socialsekreterarna visar att det kan förekomma fall där asylsökande barn riskerar att utsättas för strukturell diskriminering, såtillvida att de inte får samma insatser av socialtjänsten som övriga barn i Sverige skulle få under liknande familjeomständigheter. Det är dock svårt att göra en direkt jämförelse, eftersom det faktum att barnen är i en asylprocess påverkar hela deras livs- och familjesituation, samt socialtjänstens förutsättningar i arbetet.” (6)

“Strukturell diskriminering handlar, utifrån denna definition, med andra ord om att till exempel samhällets institutioner, så som socialtjänsten, missgynnar människor medvetet eller omedvetet på grund av deras etniska tillhörighet. I denna studie går det visserligen att tala om etnisk tillhörighet utifrån att de asylsökande barnen kommer ifrån andra länder, men den avgörande faktorn i sammanhanget är inte etnicitet som sådan, utan legal status. De asylsökande barnen är inte svenska medborgare och saknar uppehållstillstånd i Sverige. Deras status präglas av att de bara delvis har tillgång till det sociala skyddsnätet i Sverige, utifrån att de befinner sig i en asylprocess. Strukturell diskriminering kan dock användas som analytisk modell för att tolka socialtjänstens strategier i arbetet med asylsökande barn. Medan diskriminering så som den definieras i diskrimineringslagen är straffbart är inte strukturell diskriminering nödvändigtvis ett brott som är åtalbart. Enligt barnkonventionens bestämmelse om skydd mot diskriminering (artikel 2) ska konventionsstaterna respektera och tillförsäkra alla barn inom deras jurisdiktion alla rättigheter som anges i konventionen, utan åtskillnad av något slag. Bestämmelsen är en grundläggande princip som alltid ska beaktas när beslut fattas som rör barn21. Utifrån barnkonventionen spelar det således ingen roll om barnet är asylsökande, har uppehållstillstånd eller är medborgare, utan alla barn inom konventionsstatens jurisdiktion omfattas.” (31)

“i denna studie inte går att dra några slutsatser kring om asylsökande barn diskrimineras i juridisk mening utifrån kriterierna i diskrimineringslagen (2008:567).” (31)

“Även om besluten fattas med barnets bästa i åtanke [att inte påbörja en insats som innebär avskiljande från föräldrarna om barnet snart kan komma att utvisas med de samma], går det utifrån detta perspektiv att argumentera för att det finns risk för att asylsökande barn som grupp diskrimineras strukturellt inom den sociala barnavården [genom att insatser som andra barn skulle fått i samma läge inte påbörjas]. Detta resonemang visar också att diskriminering riskerar att ske utifrån goda intentioner.” (32)

“rimligt att reflektera över huruvida svenska myndigheter lever upp till sitt åtagande i relation till barnkonventionens princip om icke-diskriminering.” (32)

“ett visst handlingsutrymme och olika strategier i arbetet. Ett relativt stort handlingsutrymme är kännetecknande för ”gräsrotsbyråkraters” arbete – det vill säga de tjänstemän som i en byråkratisk organisation har den främsta klientkontakten (Lipsky 1980; Johansson 1992). Bland intervjuerna finns exempel på olika sätt att utnyttja detta handlingsutrymme, från det att socialsekreterarna enbart gör det mest akuta, till att de på olika sätt aktivt engagerar sig i familjernas situation, skriver inlagor till Migrationsverket och väcker debatt kring frågan mer generellt.” (32)

“I nuläget saknas uppgifter om hur många barn som får utvisningsbeslut då de är placerade enligt LVU eller SoL. Vad som dock går att konstatera utifrån statistik som Migrationsverket själva har tagit fram från Migrationsdomstolarna, är att domstolarna de senaste tre åren har hanterat ungefär tio överklaganden årligen av utvisningsbeslut som berör asylsökande barn som omhändertagits enligt LVU. Det är dock inte säkert att alla barn som fått utvisningsbeslut under pågående tvångsvård har överklagat beslutet och detta säger heller inget om barn som placerats enligt SoL.” (30)

“Enligt de riktlinjer som finns utifrån lagar och förarbeten har Migrationsverket ett större och tydligare ansvar i de fall verket överväger att inte bevilja ett uppehållstillstånd för ett barn som är placerat enligt LVU, än om barnet är placerat enligt SoL. I ärenden som berör LVU-placerade barn ska Migrationsverket, enligt förarbetena till utlänningslagen, inhämta information från socialnämnden. Vidare framgår att detta yttrande ska tillmätas stor vikt vid Migrationsverkets beslut. Ansvaret är inte formulerat på samma sätt för barn som är placerade med stöd av SoL. Möjligheten att begära in ett sådant yttrande finns dock även om barnet är placerat med stöd av SoL. I och med Migrationsverkets skyldighet att utreda ärendet i den omfattning som krävs och med hänsyn till omständigheter i det enskilda fallet (Socialstyrelsen m.fl. 2013 s.17), torde ett sådant yttrande vara nödvändigt för att få relevant information. Utifrån denna studie går det inte att dra några slutsatser om hur Migrationsverket faktiskt agerar. Men utifrån den bild som de intervjuade socialsekreterarna ger av samarbetet med Migrationsverket kring asylsökande barn, finns skäl att vidare undersöka huruvida Migrationsverket lever upp till detta ansvar när det gäller barn som är placerade i samhällsvård.” (34)

“Sammanfattningsvis tyder denna studie på att arbetet med asylsökande barn i den sociala barnavården är förenat med svåra dilemman kopplade till den risk för utvisning som följer i och med att utlänningslagen överordnas SoL och LVU.” (34)

“möjlighet att få tillfälligt uppehållstillstånd, som enligt nuvarande lagstiftning kan ges till barn som är omhändertagna enligt LVU.” (34-35)

“För asylsökande barn som kommit med sina familjer finns inte något krav på att Migrationsverket ska ansvara för ett ”ordnat mottagande”, vilket finns när det gäller ensamkommande barn. Samtidigt handlar det om barn vars föräldrar har bedömts som inkapabla att ta hand om sina barn.” (35)

Perspektiv/teoretiska begrepp

 diskriminering, handlingsutrymme och institutionella logiker (30)

Metoden för studien

Kvantitativ del: “Kartläggningen är kvantitativ och har genomförts genom telefonintervjuer med strukturerade frågor riktade till representanter för socialtjänsten i de kommuner och stadsdelar som studien omfattar.” (10)

Kvalitativ del: “Kartläggningen följdes upp genom intervjuer med sammanlagt fem socialsekreterare från några av de kommuner som svarat att de har erfarenhet av placeringar för asylsökande barn som kommit hit med sina familjer. Intervjuerna genomfördes i form av en så kallad fokusgruppintervju samt två telefonintervjuer.” (11)

Ev policy-rekommendationer

• “Barnkonventionen måste bli svensk lag så att barnets alla rättigheter ges verkligt utrymme i beslutsprocesser. En helhetssyn på barns behov och rättigheter är nödvändig vid beslutsfattande som berör barn. Beslutsfattare måste ta barnets rättigheter på större allvar och kunskaperna om barnets rättigheter måste öka. Att göra barnkonventionen till svensk lag är en viktig förändring som skulle stärka barnets rättigheter både generellt och i enskilda fall. 

• Barnets bästa måste få en bättre och tydligare tillämpning inom migrationsprocesser. Enligt barnkonventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vilket är en starkare formulering än i utlänningslagen. 

• Alla barn har enligt barnkonventionen rätt till skydd och stöd från socialtjänsten. Inga barn ska kunna utvisas under pågående samhällsvård. Lagen om vård av unga måste ges företräde framför utlänningslagen. 

• Det krävs en ökad och förbättrad samverkan mellan socialtjänsten, BUP och migrationsmyndigheterna i dessa ärenden. Migrationsverket och migrationsdomstolarna ska i sina bedömningar av barns ärenden ta hänsyn till socialtjänstens underlag, läkarintyg och andra utlåtanden, vilket tydligare måste framgå av lagen.” (5)

Ev förslag för vidare granskning

“Ett fortsatt arbete för att i framtiden på ett enklare sätt kunna säkerställa hur många barn det rör sig om är välkommet. Likaså finns det behov av mer kunskap om hur socialsekreterarna uppfattar och använder sitt handlingsutrymme då de arbetar med asylsökande barn. Vidare tyder studien på behov av metodutveckling och ökade kunskaper inom socialtjänsten om barn i migrationsprocessen. Det vore också angeläget med en utvidgad studie där representanter från Migrationsverket ges möjlighet att reflektera över sin roll och sitt handlingsutrymme i relation till asylsökande barn som behöver stöd av socialtjänsten, samt att vidare undersöka samverkan mellan Socialtjänsten och Migrationsverket, bland annat kring återvändande och yttranden från socialnämnden i fall då utvisning övervägs och vilken vikt som läggs vid sådana yttranden. I denna studie har inte heller gjorts någon fördjupad utredning och diskussion kring de juridiska ramverk och dilemman som omger det sociala arbetet med asylsökande barn. Det finns anledning att gå vidare även med detta, inte minst utifrån den svenska statens hållning när det gäller socialtjänstens ansvar utom landets gränser, vilket innebär att vid tvångsäktenskap och barnäktenskap kan beslut om LVU fattas för barn som är svenska medborgare, även om de befinner sig i utlandet (SOU 2012:35).  

Denna studie handlar om asylsökande barn i den sociala barnavården, men barn har inte själva fått möjlighet att reflektera över sin situation. Att intervjua barn som befinner sig i en utsatt situation är alltid vanskligt, och de socialsekreterare som intervjuats i denna studie har beskrivit barn som mår så dåligt att det inte går att kommunicera med dem. Det är därför svårt av både etiska och metodologiska skäl att intervjua barn som befinner sig i denna situation. Samtidigt är det viktigt att den grupp som forskningen berör själv får göra sin röst hörd. Framtida forskning på området kan förhoppningsvis råda bot på denna brist.” (35)

Sammanfattad av: Josefin Åström