Sammanfattning av publikation

Malm Lindberg, 2020 🔗

De som inte fĂ„r stanna – att implementera Ă„tervĂ€ndepolitik 

År: 2020

Typ av text: Rapport

Publicerad av: Delmi

SprĂ„k: Svenska (English available) 

Författare: Henrik Malm Lindberg

Sidor: 185

TillgÀnglig: https://www.delmi.se/publikationer/rapport-och-pb-2020-1-de-som-inte-far-stanna-att-implementera-atervandandepolitik/

Kort beskrivning av texten

“HuvudfrĂ„gan för undersökningen lyder: Varför Ă€r diskrepansen mellan mĂ„l och utfall sĂ„ pass stor pĂ„ Ă„tervĂ€ndandeomrĂ„det? Den handlar om hur styrmedel utnyttjas i politiken.” (s. v)

“Under de senaste tvĂ„ decennierna, 1999–2018, har svenska myndigheter fattat beslut om mer Ă€n 300 000 Ă„tervĂ€ndanden, knappt 20 000 per Ă„r i snitt varav det stora flertalet under den senare delen av perioden. Alla dessa mĂ€nniskor som inte har fĂ„tt stanna förvĂ€ntas Ă„tervĂ€nda frivilligt, men vi vet av erfarenhet att en stor andel inte gör det. PĂ„ politisk nivĂ„ sĂ€gs Ă„tervĂ€ndandefrĂ„gorna vara prioriterade i regleringsbrev och genom olika lagstiftnings- och andra initiativ. Mot denna bakgrund syftar denna Delmi-rapport till att undersöka Ă„tervĂ€ndandefrĂ„gorna frĂ„n ett styrnings- och implementeringsperspektiv.” (s. v)

“Syftet med denna Delmi-rapport har varit att undersöka Ă„tervĂ€ndandepolitiken i Sverige frĂ„n ett styrnings- och implementeringsperspektiv. I centrum för analysen har förvaltarledet stĂ„tt, det vill sĂ€ga de tjĂ€nstemĂ€n och frontbyrĂ„krater frĂ„n, i första hand, Migrationsverket och Polisen som har ansvar för frĂ„gorna.”  (s. 125)

Viktigaste resultaten

“Resultaten frĂ„n undersökningen visar att Ă„tervĂ€ndandefrĂ„gorna i sig innehĂ„ller vĂ€sentliga mĂ„lkonflikter som Ă€r svĂ„ra att hantera. En sĂ„dan konflikt finns mellan de tre vĂ€rden som ska genomsyra Ă„tervĂ€ndandepolitiken, nĂ€mligen effektivitet, rĂ€ttssĂ€kerhet och humanitet.” (s. v)

“Sammanfattningsvis visar vĂ„ra resultat att Ă„tervĂ€ndandepolitiken har Ă„tskilliga utmaningar att hantera. Inte minst gĂ€ller det de mĂ„lkonflikter som finns pĂ„ omrĂ„det, att verksamheten inte alltid prioriteras pĂ„ myndigheter med huvudansvar och att politiken pĂ„ Ă„tervĂ€ndandeomrĂ„det inte alltid Ă€r konsekvent. DĂ€rutöver Ă€r de omgivande faktorerna inte heller direkt gynnsamma, vilket gör att de policyverktyg som anvĂ€nds bemöts med effektiva motstrategier.” (s. vii)

Perspektiv/teoretiska begrepp

Metod

“Empiriskt bygger rapporten pĂ„ ett 40-tal semistrukturerade intervjuer med tjĂ€nstemĂ€n och frontbyrĂ„krater, alltsĂ„ personal pĂ„ fĂ€ltet, inom Migrationsverket, Polisen och Justitiedepartementet, men ocksĂ„ andra offentliga myndigheter samt civilsamhĂ€llesorganisationer. […]

Analysen har byggt pĂ„ en implementeringsmodell med tre frĂ„gor i centrum: Hur förstĂ„, kunna och vilja genomföra Ă„tervĂ€ndandepolitiken? UtgĂ„ngspunkten Ă€r att de myndigheter som ska genomföra de mĂ„lsĂ€ttningar som politiker stĂ€llt upp om ett effektivt, rĂ€ttssĂ€kert och humant Ă„tervĂ€ndande kĂ€nnetecknas av att vara ‘Street- Level bureaucracies.’” (s. v) 

“VĂ„r studie Ă€r primĂ€rt baserad pĂ„ olika typer av kvalitativa data vilka huvudsakligen redovisas i kapitel 5–7. Den innehĂ„ller ocksĂ„ en mindre kvantitativ del (kapitel 4) dĂ€r vi redovisar statistik pĂ„ Ă„tervĂ€ndandeomrĂ„det. En viktig kĂ€lla till information i de kvalitativa delarna Ă€r semi-strukturerade samtalsintervjuer samt styrdokument för och inom berörda myndigheter. Vid sidan av en systematisk genomgĂ„ng av regleringsbrev och Ă„rsredovisningar frĂ„n berörda myndigheter har andra myndighetsinterna rapporter och underlag nyttjats. […] 

Vi har anvĂ€nt ett analysramverk som utgĂ„r frĂ„n implementeringen av Ă„tervĂ€ndan- depolitiken och baseras pĂ„ Lennart Lundquists (1987) kategorisering (se Tabell 1). Ramverket vĂ€gleder Ă€ven i de empiriska kapitlen 5–7 dĂ€r vi undersöker vilka krav och förutsĂ€ttningar som föreligger för de som har till uppgift att implementera politiken.” ( s. 27)

Sammanfattningsvis, “[v]Ă„r studie baseras pĂ„ egeninsamlad empiri i form av intervjuer, samtal och besök pĂ„ olika verksamheter. Detta har vi stĂ€llt i relation till styrdokument, utredningar och internt material frĂ„n i första hand berörda myndigheter. Analysen har byggt pĂ„ en implementeringsmodell med tre frĂ„gor i centrum: Hur förstĂ„, kunna och vilja genomföra Ă„tervĂ€ndandepolitiken? (se Tabell 1)” (s.125)

Ev policy-rekommendationer

  • “En första rekommendation Ă€r att identifiera och hantera mĂ„lkonflikter inom Ă„tervĂ€ndaromrĂ„det. UtifrĂ„n den empiri som studien samlade kan man se en lĂ„ng rad motstridiga mĂ„l dĂ€r man behöver göra nya avvĂ€gningar. Kraven pĂ„ rĂ€ttssĂ€kerhet i processen gör att Sverige erbjuder flera olika möjligheter till omprövning och överklaganden i asylprocessen, verkstĂ€llighetshindren och för spĂ„rbyten. Detta förlĂ€nger processen, försvĂ„rar Ă„tervĂ€ndandearbetet och gör att bĂ„de frontbyrĂ„krater och sökanden svĂ€var i stor osĂ€kerhet. De befintliga möjligheterna att överklaga behöver effektiviseras, men hĂ€nsyn behöver tas till rĂ€ttssĂ€kerheten för den enskilde. SpĂ„rbytesmöjligheterna behöver regleras för att undvika att de som inte har skyddsbehov kan utnyttja systemet. Sammantaget skulle detta korta tiden och minska osĂ€kerheten för samtliga involverade samt ge rakare besked.” (s. 135)
  • “Den andra rekommendation Ă€r att ha Ă„tervĂ€ndande i fokus redan inledningsvis i asylprocessen. Det Ă€r av stor betydelse för bĂ„de den som ska Ă„tervĂ€nda och för sjĂ€lva verksamheten. Sökande behöver tidigt i processen förstĂ„ konsekvenserna av ett avslag, men ocksĂ„ vilket stöd som finns inför Ă„tervĂ€ndande.”  (s. 135)
  • “En tredje rekommendation Ă€r att se Ă„tervĂ€ndande som en bĂ€ttre integrerad del av migrationspolitiken. Detta sĂ€rskilt som Sverige gĂ„tt frĂ„n ett generöst mottagande till en mer restriktiv migrationspolitik. BĂ„de de som implementerar politiken och de som pĂ„verkas av konsekvenserna mĂ„ste kunna anpassa sig till den nya situationen. BĂ€ttre kommunikation angĂ„ende mĂ„len för migrationspolitiken skulle ge tydliga signaler till de som söker sig till Sverige, men ocksĂ„ till civilsamhĂ€llet som bĂ€r upp en tradition av generositet. NĂ€r sĂ„rbara grupper som ensamkommande barn blir av- och utvisade behövs en tydlig förklaring av processen utifrĂ„n ett rĂ€ttssĂ€kerhets- och humanitĂ€rt perspektiv utav tjĂ€nstemĂ€n och frontbyrĂ„krater vid myndigheterna, men ocksĂ„ av de som fattar beslut om migrationspolitiken.” (s. 136)
  • “Ett fjĂ€rde omrĂ„de handlar om att tillvarata befintlig, samt stimulera till ny, forskning pĂ„ omrĂ„det, frĂ„n olika perspektiv och med olika metoder, runt Ă„tervĂ€ndande och implementering av policy. En anledning Ă€r att det finns stora kunskapsluckor som den befintliga forskningen pĂ„ svenska förhĂ„llanden inte kommer att tĂ€cka.  (s. 136)
  • En femte rekommendation Ă€r att bĂ€ttre tĂ€cka de stora kunskaps- och utbildningsbehov som finns inom olika verksamheter och myndigheter. Ett exempel Ă€r behovet av grĂ€nspoliskompetens inom Polisen som bör tillgodoses i större utstrĂ€ckning Ă€n idag, men ocksĂ„ kunskap hos aktörer som kommer i kontakt med gruppen sĂ„som socialtjĂ€nsten och andra kommunala förvaltningar. Kunskapslyftet kan ocksĂ„ bidra till att höja statusen hos den personal som aktivt jobbar med Ă„tervĂ€ndande- och verkstĂ€llighetsarbetet pĂ„ berörda myndigheter.” (s. 136)
  • “En slutlig, och den viktigaste rekommendationen, anknyter till samtliga dessa teman och handlar om konsekvens i politikutformningen. Vid upprepade tillfĂ€llen i retoriken samt i propositioner och styrdokumentet sĂ€gs Ă„tervĂ€ndarfrĂ„gorna vara viktiga och prioriterade. Samtidigt fattas beslut om exempelvis regularisering och spĂ„rbytes- möjligheter som dels försvĂ„rar för Ă„tervĂ€ndararbetet, dels skickar signaler genom systemet att ett nej inte alltid Ă€r ett nej. Lagstiftaren bör bestĂ€mma sig. Om det Ă€r en prioritet att öka antalet verkstĂ€llda Ă€renden bör det Ă€ven avspeglas i de beslut som fattas. Det Ă€r av yttersta vikt att politiken Ă€r tydlig för de som ska implementera den, framförallt för de som söker sig till Sverige med förhoppning om att fĂ„ stanna.” (s. 136)

Ev förslag för vidare granskning

“[…] tillvarata befintlig, samt stimulera till ny, forskning pĂ„ omrĂ„det, frĂ„n olika perspektiv och med olika metoder, runt Ă„tervĂ€ndande och im- plementering av policy. En anledning Ă€r att det finns stora kunskapsluckor som den befintliga forskningen pĂ„ svenska förhĂ„llanden inte kommer att tĂ€cka.”  (s. 136)

Sammanfattad av: Josefine Carlsson