Presenting the Absent: An Account of Undocumentedness in Sweden

År: 2012

Typ av text: Doktorsavhandling

Publicerad av:  Uppsala universitet

Språk: Engelska, sammanfattning på svenska 

Författare: Erika Sigvardsson

Antal sidor: 192

Tillgänglig på: http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:516978/FULLTEXT01.pdf

Vad texten handlar om 

Avhandlingen ‘fokuserar på hur kategorin papperslös definieras i lagstiftning och i policy, samt hur den definitionen formas och reproduceras i administration och i praktiken’ (s. 155) genom att använda sjukvården som exempel, samt betydelsen av den svenska kontexten i dessa processer. Vidare fokuseras vad papperslöshet innebär för de som befinner sig i denna situation, både praktiska problem som uppstår och taktiker för att hantera dem, men även mer grundläggande politiska och existentiella konsekvenser. 

Viktigaste resultat

– Papperslöshet beskrivs som extra svår i den svenska välfärdsstaten; ‘den effektivitet med vilken välfärdsstaten fungerar för de som är inkluderade, motsvaras av effektiviteten med vilken papperslösa utesluts’ (s. 161-2). 

– “Det viktigaste hindret för papperslösa att få tillgång till vård, näst deras rädsla för myndigheter, är bristande rutiner och kunskap hos vårdpersonalen’ (s. 164). ‘De administrativa problem som hindrar många papperslösa från att få vård, uppstår redan innan patienten fått träffa en vårdgivare, och det är snarare administratörerna än vårdpersonalen som agerar grindvakter för papperslösas vård” (s. 165). 

– “Att vara papperslös innebär att vara passivt utesluten i lagstiftning och administration – att finnas, men officiellt inte finnas. Att inte kunna legitimera sig eller ha ett giltigt personnummer blir helt enkelt att inte räknas – ens närvaro är inte erkänd … Utan del i gemenskapen kan man inte träda fram i offentligheten och inte tala för sin sak eller kräva sina mänskliga rättigheter. Det är just att träda fram inför andra och diskutera eller kräva sina mänskliga rättigheter som för den papperslösa personen är omöjligt […] Papperslösas situation kan sammanfattas som ett paradoxalt tillstånd där man är fysiskt närvarande utan att officiellt vara erkänd som närvarande […] Utan ID-kort eller personnummer som är beviset för att ens närvaro är erkänd av myndigheterna och att man har en officiell identitet, kan man inte formellt kommunicera med sin omgivning. Att vara utvisningsbar och därför inte kunna kontakta myndigheterna om man blir utnyttjad, misshandlad eller orättvist behandlad gör att man som papperslös blir mycket sårbar” (s. 166). 

– “Trots omöjligheten (i teorin) att kräva sina rättigheter, kan papperslösa med hjälp av sin fysiska närvaro kämpa (i praktiken) och lyckats träda fram som sig själva i det offentliga rummet. Med hjälp av personer med personnummer, utan dem är det omöjligt, kan de för en kort stund bli synliga, närvarande och kräva sina rättigheter” (s. 168). 

– Alienation och desorientering förs fram som två viktiga dimensioner för hur papperslöshet upplevs, utifrån den osäkerhet och flyktighet och de ansträngningar för att inte synas  som präglar papperslösas liv.

– Vidare beskrivs överlevnadsstrategier i denna situation, som “att begränsa kommunikation med andra, sitt rörelsemönster, att gå ut mindre, att snäva in sina cirklar … för att hålla fötterna på jorden” (s. 170), samt “orienteringstaktiker”, t ex beskrivs “social samvaro med andra personer som vet om deras ’problem’, där de inte behöver låtsas” som en “situation som många anger som vila från papperslösheten” samt “att fokusera på handfasta, praktiska uppgifter som man faktiskt har inflytande över”, taktiker som både skvallrar “om vilka problem papperslösa har att hantera, men också att det även i denna svåra situation finns små saker att göra åt det” (s. 171). 

Perspektiv/teoretiska begrepp

Kritiskt feministiskt fenomenologiskt perspektiv. 

Metoden för studien

Intervjuer, både standardiserade telefonintervjuer samt traditionella semistrukturerade, med företrädare för olika organisationer och myndigheter, landstings- och sjukhustjänstemän, samt med läkare och sjuksköterskor med erfarenhet av vård för papperslösa. Intervjuer med papperslösa samt deltagande observation under längre perioder, totalt med cirka femton papperslösa familjer bestående av minst två personer, med eller utan barn, och cirka tretton ensamstående papperslösa personer, varav djupintervjuer skett med ungefär hälften av de vuxna. Bland intervjupersonerna är de vanligaste ursprungsområdena Balkan, före detta sovjetstater, Angola, Afghanistan/Pakistan och Nordafrika. 

Sammanfattad av: Alva Nissen