Destabilizing Citizenship Practices? : Social Work and Undocumented Migrants in Sweden
Year: 2017
Type of text: Doctoral thesis
Published by: Lund University
Language: English
Author: Vanna Nordling
Pages: 361
Available at: https://www.lu.se/lup/publication/93c1965b-df73-4a9b-b234-4e07ee36b9b6
Short description of text
âGlobalisation of the economy, as well as movement of people and increasing securitisation of borders, have challenged and to different degrees destabilised forms of national belonging and solidarity. Such developments produce new borders and boundaries, separate citizens from non-citizens and create hierarchies of âdeservingnessâ. This dissertation contributes to the analysis of these developments by investigating the role of social work in relation to undocumented migrants in Sweden. The dissertation rests upon two case studies where social work is performed in support of undocumented migrants, a group most often excluded from the social services. The first case focuses on the guidelines on social assistance in Malmö municipality and the second case focuses on social workers working with unaccompanied minors in different parts of Sweden [âŠ] The cases are analysed in terms of actions (within the present order) and acts (that go beyond or against the status quo)â (Abstract). Material gathered 2012-2016.
Most important results
– âI analysen argumenterar jag för att riktlinjerna ansĂ„gs vara i linje med den rĂ„dande ordningen och att de inte sĂ„gs som kontroversiella av lokala beslutsfattare. De ansĂ„gs förtydliga vad som redan gĂ€llde enligt SocialtjĂ€nstlagen, de gav socialsekreterarna nĂ„got att luta sig mot och de blev inte föremĂ„l för nĂ„gon större politisk debatt. Dock kom riktlinjerna att framstĂ€llas som avvikande i media (mer som en act eller handling) och det fanns en parallell argumentation hos lokala politiker om att man aktivt tog ansvar för utsatta barn. För det sociala arbetets praktik innebar riktlinjerna att papperslösa blev en tydlig mĂ„lgrupp. Samtidigt uppstod nya frĂ„gor för praktiker dĂ€r individuella bedömningar behövdes ⊠Ibland skedde grĂ€nsdragningar i socialarbetarnas praktik, bland annat mellan gruppen före detta asylsökande och gruppen utsatta EUmedborgare. En tendens att begrĂ€nsa omfattningen av ekonomiskt bistĂ„nd till papperslösa kunde ocksĂ„ ses i materialet, dels i relation till ekonomiska argument och dels utifrĂ„n den generella utvecklingen mot en mer restriktiv migrationspolitik [âŠ] Under den tid dĂ„ riktlinjerna diskuterades infördes lagar pĂ„ nationell nivĂ„ som utökade tillgĂ„ngen till sociala rĂ€ttigheter för papperslösa, nĂ„got som gör att Malmös praktik kan sĂ€gas ha âlegat i tidenâ. Dock reglerades inte socialtjĂ€nstens ansvar pĂ„ samma sĂ€tt som skola och sjukvĂ„rd pĂ„ en nationell nivĂ„ och dĂ€rför kan Malmös lokala riktlinjer ses som ett aktivt stĂ€llningstagande. Lokalt fanns ocksĂ„ debatter dĂ€r Malmö lyftes fram som en ansvarstagande och öppen stad av vissa politikerâ (s. 313-4).
– Socialarbetarna i delstudie II hade alla âengagerat sig utöver vad som förvĂ€ntats av dem i deras arbetsbeskrivningar i mötet med papperslösa [âŠ] Vissa former av stöd fick plats inom ramen för det handlingsutrymme som socialarbetarna upplevde sig ha i det individuella mötet [âŠ] Andra gjorde sĂ„dant som de upplevde inte fick plats inom deras arbetsbeskrivningar, till exempel trĂ€ffade de barnen utanför arbetet och ibland fick nĂ„got barn som blivit papperslöst hjĂ€lp av socialarbetarna att hitta nĂ„gonstans att ta vĂ€gen. Detta arbete skedde alltsĂ„ pĂ„ frivillig basis, men samtidigt agerade socialarbetarna inte helt utanför sin roll. De fick kontakt med de papperslösa barnen pĂ„ sina arbetsplatser och i relationen till barnen var de fortfarande delvis socialarbetare. Tydligt i analysen var att socialarbetarna upplevde att vara âprofessionellâ som att strikt följa regelverk snarare Ă€n att arbeta för en aktivt stödjande relation till barnen. Samtidigt fanns uppfattningar i konflikt med denna bild och en önskan om att bli âprofessionellâ pĂ„ andra sĂ€tt. NĂ€r socialarbetarna handlade till stöd för barnen kunde detta göras genom att öppna nya utrymmen mellan det som upplevdes som âprofessionelltâ och âprivatâ. Socialarbetarna kunde ocksĂ„ handla utifrĂ„n âmedkĂ€nnandeâ och dĂ„ tog de ett steg nĂ€rmare det âprivataâ. Relationen var central i mĂ„nga intervjuer och det var ofta specifika relationer som fick socialarbetarna att handla pĂ„ nya sĂ€tt som de inte tĂ€nkt pĂ„ förut. Det innebar att det kunde bli godtyckligt vem som fick stöd och inte, eftersom socialarbetarna hade en maktposition och kunde bestĂ€mma vem de valde att ge stöd [âŠ] Samtidigt överlappade de tre formerna av handlingar varandra och samma socialarbetare kunde beskriva sina handlingar pĂ„ flera olika sĂ€tt. I de fall dĂ€r socialarbetarna stĂ€llde sig pĂ„ barnens sida trots att detta inte förvĂ€ntades av dem behövde de aktivt ta stĂ€llning för att ge stöd till papperslösa och detta tolkar jag som att de var med och destabiliserade idĂ©er om medborgarskap och idĂ©er om vilka som kan förstĂ„s som ett gemensamt ansvar. De papperslösa ensamkommande barn som fick stöd kunde ibland fĂ„ möjlighet att stanna i Sverige och dĂ€rmed ocksĂ„ tillgĂ„ng till skola och sjukvĂ„rd och, i förlĂ€ngningen, oftast uppehĂ„llstillstĂ„nd. Detta skulle, tillsammans med aktivistiska initiativ som lyfte papperslösas rĂ€ttighetsansprĂ„k kunna ses som att nya grupper gör ansprĂ„k pĂ„ tillhörighet, delvis med hjĂ€lp av socialarbetarnas handlingarâ (s. 314-15).
– âBĂ„da delstudierna visar pĂ„ hur socialtjĂ€nstens ansvar diskuteras och omförhandlas i mötet med en grupp som hamnar utanför ramarna. Inom det sociala arbetet sker stĂ€ndigt förhandlingar och förskjutningar och det Ă€r inte sjĂ€lvklart att dessa gagnar de personer som möter socialarbetare dĂ„ nya kategoriseringar och hierarkier uppstĂ„r. Ibland beskrev socialarbetarna att de strĂ€vade efter rĂ€ttvisa, men denna strĂ€van kan inte förstĂ„s som en gĂ„ng för alla fastslagen, utan existerade parallellt med idĂ©er om social utsatthet och medömkan. Jag har beskrivit detta i termer av en destabilisering snarare Ă€n som ett âbrottâ mot den rĂ„dande medborgarskapsregimen. Vad som kan förstĂ„s i termer av âgörandeâ (actions) eller handling (acts) kan tolkas utifrĂ„n vilka konsekvenser socialarbetarnas praktik fĂ„r. Till exempel verkar Malmös riktlinjer ha möjliggjorts just för att de inte sĂ„gs som âbrottâ mot det rĂ„dande och de blev dĂ€rför mer stabila Ă€n de individuella handlingar som socialarbetarna utförde i delstudie tvĂ„. Samtidigt stod mer pĂ„ spel för de socialarbetare som handlade utanför ramarna och pĂ„ en individuell nivĂ„ kunde de ensamkommande barnen fĂ„ ett mer lĂ„ngtgĂ„ende stöd. Socialarbetarnas stöd till papperslösa kan ocksĂ„ förstĂ„s i relation till en nĂ€rvaro som i sig öppnar upp nya utrymmen för rĂ€ttighetsansprĂ„k [âŠ] Den senaste tidens utveckling med en restriktivare migrationspolitik och öppna protester frĂ„n yrkesverksamma sĂ€tter mitt material i delvis nytt ljus. Under perioden 2010-2014 gjordes reformer som gav papperslösa viss tillgĂ„ng till sociala rĂ€ttigheter, och de praktiker som jag studerat skulle kunna förstĂ„s som i linje med andra praktiker under denna tid. I förhĂ„llande till dagens hĂ„rdare politiska diskurser om migration kan Malmös riktlinjer komma att framstĂ„ som mer avvikande Ă€n hur de förstods nĂ€r de infördes. I och med en bredare mobilisering av bland annat socialarbetare till stöd för ensamkommande barn kan Ă€ven praktikerna i delstudie tvĂ„ ses i en kontext av social mobilisering snarare Ă€n enbart individuella handlingarâ (s. 315-16).
Theoretical perspective/framework
Critical citizenship theory, citizenship as enacted/acts of citizenship (Isin)
Method
In the first case study municipal guidelines for social assistance that was introduced in Malmö 2013 is analysed, as well as analysis of documentations of local political processes and news media material relating to this, during the time period 2012-2014. Interviews with persons involved in the implementation and/or in the debates surrounding the guidelines (local politicians, civil servants) and with social workers using the guidelines in their daily practice, and asylum rights activists, conducted 2014-2016, as well as previous experiences of the researcher, during the time period 2012-2014. The second case study is based on interviews with social workers who met with unaccompanied refugee children between 2010-2013
