Olika rättsliga rum för en skälig levnadsnivå?: En rättskartografisk analys av SoL och LMA i domstolspraktiken

År: 2018

Typ av text: Vetenskaplig artikel

Publicerad av: Nordisk socialrättslig tidskrift

Språk: Svenska

Författare: Anna Lundberg & Pia Kjellbom

Antal sidor: 37 

Tillgänglig på: http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1251501/FULLTEXT01.pdf

Vad texten handlar om 

Kritisk analys av en dom från Högsta förvaltningsdomstolen från år 2017 gällande rätten till stöd från socialtjänsten för den som saknar formellt uppehållstillstånd i Sverige (HFD 2017 ref. 33). Studien är betydelsefull med bakgrund i lagändringen av LMA vilken “innebär att den som får ett lagakraftvunnet avvisnings eller utvisningsbeslut förlorar sin rätt till ersättning enligt LMA omedelbart i samband med beslutet eller snart därefter, om det inte är uppenbart oskäligt. En person som håller sig undan myndigheterna för att undgå utvisning förlorar genom denna ändring i LMA numera sin ersättning inte såsom tidigare var fallet, vid utresan, utan vid lagakraftvunnet beslut” (s. 42). 

Viktigaste resultat

– “Bistånd till asylsökande är ett statligt ansvar och de som omfattas har som regel inte rätt till bistånd från kommunernas socialtjänst (1 § LMA).39 Den nya situationen som uppkom efter en ändring i lagen den 1 juni år 2016 handlade om tidpunkt för indragen ersättning. Rätten till ekonomiskt stöd upphör numera för vuxna utan barn i samband med att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut får laga kraft om det inte är ”uppenbart oskäligt” på grund av exempelvis att beslutet inte går att verkställa av praktiska skäl utanför den enskildes kontroll. En person som håller sig undan myndigheterna för att undgå utvisning anses inte medverka i verkställighetsarbetet och förlorar därmed enligt huvudregeln rätt till ersättning enligt LMA” (s. 57). 

– “På nationell nivå utgör LMA ett rättsligt rum som bygger på statens behov av att upprätthålla en reglerad invandring. Personer som saknar formell rätt att vistas i Sverige ska enligt denna ”nationella karta” inte ges incitament att stanna kvar i landet. SoL å andra sidan är en så kallad behovslag där orsakerna till att ett behov uppstått är av underordnad betydelse åtminstone vid bedömningen av rätt till nödbistånd. Bestämmelser i LMA begränsar emellertid SoL:s adressater och utesluter vissa grupper inte bara från rätten till försörjningsstöd utan även från rätten till akut nödbistånd. De dilemman som rätten på lokal nivå numera har att hantera genom att socialtjänsten har ett yttersta ansvar för alla som vistas i kommunen, samtidigt som LMA på mellanskalig nivå drar upp gränser för lagens personkrets, är ingen nyhet men det blev mer påtagligt efter lagändringen i LMA eftersom fler människor nu försätts i en situation där de kan behöva stöd från kommuner för sin överlevnad” (s. 59). 

– “En verklighetsavbildning domstolen använder sig av i detta fall kan beskrivas som kollektivistisk. Skäl för denna tolkning är att domstolen överhuvudtaget inte företar en individuell bedömning av de sökandes behov och eventuella rätt till bistånd. ”Familjen” är den verklighetsavbildning som används, vilken i realiteten är en snedvridning av sakernas tillstånd eftersom de berörda består av fyra individer med skilda behov, möjligheter och i vissa fall rättigheter. Mammans val att leva gömd kan genom domstolens verklighetsavbildning också tillskrivas barnen trots att de inte har blivit hörda i frågan. I domen framkommer ingen information som talar för att barnen gjort ett aktivt val att leva gömda eller att de inte i mån av möjligheter medverkar i det egna utvisningsbeslutet. Trots det, behandlas barnen som om de gjort sådana val. Inte heller redovisas åldern på barnen och en fråga som hänger kvar är därför vid vilken ålder barn kan göras ansvariga för sådana val som det är fråga om här … Om en individuell bedömning av barnens situation genomförts skulle en slutsats kunna vara att barn inte kan göras ansvariga för att ha undandragit sig verkställigheten av ett utvisningsbeslut. I en sådan situation har de rätt till insatser med stöd av LMA. Eftersom de på grund av mammans beslut att leva gömd i realiteten inte ges tillgång till sådana insatser, kan dock bistånd ges med stöd av SoL i väntan på att den rätte huvudmannen (barnens vårdnadshavare och/eller Migrationsverket) tar sitt ansvar. Stöd för en sådan tolkning finns bland annat att hämta i förarbeten till den lagändring som gjorts i LMA. Snedvridningen av vem eller vilka domen omfattar är ett påfallande uttryck för betydelsen av verklighetsavbildningar. Den visar vidare den maktpotential som ligger i valet av sådana avbildningar. Trots grundläggande idéer om likhet inför lagen m.m. innebär den av domstolen valda verklighetsavbildningen att barnen görs rättslösa – de finns inte som subjekt för domstolens rättstillämpning. En annan verklighetsavbildning som gör sig gällande i fallet och som innebär en snedvridning av verkligheten är beskrivningen av de sökande. De uppges hålla sig undan, leva gömda och vara ”innehavare” av ett avslagsbeslut på en asylansökan. Däremot framkommer ingenting om de berörda individernas mänskligvarande eller att alla människor, varav tre är barn, utan åtskillnad, behöver få vissa grundläggande behov tillgodosedda för att kunna överleva.   (s. 62-3). 

– “Domstolens formella tolkning av den rättsliga symbolen ”skälig levnadsnivå” och av skrivningen i 1 § LMA, som innebär att de som omfattas av LMA inte har rätt till bistånd med stöd av SoL, har på ett betydande sätt förändrat innebörden av SoL som inte längre gäller alla människor som vistas i landet. Tolkningen har gjorts, trots att, att regeringen i förarbeten anfört att SoL:s nödhjälpsparagraf kan aktualiseras för den som saknar tillstånd att vara i landet …  SoL, som i normalfallet, beskrivs som en behovslag, fordrar numera en diskriminerande tillämpning. Innan en behovsbedömning görs måste det först klarläggas vem den sökande är. Om denne inte tillhör rätt kategori ska bistånd inte ges även om det föreligger ett nödbehov” (s. 66). 

– “Incitamenten för att papperslösa ska lämna Sverige ställer det grundläggande syftet med SoL i skuggan. Även om det rättsliga subjektet ur ett lagstiftningsperspektiv är enskilda människor så finns det uppenbarligen inte något som hindrar att domstolen avbildar verkligheten på eget sätt och exempelvis behandlar enskilda som ett kollektiv (familj) eller med hjälp av vissa formella kategorier (personkrets, etc.). Domstolen kan på så vis skapa den verklighet den behöver för att komma fram till ett önskat beslut. En konsekvens av detta är att domstolens beslut när så önskas kan tillåtas föregå bedömningen. Om domstolen hade önskat komma fram till ett annat beslut finns det på mellanskalig nivå inte något som hindrar (tvärtom) att de sökande istället för att avbildas som en familj tillhörande en viss personkrets hade avbildats som individer. En sådan verklighetsavbildning hade exempelvis kunnat leda fram till en problematisering av det i domen implicita påståendet att barnen undandragit sig verkställighet av familjens utvisningsbeslut. Domstolen skulle vidare, med en sådan tolkning, kunna ifrågasätta i vilken utsträckning barn kan göras ansvariga för sådana beslut. Som det nu är framgår inte vare sig barnens ålder eller inställning i denna fråga” (s. 68). 

– “Utåt har den svenska staten genom internationella åtaganden godvilligt förpliktigat sig att utan åtskillnad säkerställa alla människors rätt till en skälig levnadsstandard. Inåt diskriminerar staten genom kategoriseringar i lagstiftning mellan olika personkretsar på ett sätt som tömmer den internationella människorätten på innehåll och legitimitet. För svenskt vidkommande kan vidare nämnas att regeringen varit pådrivande i MR-frågor internationellt och att Sverige intog en ledarroll vid framtagandet av en särskild konvention med fokus på barns rättigheter (barnkonventionen). Utåt har den svenska staten, genom att ratificera barnkonventionen åtagit sig att utnyttja det yttersta av det svenska samhällets resurser, när det gäller barns ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (artikel 4). Inåt håller sig staten med en lagstiftning som, i detta fall, ställer tre barn helt utan skydd för sin överlevnad.

Perspektiv/teoretiska begrepp

Ett rättskartiografiskt perspektiv med inspiration från de Sousa Santos (1987) teorier om rätten som en karta som presenteras i artikeln ”Rätten – en karta för felläsningar. Mot ett postmodernt rättsbegrepp”. 

Sammanfattad av: Alva Nissen