Sammanfattning av publikation

Ascher & Wahlström Smith, 2016 🔗

“Bli inte hopplösa” En studie om vardagsstrategier hos barn pĂ„ flykt i en papperslös situation

År: 2016

Typ av text: Rapport, ingÄr i forskningsprojektet Barns val av vardagsstrategier: HÀlsa, vÀlbefinnande och utveckling. En studie om papperslösa barn

Publicerad av: Stiftelsen AllmÀnna Barnhuset, Göteborgs universitet, VÀstra Götalandsregionen

SprÄk: Svenska

Författare: Henry Ascher & Åsa Wahlström Smith

Antal sidor: 31

TillgĂ€nglig pĂ„:  http://www.allmannabarnhuset.se/wp-content/uploads/2016/04/Bliintehoppl%C3%B6sa.pdf

Vad texten handlar om 

“Rapporten bygger pĂ„ en studie om barns egna vardagsstrategier i en papperslös situation. Under nĂ€rmare tvĂ„ Ă„r följde författarna 19 barn i skolĂ„ldern som sökt asyl med sina förĂ€ldrar, fĂ„tt avslag och gĂ„tt ”under jord” för att förhindra att de skulle bli utvisade till det land de flytt. Syftet med forskningsstudien var att ta reda pĂ„ hur barn i papperslöshet sjĂ€lva uppfattar sin situation och vad de gör för att hantera den. Ett övergripande mĂ„l var att utifrĂ„n barnens upplevelser och erfarenheter, finna kunskap som kan bidra till att minska riskerna för negativa effekter pĂ„ hĂ€lsa och utveckling pĂ„ kort och lĂ„ng sikt. Avsikten var/Ă€r att sedan sprida resultatet pĂ„ ett sĂ€tt som kan leda till att förbĂ€ttra situationen för dem och för andra grupper av barn som lever i en likartad situation” (Förord). 

Viktigaste resultat

“Studien visar att barnens tillvaro till stora delar prĂ€glades av en extrem utsatthet men att de ocksĂ„ hade en förmĂ„ga att möta utsattheten med handling. Handlingsstrategierna var dels praktisktlogiska för att försöka minska effekterna av hot och risker, dels psykosociala för att förminska den psykiska pressen pĂ„ dem sjĂ€lva och nĂ€rstĂ„ende. Barnen levde ofta i pĂ„taglig fattigdom Ă€ven i relation till jĂ€mnĂ„riga i de omrĂ„den de bodde i och som utmĂ€rktes av ekonomisk utsatthet. MĂ„nga barn saknade basala förnödenheter sĂ„som mat, klĂ€der och husrum. Barnen var medvetna och djupt oroade över det och hade ocksĂ„ strategier för att dölja sin och familjens ekonomiska utsatthet gentemot omgivningen.   

     Utöver den materiella situationen beskrev barnen i studien en livssituation som innebar att de befann sig i ett konstant hot, stĂ€ndigt, utan avbrott eftersom de flesta barn uppfattade riskerna med att gripas och avvisas till ursprungslandet som en bokstavligen livsfarlig situation. De mötte detta hot med en strategi av konstant beredskap. De var alltid uppmĂ€rksamma pĂ„ var de befann sig, hur de rörde sig, vilka de umgicks med och hur de gjorde det. De berĂ€ttade att de undvek situationer som skulle kunna leda till uppmĂ€rksamhet och problem, höll avstĂ„nd till andra barn, Ă€ven de nĂ€rmaste vĂ€nnerna, för att inte riskera att avslöja sin och familjens situation. Utöver denna ”vardagsrĂ€dsla” har vi kunnat dela upp den grad av hot barnen upplevde i ytterligare tvĂ„ nivĂ„er. Akuta hot handlade om situationer som uppstĂ„r dĂ€r barnen mĂ„ste fatta sekundsnabba beslut och dĂ€r ett felaktigt beslut innebar att de satte hela familjens situation pĂ„ spel. Den tredje nivĂ„n av hot som barnen upplevde kan beskrivas som alarmsituationer dĂ€r risken att upptĂ€ckas Ă€r överhĂ€ngande och dĂ€r barnen inte uppfattade det som möjligt att tillĂ€mpa nĂ„gra skyddande strategier. Exempel pĂ„ detta var nĂ€r barnen var tvungna att uppge identitet, exempelvis pĂ„ akuten eller nĂ€r polisen knackade pĂ„ deras dörr. 

     En tydlig strategi vi sĂ„g hos barnen som ett sĂ€tt att möta utsattheten var en strĂ€van att skapa rum av ”normalitet”. I dessa begrĂ€nsade utrymmen kunde de ingĂ„ i sammanhang som mer eller mindre liknade villkoren för andra barn, för en stund nĂ€stan glömma sin situation i papperslöshet och hĂ€mta lite kraft och styrka. Dessa utrymmen kunde se olika ut. Det kunde handla om fotboll, kulturskolan och hos nĂ„got barn cyberrymden pĂ„ internet. Skolan fyllde ocksĂ„ en viktig funktion som ett rum av normalitet men skolmiljön och alla dess sociala kontakter innebar samtidigt stora utmaningar för barnen för att de skulle kunna upprĂ€tthĂ„lla hemligheten kring sin situation som papperslösa. 

     Ett viktigt fynd i studien var att barnen tog ett stort ansvar för familjen och förĂ€ldrarna. Det kan vara en effekt av att de Ă€r medvetna om sin egen utsatthet. Vi uppfattar ansvarstagandet som ett utslag av barnens handlingsförmĂ„ga. Samtidigt Ă€r det tveeggat. Flera barn beskrev att de höll tillbaka sina egna behov för att inte lĂ€gga ytterligare börda pĂ„ förĂ€ldrarna eller för att inte göra dem ledsna. 

     En slutsats frĂ„n studien Ă€r att barn i papperslöshet lever i en extremt utsatt situation, men att de samtidigt Ă€r tvingade att förhĂ„lla sig till och hantera den situationen, utveckla strategier och försöka minska utsattheten och riskerna. FörhĂ„llandet mellan utsatthet och förmĂ„gan att hantera utmaningarna varierar, bĂ„de mellan olika barn och hos ett och samma barn över tid” (s. 3-4). 

Metoden för studien

Studien genomfördes pĂ„ landsbygd och tĂ€tort mellan 2012 och 2014. I studien ingick 19 barn mellan 6 och 18 Ă„r frĂ„n: Sri Lanka, Kosovo, BosnienHercegovina, Afghanistan, Libanon, Iran och Irak. “Etnografisk forskningsmetod anvĂ€ndes, vilket innefattar lĂ„ngvarigt fĂ€ltarbete, deltagande observation, informella samtal, och intervjuer, enskilt eller i grupp. Olika deltagande forskningstekniker anvĂ€ndes utifrĂ„n varje barns förutsĂ€ttningar och önskemĂ„l, till exempel barns fotografier av sin vardag, digitala kortfilmer, brev till politiker, kreativt skrivande, kartritning av nĂ€romrĂ„det, samtal under utflykter 
 Materialet bestĂ„r av 53 intervjuer, bĂ„de individuella och i grupp med barn (46 st.) och förĂ€ldrar (7 st.) 
  Inför studiens start rekryterade vi en referensgrupp med fem familjer som medverkade i utformningen av studiens mĂ„l, metoder och etiska övervĂ€ganden. Efter studiens avslutning diskuterades resultat och slutsatser i referensgruppen. Den kvalitativa analysen gjordes med tematiska kodningsanalys (Ayres 2008) tillsammans med dr Annika Jakobsson, folkhĂ€lsovetare vid Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet” (s. 8-9). 

Ev policy-rekommendationer

“För att minska effekterna av utsattheten och stĂ€rka handlingsförmĂ„gan hos barn som lever i papperslöshet föreslĂ„r vi följande Ă„tgĂ€rder:  

Stödjande, stĂ€rkande och avlastande insatser bör riktas mot barn som lever i papperslöshet, bĂ„de för att minska deras utsatthet och för att stödja deras strategier och handlingsförmĂ„ga. Insatser behövs pĂ„ barn- och familjenivĂ„, pĂ„ verksamhets- och myndighetsnivĂ„ och pĂ„ nationell nivĂ„.  

Understöd barnens strĂ€van till utrymmen av normalitet och underlĂ€tta barnens möjligheter att delta i sport-, kultur- och fritidsaktiviteter. En viktig del i detta Ă€r att hitta administrativa rutiner som inte krĂ€ver ett fullstĂ€ndigt personnummer för att barn ska kunna ingĂ„ i sĂ„dana verksamheter.  

ElevhĂ€lsan och andra aktörer bör vara uppmĂ€rksamma pĂ„ tecken till att barn (eller deras förĂ€ldrar) behöver mer avancerade hĂ€lsoinsatser pĂ„ specialistnivĂ„, till exempel tecken pĂ„ traumatisering, utmattning eller annan fysisk och psykisk ohĂ€lsa. Kunskapen om barn i papperslöshet, deras behov och metoder för stödjande insatser behöver stĂ€rkas i hĂ€lso- och sjukvĂ„rden, socialtjĂ€nsten, skolan och fritidssektorn.  

Centrala riktlinjer och lokala rutiner behöver utformas och tillĂ€mpas i de verksamheter som möter barn i papperslöshet för att minska riskerna och öka tryggheten för barn och personal. 

För att avlasta barnen deras ansvarstagande för förĂ€ldrarna och deras mĂ„ende Ă€r det av stor vikt att Ă€ven vuxna omfattas av rĂ€tten till vĂ„rd pĂ„ lika villkor. Den nuvarande lagen ger utrymme för landsting och regioner att fatta sĂ„dana beslut, nĂ„got som ocksĂ„ gjorts av flera landsting.  

Polis och myndigheter bör inte ha rĂ€tt att eftersöka barn som inte Ă€r straffmyndiga och inte begĂ„tt en kriminell handling. Ett sĂ„dant förtydligande, att barn skall vara fredade, bör kunna tillföras i lagstiftningen och skulle betyda mycket för att minska den stress dessa barn lever under” (s. 4-5). 

Sammanfattad av: Alva Nissen