Ensamkommande traumatiserade flyktingbarn – fyra fallrapporter. Uppehållstillstånd kan ge psykiatriska komplikationer

År: 2009

Typ av text: Artikel i facktidskrift

Publicerad av: Läkartidningen. 106:18-19

Språk: Svenska

Författare: Björn Axel Johansson, Gulber Asanovska, Joakim Edgren & Michelle Jägervi

Antal sidor: –

Tillgänglig på: https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/OldWebArticlePdf/1/11903/LKT0918s1268_1272.pdf

Vad texten handlar om 

Fallbeskrivningar av fyra individer som vårdats på barn- och ungdomspsykiatriska kliniken (BUP) vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö under 2007 och som sedan fick PUT. 

Viktigaste resultat

“Tre av de fyra ynglingar som fick PUT försämrades efter beskedet och behövde kortvarigt läggas in, två på tvångsvård (LPT – lagen om psykiatrisk tvångsvård) och en frivilligt (HSL – hälso- och sjukvårdslagen). Pojkarna som vårdades enligt LPT (fall 1 och 2) fick båda diagnoserna anpassningsstörning och depressiv episod. En av pojkarna (fall 1) fick även diagnosen akut alkoholintoxikation. Pojken som vårdades enligt HSL (fall 3) hade sedan tidigare diagnosen PTSD. Den fjärde ynglingen, som också hade PTSD, förbättrades efter beskedet om PUT (fall 4).”

“Efter PUT komplicerades i de tre första fallen den psykiatriska bilden med ett aggressivt beteende. En bidragande orsak till detta skulle kunna vara att pojkarna suttit i fängelse (fall 1 och 2) och misshandlats under flykten [1]. För apatiska barn i asylsökande familjer har PUT visat sig vara en förutsättning för tillfrisknande [10]. I fall 1 och 2 kunde vi inte se detta, i stället föreföll PUT sätta i gång en negativ process med tilltagande psykiatrisk symtomatologi.”

“Den fjärde pojken, som förbättrades efter PUT, skilde sig från de tre andra på flera punkter. Han kom från bättre ekonomiska förhållanden och hade en längre sammanhållen skolgång. Efter förlusten av föräldrar och syskon togs han om hand av vänner till fadern.

Flykten till Sverige var avsevärt kortare, 1 månad mot 24, 5 respektive 4 månader för de andra pojkarna som tillika fängslats (fall 1 och 2) och misshandlats (fall 1, 2 och 3) under flykten.

I Sverige placerades den fjärde pojken direkt i en kulturkompetent familj, därefter i ett ackrediterat familjehem, medan de andra pojkarna placerades i olika gruppboenden. Wiese och Burhorst argumenterar för att placering i familjehem i dessa sammanhang kan befrämja en positiv utveckling [17].

Efter PUT etablerade pojken i fall 4 en regelbunden mottagningskontakt på kliniken, något de övriga pojkarna inte gjorde.”

“Även om den första tanken går i motsatt riktning, är det begripligt att pojkarna i fall 1, 2 och 3 försämrades när det positiva beskedet kom. När en traumatiserad människa efter en lång tids strävan når sitt mål är det inte ovanligt att känslor av tomhet och nedstämdhet infinner sig [14]. I sammanhanget skulle man kunna tala om en existentiell kris. Händelser från det förflutna gör sig påminda och smälter samman med tankar kring det uppnådda målet (tex PUT) och ovissheten inför framtiden.”

“Tidig behandling av känslomässiga problem och reduktion av nya stressfaktorer är angeläget för att minska risken för kronisk problematik [17]. De två första pojkarna (fall 1 och 2) förefaller vara i riskzonen för sådan utveckling.”

Metoden för studien

“Fallbeskrivningarna är grundade på patienternas journaler från BUP, Universitetssjukhuset MAS i Malmö och på kompletterande uppgifter från deras gode män (fall 1–3), som läst respektive fall och i samråd med pojkarna godkänt dem för publicering. Pojken i fall 4 har sedan han fyllt 18 år tagit del av sin fallbeskrivning och godkänt den för publicering. Fallbeskrivningarna är återhållet skrivna av respekt för patienternas integritet.”

“Några generella slutsatser kan inte dras.”

Ev policy-rekommendationer

“Sannolikt finns det bland dessa pojkar en sårbar högriskgrupp, som tidigt bör identifieras och erbjudas riktade behandlingsinsatser.”

Sammanfattad av: Josefin Åström