Sammanfattning av publikation

Backlund & Malmsten, 2013 🔗

Barnets bÀsta? En studie om asylsökande barn i socialtjÀnstens barnavÄrd

År: 2013

Typ av text: Rapport

Publicerad av: Unicef

SprÄk: Svenska

Författare: Åsa Backlund & Jenny Malmsten

Antal sidor: 40

TillgÀnglig pÄ: https://unicef.se/rapporter-och-publikationer/barnets-basta

Vad texten handlar om 

“undersöka hur vanligt det Ă€r att asylsökande barn som kommit med sina familjer, placeras i samhĂ€llsvĂ„rd, samt att fĂ„ kunskap om socialtjĂ€nstens erfarenheter av och förhĂ„llningssĂ€tt i sĂ„dana fall. En kvantitativ kartlĂ€ggning, baserad pĂ„ telefonintervjuer med företrĂ€dare för socialtjĂ€nsten, har genomförts i Stockholms och SkĂ„ne lĂ€n. Sammanlagt har representanter för 81 kommuner/ stadsdelar kontaktats, varav 78 svarande. Erfarenhet och förhĂ„llningssĂ€tt inom socialtjĂ€nsten har undersökts genom kvalitativa intervjuer med fem socialsekreterare. I studien undersöks vilken betydelse det fĂ„r för socialtjĂ€nstens arbete att barnen Ă€r asylsökande.” (6)

“Undersökningstiden Ă€r 2010-2012” (9)

Viktigaste resultat

“KartlĂ€ggningen visar att det i Stockholm och SkĂ„ne lĂ€n under 2010-2012 sammanlagt genomförts 13 LVU-placeringar och 73 SoL-placeringar av asylsökande barn som kommit hit med sina familjer. Det finns en viss osĂ€kerhet i siffrorna, dĂ„ alla kommuner inte har kunnat ge fullstĂ€ndiga svar.” (6)

“Intervjuerna med socialsekreterare visar att de generellt tycker att det Ă€r svĂ„rt att tillgodose asylsökande barns behov i den sociala barnavĂ„rden. Arbetet innebĂ€r svĂ„ra dilemman och det saknas kunskap och riktlinjer i socialtjĂ€nstens organisation. Den bild socialsekreterarna ger Ă€r att det stöd som barnen ges Ă€r avhĂ€ngigt erfarenheter och engagemang hos den enskilde socialsekreteraren och det lokala socialkontoret. Socialsekreterarna strĂ€var efter att agera utifrĂ„n barnets bĂ€sta, men ser sitt handlingsutrymme som begrĂ€nsat dĂ„ barnen kan utvisas under pĂ„gĂ„ende samhĂ€llsvĂ„rd, vilket fĂ„r betydelse för deras möjlighet att planera insatser för barnen. Det kan göra att socialsekreterarna avvaktar med ingripanden och behandlande insatser till dess att Migrationsverket fattat beslut om asylansökan, Ă€ven om situationen i familjen bedöms vara olĂ€mplig för barnet. Det sker med barnets bĂ€sta i Ă„tanke, dĂ„ socialsekreterarna menar att det kan vara olĂ€mpligt att pĂ„börja en placering eller behandlingsinsats om barnet riskerar att kort dĂ€refter utvisas tillsammans med sin familj. Socialsekreterarna upplever inte att deras kunskap beaktas i tillrĂ€cklig utstrĂ€ckning i Migrationsverkets hantering av dessa Ă€renden. I intervjuerna framtrĂ€der olikheter i och en osĂ€kerhet kring hur lĂ„ngt socialtjĂ€nstens ansvar strĂ€cker sig för asylsökande barn, till exempel nĂ€r det gĂ€ller förberedande för Ă„tervĂ€ndande.” (6)

“Erfarenheterna frĂ„n socialsekreterarna visar att det kan förekomma fall dĂ€r asylsökande barn riskerar att utsĂ€ttas för strukturell diskriminering, sĂ„tillvida att de inte fĂ„r samma insatser av socialtjĂ€nsten som övriga barn i Sverige skulle fĂ„ under liknande familjeomstĂ€ndigheter. Det Ă€r dock svĂ„rt att göra en direkt jĂ€mförelse, eftersom det faktum att barnen Ă€r i en asylprocess pĂ„verkar hela deras livs- och familjesituation, samt socialtjĂ€nstens förutsĂ€ttningar i arbetet.” (6)

“Strukturell diskriminering handlar, utifrĂ„n denna definition, med andra ord om att till exempel samhĂ€llets institutioner, sĂ„ som socialtjĂ€nsten, missgynnar mĂ€nniskor medvetet eller omedvetet pĂ„ grund av deras etniska tillhörighet. I denna studie gĂ„r det visserligen att tala om etnisk tillhörighet utifrĂ„n att de asylsökande barnen kommer ifrĂ„n andra lĂ€nder, men den avgörande faktorn i sammanhanget Ă€r inte etnicitet som sĂ„dan, utan legal status. De asylsökande barnen Ă€r inte svenska medborgare och saknar uppehĂ„llstillstĂ„nd i Sverige. Deras status prĂ€glas av att de bara delvis har tillgĂ„ng till det sociala skyddsnĂ€tet i Sverige, utifrĂ„n att de befinner sig i en asylprocess. Strukturell diskriminering kan dock anvĂ€ndas som analytisk modell för att tolka socialtjĂ€nstens strategier i arbetet med asylsökande barn. Medan diskriminering sĂ„ som den definieras i diskrimineringslagen Ă€r straffbart Ă€r inte strukturell diskriminering nödvĂ€ndigtvis ett brott som Ă€r Ă„talbart. Enligt barnkonventionens bestĂ€mmelse om skydd mot diskriminering (artikel 2) ska konventionsstaterna respektera och tillförsĂ€kra alla barn inom deras jurisdiktion alla rĂ€ttigheter som anges i konventionen, utan Ă„tskillnad av nĂ„got slag. BestĂ€mmelsen Ă€r en grundlĂ€ggande princip som alltid ska beaktas nĂ€r beslut fattas som rör barn21. UtifrĂ„n barnkonventionen spelar det sĂ„ledes ingen roll om barnet Ă€r asylsökande, har uppehĂ„llstillstĂ„nd eller Ă€r medborgare, utan alla barn inom konventionsstatens jurisdiktion omfattas.” (31)

“i denna studie inte gĂ„r att dra nĂ„gra slutsatser kring om asylsökande barn diskrimineras i juridisk mening utifrĂ„n kriterierna i diskrimineringslagen (2008:567).” (31)

“Även om besluten fattas med barnets bĂ€sta i Ă„tanke [att inte pĂ„börja en insats som innebĂ€r avskiljande frĂ„n förĂ€ldrarna om barnet snart kan komma att utvisas med de samma], gĂ„r det utifrĂ„n detta perspektiv att argumentera för att det finns risk för att asylsökande barn som grupp diskrimineras strukturellt inom den sociala barnavĂ„rden [genom att insatser som andra barn skulle fĂ„tt i samma lĂ€ge inte pĂ„börjas]. Detta resonemang visar ocksĂ„ att diskriminering riskerar att ske utifrĂ„n goda intentioner.” (32)

“rimligt att reflektera över huruvida svenska myndigheter lever upp till sitt Ă„tagande i relation till barnkonventionens princip om icke-diskriminering.” (32)

“ett visst handlingsutrymme och olika strategier i arbetet. Ett relativt stort handlingsutrymme Ă€r kĂ€nnetecknande för ”grĂ€srotsbyrĂ„kraters” arbete – det vill sĂ€ga de tjĂ€nstemĂ€n som i en byrĂ„kratisk organisation har den frĂ€msta klientkontakten (Lipsky 1980; Johansson 1992). Bland intervjuerna finns exempel pĂ„ olika sĂ€tt att utnyttja detta handlingsutrymme, frĂ„n det att socialsekreterarna enbart gör det mest akuta, till att de pĂ„ olika sĂ€tt aktivt engagerar sig i familjernas situation, skriver inlagor till Migrationsverket och vĂ€cker debatt kring frĂ„gan mer generellt.” (32)

“I nulĂ€get saknas uppgifter om hur mĂ„nga barn som fĂ„r utvisningsbeslut dĂ„ de Ă€r placerade enligt LVU eller SoL. Vad som dock gĂ„r att konstatera utifrĂ„n statistik som Migrationsverket sjĂ€lva har tagit fram frĂ„n Migrationsdomstolarna, Ă€r att domstolarna de senaste tre Ă„ren har hanterat ungefĂ€r tio överklaganden Ă„rligen av utvisningsbeslut som berör asylsökande barn som omhĂ€ndertagits enligt LVU. Det Ă€r dock inte sĂ€kert att alla barn som fĂ„tt utvisningsbeslut under pĂ„gĂ„ende tvĂ„ngsvĂ„rd har överklagat beslutet och detta sĂ€ger heller inget om barn som placerats enligt SoL.” (30)

“Enligt de riktlinjer som finns utifrĂ„n lagar och förarbeten har Migrationsverket ett större och tydligare ansvar i de fall verket övervĂ€ger att inte bevilja ett uppehĂ„llstillstĂ„nd för ett barn som Ă€r placerat enligt LVU, Ă€n om barnet Ă€r placerat enligt SoL. I Ă€renden som berör LVU-placerade barn ska Migrationsverket, enligt förarbetena till utlĂ€nningslagen, inhĂ€mta information frĂ„n socialnĂ€mnden. Vidare framgĂ„r att detta yttrande ska tillmĂ€tas stor vikt vid Migrationsverkets beslut. Ansvaret Ă€r inte formulerat pĂ„ samma sĂ€tt för barn som Ă€r placerade med stöd av SoL. Möjligheten att begĂ€ra in ett sĂ„dant yttrande finns dock Ă€ven om barnet Ă€r placerat med stöd av SoL. I och med Migrationsverkets skyldighet att utreda Ă€rendet i den omfattning som krĂ€vs och med hĂ€nsyn till omstĂ€ndigheter i det enskilda fallet (Socialstyrelsen m.fl. 2013 s.17), torde ett sĂ„dant yttrande vara nödvĂ€ndigt för att fĂ„ relevant information. UtifrĂ„n denna studie gĂ„r det inte att dra nĂ„gra slutsatser om hur Migrationsverket faktiskt agerar. Men utifrĂ„n den bild som de intervjuade socialsekreterarna ger av samarbetet med Migrationsverket kring asylsökande barn, finns skĂ€l att vidare undersöka huruvida Migrationsverket lever upp till detta ansvar nĂ€r det gĂ€ller barn som Ă€r placerade i samhĂ€llsvĂ„rd.” (34)

“Sammanfattningsvis tyder denna studie pĂ„ att arbetet med asylsökande barn i den sociala barnavĂ„rden Ă€r förenat med svĂ„ra dilemman kopplade till den risk för utvisning som följer i och med att utlĂ€nningslagen överordnas SoL och LVU.” (34)

“möjlighet att fĂ„ tillfĂ€lligt uppehĂ„llstillstĂ„nd, som enligt nuvarande lagstiftning kan ges till barn som Ă€r omhĂ€ndertagna enligt LVU.” (34-35)

“För asylsökande barn som kommit med sina familjer finns inte nĂ„got krav pĂ„ att Migrationsverket ska ansvara för ett ”ordnat mottagande”, vilket finns nĂ€r det gĂ€ller ensamkommande barn. Samtidigt handlar det om barn vars förĂ€ldrar har bedömts som inkapabla att ta hand om sina barn.” (35)

Perspektiv/teoretiska begrepp

 diskriminering, handlingsutrymme och institutionella logiker (30)

Metoden för studien

Kvantitativ del: “KartlĂ€ggningen Ă€r kvantitativ och har genomförts genom telefonintervjuer med strukturerade frĂ„gor riktade till representanter för socialtjĂ€nsten i de kommuner och stadsdelar som studien omfattar.” (10)

Kvalitativ del: “KartlĂ€ggningen följdes upp genom intervjuer med sammanlagt fem socialsekreterare frĂ„n nĂ„gra av de kommuner som svarat att de har erfarenhet av placeringar för asylsökande barn som kommit hit med sina familjer. Intervjuerna genomfördes i form av en sĂ„ kallad fokusgruppintervju samt tvĂ„ telefonintervjuer.” (11)

Ev policy-rekommendationer

‱ “Barnkonventionen mĂ„ste bli svensk lag sĂ„ att barnets alla rĂ€ttigheter ges verkligt utrymme i beslutsprocesser. En helhetssyn pĂ„ barns behov och rĂ€ttigheter Ă€r nödvĂ€ndig vid beslutsfattande som berör barn. Beslutsfattare mĂ„ste ta barnets rĂ€ttigheter pĂ„ större allvar och kunskaperna om barnets rĂ€ttigheter mĂ„ste öka. Att göra barnkonventionen till svensk lag Ă€r en viktig förĂ€ndring som skulle stĂ€rka barnets rĂ€ttigheter bĂ„de generellt och i enskilda fall. 

‱ Barnets bĂ€sta mĂ„ste fĂ„ en bĂ€ttre och tydligare tillĂ€mpning inom migrationsprocesser. Enligt barnkonventionen ska barnets bĂ€sta komma i frĂ€msta rummet vid alla Ă„tgĂ€rder som rör barn, vilket Ă€r en starkare formulering Ă€n i utlĂ€nningslagen. 

‱ Alla barn har enligt barnkonventionen rĂ€tt till skydd och stöd frĂ„n socialtjĂ€nsten. Inga barn ska kunna utvisas under pĂ„gĂ„ende samhĂ€llsvĂ„rd. Lagen om vĂ„rd av unga mĂ„ste ges företrĂ€de framför utlĂ€nningslagen. 

‱ Det krĂ€vs en ökad och förbĂ€ttrad samverkan mellan socialtjĂ€nsten, BUP och migrationsmyndigheterna i dessa Ă€renden. Migrationsverket och migrationsdomstolarna ska i sina bedömningar av barns Ă€renden ta hĂ€nsyn till socialtjĂ€nstens underlag, lĂ€karintyg och andra utlĂ„tanden, vilket tydligare mĂ„ste framgĂ„ av lagen.” (5)

Ev förslag för vidare granskning

“Ett fortsatt arbete för att i framtiden pĂ„ ett enklare sĂ€tt kunna sĂ€kerstĂ€lla hur mĂ„nga barn det rör sig om Ă€r vĂ€lkommet. LikasĂ„ finns det behov av mer kunskap om hur socialsekreterarna uppfattar och anvĂ€nder sitt handlingsutrymme dĂ„ de arbetar med asylsökande barn. Vidare tyder studien pĂ„ behov av metodutveckling och ökade kunskaper inom socialtjĂ€nsten om barn i migrationsprocessen. Det vore ocksĂ„ angelĂ€get med en utvidgad studie dĂ€r representanter frĂ„n Migrationsverket ges möjlighet att reflektera över sin roll och sitt handlingsutrymme i relation till asylsökande barn som behöver stöd av socialtjĂ€nsten, samt att vidare undersöka samverkan mellan SocialtjĂ€nsten och Migrationsverket, bland annat kring Ă„tervĂ€ndande och yttranden frĂ„n socialnĂ€mnden i fall dĂ„ utvisning övervĂ€gs och vilken vikt som lĂ€ggs vid sĂ„dana yttranden. I denna studie har inte heller gjorts nĂ„gon fördjupad utredning och diskussion kring de juridiska ramverk och dilemman som omger det sociala arbetet med asylsökande barn. Det finns anledning att gĂ„ vidare Ă€ven med detta, inte minst utifrĂ„n den svenska statens hĂ„llning nĂ€r det gĂ€ller socialtjĂ€nstens ansvar utom landets grĂ€nser, vilket innebĂ€r att vid tvĂ„ngsĂ€ktenskap och barnĂ€ktenskap kan beslut om LVU fattas för barn som Ă€r svenska medborgare, Ă€ven om de befinner sig i utlandet (SOU 2012:35).  

Denna studie handlar om asylsökande barn i den sociala barnavĂ„rden, men barn har inte sjĂ€lva fĂ„tt möjlighet att reflektera över sin situation. Att intervjua barn som befinner sig i en utsatt situation Ă€r alltid vanskligt, och de socialsekreterare som intervjuats i denna studie har beskrivit barn som mĂ„r sĂ„ dĂ„ligt att det inte gĂ„r att kommunicera med dem. Det Ă€r dĂ€rför svĂ„rt av bĂ„de etiska och metodologiska skĂ€l att intervjua barn som befinner sig i denna situation. Samtidigt Ă€r det viktigt att den grupp som forskningen berör sjĂ€lv fĂ„r göra sin röst hörd. Framtida forskning pĂ„ omrĂ„det kan förhoppningsvis rĂ„da bot pĂ„ denna brist.” (35)

Sammanfattad av: Josefin Åström