Papperslösa och Hanna Arendts reflektion om rätten att ha rättigheter

År: 2016

Typ av text: Bokkapitel ingår i Irreguljär Migration i Sverige. Rättigheter, vardagserfarenheter, motstånd och statliga kategoriseringar, (red.) Maja Sager, Helena Holgersson & Klara Öberg

Publicerad av: Daidalos  

Språk: Svenska

Författare: Anna Lundberg & Mikael Spång

Antal sidor: 22

Tillgänglig på: http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1178763/FULLTEXT01.pdf

Vad texten handlar om 

Irreguljära migranters situation i Sverige analyseras med hjälp av tre tolkningar av Arendts tankar om ‘rätten att ha rättigheter’ vilka fokuserar; brist på tillgodoseende av mänskliga rättigheter; uteslutning från möjligheten till politiskt handlande; samt möjligheterna att tillsammans handla och skapa förutsättningar för jämlikhet och frihet. En diskussion av Arendts teoretisering om människan som ett politiskt djur, i relation till modern politik och den antika förståelsen av politik som förverkligandet av frihet, förs, samt förståelsen av fredlösa/papperslösa som abstrakt nakna människor, i meningen lämnade till sitt öde. Vidare förs ett resonemang kring Agambens vidareutveckling av Arendts tankar om “det nakna livet”, exklusion och inneslutning av biologiskt liv i modern politik samt möjligheten att agera politiskt, samt hur andra forskare har använt sig av dessa teorier för att analysera den situation irreguljära migranter befinner sig i.

Viktigaste resultat

– Rädsla präglar papperslösas situation, t ex inför att söka vård då det kan leda till att bli upptäckt och därmed utvisning. Detta trots att tillgång till vård är lagstadgad både lokalt, nationellt och internationellt. Detta pekar vidare på problem i genomförandet av denna rättighet och relaterar till Arendts teoretiserande om staters brist på förverkligande av mänskliga rättigheter. 

– Papperslösas utvisningsbarhet framhålls som ett grundproblem för deras situation, och det framhålls att “den rättsliga konstruktionen att göra människor utvisningsbara är en väg för staten att utöva kontroll över befolkningen; utvisningsbarheten blir ett sätt att reproducera och påminna om statens gränskontroll och makt” (s. 425). 

– Arendts påpekande att grunden för att hävda mänskliga rättigheter saknas när den som bäst behövs, bekräftas. 

– En förståelse av papperslösa som fredlösa och vad det innebär lyfts fram: “som fredlös är personer utanför rätten, de är de som kan jagas och inte längre har rätt att vistas på territoriet, som ska bort och inte tillhör. Exempel är när polisen hämtar papperslösa efter tips eller hur polisen söker efter papperslösa i tunnelbanor och andra kollektiva färdmedel, utanför skolor och så vidare … De är också de som lämnas åt sitt öde, att kunna klara sig bäst de kan. För att återknyta till citatet i början av detta avsnitt visar detta sig bland annat i rädslan för att upptäckas … För den fredlösa har detta tillstånd blivit det normala, en del av vardagen.

– Men även en förståelse av den papperslösa som politiska då den “i varje ögonblick är utsatt för ett dödshot av den makt som bannlyst honom eller henne. Med start från denna osäkra terräng menar Agamben att vi måste hitta vägen för en annan politik. Snarare än rättigheter som något efterfrågat, bör vi tänka ”användning utan rätt”. I stället för att konfrontera staten utgår vi från formen av en ”icke-stat” inom vilken människor gemensamt skapar en plats i världen” (s. 432).

– Att agera politiskt – i exemplet No Border Musical – ger, argumenteras det för, irreguljära migranter en plats i världen, därutöver ifrågasätter det även “idén att stater enbart ansvarar för människor som har rätt att vistas på deras territorium” (s. 436). Detta tolkas genom Arendt som att de politiska möjligheterna handlar om världsskapande – att genom att tala och handla tillsammans skapa världen, som jämlikar, och på så sätt främja uppkomsten av och respekten för mänskliga rättigheter, “som ett alternativ till den produktion av rättslöshet som utmärker papperslösas situation” (s. 435). Här framhålls det även hur papperslösa inte enbart är “något som finns i världen, en given kategori av personer, utan är en grupp som uppstår till följd av politiska, rättsliga och ekonomiska regleringar” (s. 435). 

– Vidare framhålls hur “papperslösas gemensamma handlande ifrågasätter de för givet tagna föreställningarna kring den politiska gemenskap som är centrerad i moderna stater och de lagar, policyer och praktiker som upprätthåller dessa, särskilt naturligtvis inom det migrationsrättsliga området eftersom det handlar om personer som inte är en självklar del av statens gemenskap. Arendts tanke om rätten att ha rättigheter visar på båda formerna av agerande, att kunna vara en del av den existerande världen och att skapa en annan värld” (s. 436).

– I en avslutande diskussion framhålls hur irregularitet, vilket konstateras ha blivit en inbyggd del av moderna stater i väst, betecknar den moderna demokratins brister, samt att papperslösa, som undantagsfigurer, förkroppsligar “vad som är förebådande – ett samhälle baserat på upphävande av rättigheter. Samtidigt kan, som i No Border Musical, skönjas spår av en annan världs början, en värld som skapas av att människor kommer samman och handlar”. 

Perspektiv/teoretiska begrepp

Arendts teori om rätten att ha rättigheter, människan som politiskt djur och abstrakt liv. Agambens vidareutveckling av “det nakna livet”. 

Metoden för studien

Diskussionen utgår från tre intervjucitat från intervjuer med ensamkommande papperslösa i Malmö från 2012. 

Sammanfattad av: Alva Nissen