VITTNESMÅL - INTE SOM ANDRA BARN

Neddragningarna av ersättningar för barn utan vårdnadshavare tycks ha påverkat socialarbetarnas verksamhet och planering. För kommunen eller stadsdelen kunde det bli plus i budgeten. Men det innebar en diskriminering gentemot hur andra barn behandlas. Skillnaden är stor jämfört med hur barn på flykt betraktades några år tidigare, då de snarast sågs som mer behövande än andra barn. (Se avhandlingen av Baharan Kazemi: Unaccompanied Minors (Un-)made in Sweden – Ungrievable Lives and Access to Rights Produced through Policy)

Följande citat kommer från en intervju med två familjevårdsinspektörer.

Matilda: Det finns jättemycket kring de här ungdomarna man kan prata om. Men jag tänker att det kan vara bra att tänka på det här med ersättningarna från Migrationsverket och hur det har påverkat just socialtjänstens arbete. För jag tror att det har haft stor betydelse i hur vården har planerats för det här ungdomarna. Pia: Och över huvud taget synen på de här ungdomarna. Då när det kom så många och att det räknas som ett A- och B-lag, att vi … Man skulle ha dubbelt så många familjehem om man jobbar med ensamkommande barn, göra utredningarna på en extremt låg, basal nivå. Och fortfarande tycker jag att det är så här … Vi har ju inte en chef som pratar om att de här barnen är precis som vilka andra barn som helst. Tyvärr. Det finns såna chefer inom socialtjänsten som har det synsättet att de här barnen är lika mycket värda som alla andra barn, har samma rättigheter som andra. Men det finns också väldigt många som … Ja, något rationellt, ekonomiskt, jag vet inte.
[…] Och flyktingvågen. Jag orkar inte höra det ordet mer. Jag spyr.

Pia: Nej, nej, nej.

Matilda: Nej, men på riktigt. Att man ska ursäkta så konstiga beslut baserat på att ”vi tog emot för många”. Nej. Det är oacceptabelt. Sen kan man … Också det här med pengarna, att det var ett tag på vår stadsdel att man gick plus i budgeten på grund av de här ensamkommande. Det var också en egen fråga i sig, att man skulle tjäna helt plötsligt pengar på dem. Då var det jättevärdefullt det här med att omplacera, få det ännu billigare på något sätt. Ja.
[…] Alltså att stadsdelen skulle gå plus i budgeten, för att man fick pengar från Migrationsverket och utnyttjade kanske inte hela den dygnskostnaden som man fick utan hade en billigare och gick man helt plötsligt plus i budgeten för det och det var … Ja, det var det bästa som hade hänt, så där.

Intervjuare: Det här, var det också något som lokalpolitikerna, typ i nämnden, drev? Eller applåderade eller berömde er för?

Matilda: Ja, såklart. […] Jag tror också att det var chans för enhetschefen att visa upp sig som ”kolla på mig vad jag kan ordna den här budgeten, vi kan till och med gå plus här”. Och sen när det ändrades, när dygnskostnaden ändrades och man helt plötsligt gick minus, då fanns det ingen buffert för de här ungdomarna och då skulle alla skrivas ut. Men jag vet inte hur nämnden, hur involverade de var hos oss. Men såklart att de måste ha vetat om det här.

Citaten hämtade ur Asylarkivet