VITTNESMÅL - ETT LIV I LIMBO

Intervjudeltagare som citeras i Asylarkivet reflekterar över hur tiden går och att den inte kan fyllas med några meningsfulla aktiviteter, eftersom de har stängts ute från möjligheten att arbeta, studera osv. Det finns därför, berättar många, ibland inte så mycket annat än just väntan. Väntan fyller upp hela ens tillvaro och känsloliv. Här förklarar Yosuf att om du måste vänta så måste du vänta.

Yosuf: If you’re waiting you have to wait. So, you can do nothing, no work, no praktik, no studies. You are just going to be empty, empty hour … so that’s what I do until they close [asylboende], and then I go to that other place, that’s the same, no school, no normal thing. […]

life is … like sluggish shit for me at the moment. I’m finding everything difficult in life, I feel like I’m not a part of this world, you know. Yeah … I’m not a criminal, I have not committed any crime, I don’t want to commit any crime, I just want to live like everybody else. Since they give me this no, I find it very, sometimes I don’t eat. Yeah … places to sleep are sometimes difficult …

I don’t really know how it’s gonna go. Yeah, these people make me twist, I don’t know … if I said I came here in the beginning, no I cannot even understand, I don’t know … it’s a really, really, tough situation … I’m always thinking about it … always thinking …

[…] me, I’m living on the border of everything.