VITTNESMÅL - ATT VÄNTA MEDAN ÅREN GÅR

Fereshteh berättar i intervjun om tiden då hon kämpade för att komma i kontakt med sin familj som levde i ett annat land som flyktingar. Samtidigt väntade hon på en första intervju i Sverige för att kunna få ett svar på sin asylansökan.

Fereshteh: Ja. Och sen jag väntade ganska länge på min intervju i Migrationsverket. Och sen en dag jag gick in i Migrationsverket … Jag blev rasande. Jag skrek och grät och skrek och grät. Och sen, sa en kvinna som jobbade i Migrationsverket till mig ”vad har hänt med dig? Varför du skriker så här?” Jag sa ”jag saknar min son och min familj, jag mår jättedåligt. Jag försöker att ta hand om mig, jag jobbar och jag … Jag försöker att vara upptagen, men på natten känner jag att jag dör nu. Jag trivs inte bra här, skicka mig eller gör någonting med mig. Jag vill ha någon behandling … vårdcentralen kan inte göra någonting. Jag vill ha min tid, jag vill komma till Migrationsverket och berätta varför jag kom hit, vem jag var. Jag har rätt att stanna i Sverige, eller inte. Jag är trött, jag har inga rättigheter här och jag har inget personnummer. Jag kan inte jobba … Jag kan inte betala mina fakturor, jag är … Jag sa, jag känner mig inte som en människa här. Och då hon sa till mig, okej, jag försöker hjälpa dig. Och sen hon var lite snäll, och sen … Jag vet inte var hon ringde, hon kom tillbaka och sa att vi kommer … Vänta tio dagar, det tar tio-femton dagar sedan du får din intervju. Och sen efter ett år kom min intervju.

Citatet hämtat ur Asylarkivet