Medicinska Äldersbedömningar
Ă r: 2017
Typ av text: Bokkapitel ingÄr i Hör detta och lyssna till det : en antologi om flykt. (red.) Elin Sundberg & Moa Kjellstrand
Publicerad av: Allt Ät alla och Celanders förlag
SprÄk: Svenska
Författare: Anna Lundberg
Antal sidor: 6
TillgÀnglig pÄ: http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1178771/FULLTEXT01.pdf
Vad texten handlar om
Kapitlet riktar kritik mot den generella diskursen kring anvĂ€ndandet av medicinska Ă„ldersbedömningar i asylprocessen, bland annat hur Ă„ldersbedömningar hĂ€r likstĂ€lls med Ă„ldersbedömningar i brottmĂ„lsprocceser, hur de framförs som nödvĂ€ndiga utifrĂ„n barns skyddsintressen samt utifrĂ„n involveringen av vetenskapen för att minska felmarginalerna i bedömningarna. Vidare förs en kritisk diskussion kring vetenskapens historiska inblandning i rasistiska och integritetskrĂ€nkande medicinska studier och experiment, allt i den goda statens namn, dĂ€r 1900-talets steriliseringspolitik relateras till dagens migrationshantering. Ăven kriminaliseringen av migration lyfts, hur det har blivit normaliserat att flyktingar behandlas som brottslingar, samt kritik som riktats mot anvĂ€ndandet av medicinska Ă„ldersbedömningar.
Viktigaste resultat
âDet informerade samtycket Ă€r en illusion eftersom det medicinska Ă„lderstestet ofta utgör den enda skriftliga bevisningen för unga asylsökande ⊠Tackar du nej till Ă„ldersbedömningen sĂ„ missar Migrationsverket ett underlag. En tjĂ€nsteman pĂ„ myndighetens facebooksida förklarar att dĂ„ ”kan [det] hĂ€nda att Migrationsverket vid en samlad bedömning bedömer att du Ă€r över 18”. Det Ă€r alltsĂ„ i praktiken inte möjligt att avstĂ„ frĂ„n erbjudandet om medicinsk Ă„ldersbedömningâ (s. 70).
âKriminaliseringen av mĂ€nniskor pĂ„ flykt tar sig mĂ„nga olika uttryck. Den sker genom internationella överenskommelser mellan stater som gör det omöjligt att ta sig till Europa pĂ„ laglig vĂ€g. Den sker i rĂ€ttstillĂ€mpning, genom administrativa beslut och genom lagĂ€ndringar. Den sker i Uppdrag granskning i namn av barns skyddsintressen. Vi som ser programmet förmedlas en bild av vuxna invandrarmĂ€n som begĂ„r brottsliga handlingar mot barn, Ă„ ena sidan. Och en bild av oskyldiga barn som mĂ„ste skyddas, Ă„ andra sidan ⊠Debatten som följer i spĂ„ren av TV-inslaget skymmer pĂ„ samma sĂ€tt som intervjun i programmet sikten för asylprocessens syfte och Ă€ndamĂ„l. JĂ€msides sker ett konsensusbyggande om behovet av medicinska Ă„ldersbedömningar. En gemensam uppfattning utvecklas om angelĂ€genheten av att hitta metoder för att kunna sortera ut de ”riktiga ensamkommande barnen”. PĂ„ köpet fĂ„r vi ett Ă„terkommande aktiverande av förestĂ€llningar om ensamkommande unga asylsökande som lögnaktiga och icke önskvĂ€rda i Sverigeâ (s. 70).
âEn likhet mellan nazisternas rasbiologi och svensk befolkningspolitik under efterkrigstiden var den lĂ„ngtgĂ„ende statsinterventionen med otydliga grĂ€nser för individens integritet. Historikern Mattias Tyden beskriver i boken Oönskade i folkhemmet hur den enskilda individen oftast drog det kortare strĂ„et nĂ€r denna underordnades ”nationen”. Detta förhĂ„llande gĂ€ller i högsta grad Ă€ven mĂ€nniskor som idag inte har skydd frĂ„n den egna staten. En annan gemensam nĂ€mnare var biologismen, det vill sĂ€ga ett stort intresse för mĂ€nniskan som biologisk varelse. Ăven hĂ€r kan man kĂ€nna igen sig idag. Det medicinska intyget, dĂ€r nĂ„gon annans – expertens – bedömning av din kropp – beviset – för att du Ă€r under 18, Ă€r det som ger en lite större chans att komma över tröskeln till uppehĂ„llstillstĂ„nd i Sverigeâ (s. 72).
âI debatterna om steriliseringspolitiken fanns en rĂ€dsla för att vĂ€lfĂ€rdsstatens sĂ€kerhetssystem skulle komma att leda till större möjlighet för oönskade element att föröka sig. PĂ„ liknande sĂ€tt finns idag en utbredd förestĂ€llning om att en human och anstĂ€ndig flyktingpolitik leder till social turism. DĂ€rför ska incitament för att inte komma till Sverige skapas, eller för Ă„tervĂ€ndande. Under efterkrigstiden i Sverige var det inte som i Tyskland rangordningen eller kategoriseringen av olika ”rasgrupper” som var drivkraften utan en ambition att förbĂ€ttra den egna nationens befolkning. PĂ„ samma sĂ€tt finns idag ett ”gott” intresse: de som visar sig vara under 18 ska skyddas. Biologismens likstĂ€llande av utveckling (lĂ€s exakta Ă„lderstester) och ”gott” (barns resurser till barn) har vĂ€xt sig allt starkare i samhĂ€lleâ (s. 73).
