Sammanfattning av publikation

Zetterqvist Nelson & Hagström, 2016 🔗

NyanlÀnda barn och den svenska mottagningsstrukturen: röster om hösten 2015 och en kunskapsöversikt

År: 2016

Typ av text: Rapport

Publicerad av: Forte

SprÄk: Svenska

Författare: Karin Zetterqvist Nelson & Mirjam Hagström

Antal sidor: 35

TillgÀnglig pÄ: http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1147513/FULLTEXT02.pdf

Vad texten handlar om 

En analys av utmaningar i den svenska mottagningen av unga flyktingar under hösten 2015, bĂ„de inom offentlig sektor, civilsamhĂ€llet samt privat sektor. “Ett övergripande syfte Ă€r att identifiera problem och utmaningar som aktualiserats inom och mellan olika verksamhetsomrĂ„den involverade i mottagningen av nyanlĂ€nda barn. Vidare belyser rapporten vilka konsekvenser detta fĂ„r för barnen. Rapporten stĂ€ller följande tre frĂ„gor: Hur uppfattade myndigheter, vĂ€lfĂ€rdens aktörer och ideella organisationer att mottagandet av nyanlĂ€nda barn hanterades under hösten 2015? Hur ser kunskapslĂ€get ut nĂ€r det gĂ€ller de villkor och processer som styr och pĂ„verkar mottagandet av nyanlĂ€nda barn? Vilka slutsatser kan dras ifrĂ„ga om mottagningsstrukturens kapacitet att förhĂ„lla sig till nyanlĂ€nda barns olika förutsĂ€ttningar och behov?” (s. 6). 

Viktigaste resultat

– “De kommuner som ingĂ„r i intervjustudien har i förhĂ„llande till andel och antal tagit emot stora grupper av asylsökande barn. UtifrĂ„n intervjuerna kan slutsatsen dras att det Ă€ven Ă€r exempel pĂ„ kommuner dĂ€r mottagandet i stora drag har fungerat. Anledningar till varför det har fungerat i de olika kommunerna Ă€r mĂ„nga. Bland annat rör det sig om kommuner med stor erfarenhet av mottagning av nyanlĂ€nda barn. De som deltog i intervjustudien Ă€r personer som brinner för sitt arbete. De beskriver sina medarbetare som engagerade i mottagandet och menar att de tog ett ansvar lĂ„ngt utöver sina arbetsbeskrivningar för att ge de barn som kom till Sverige under hösten bĂ€sta möjliga mottagning med de resurser och förutsĂ€ttningar som fanns att tillgĂ„. I de olika kommunerna framhĂ„lls Ă€ven vikten av gensvar frĂ„n den kommunala ledningen och frĂ„n lokalpolitiken för frĂ„gor som rör mottagandet under hösten, vilket bĂ€ddat för en framförhĂ„llning och flexibilitet inom de olika verksamheterna. Det Ă€r nĂ„got som mĂ„nga aktörer beskriver som positivt frĂ„n hösten; att frĂ„gor som rör mottagandet av nyanlĂ€nda barn i kommunerna för första gĂ„ngen togs pĂ„ allvar och att det gjorde skillnad” (s. 45).

– Sju utmaningar för mottagandet identifieras dock: 

1. Hantera effekter av vĂ€ntetider och osĂ€kerhet, som bland annat innebĂ€r en fördröjning med att fĂ„ en god man samt möjligheterna att skapa ett stabilt boende, försenad skolplacering, faststĂ€llning av vistelsekommun och etablerande av boende. “I intervjuerna framhĂ„lls sĂ€rskilt hur de barn som anlĂ€nde med höstens flyktinggrupper uppvisade mĂ„nga tecken pĂ„ mental ohĂ€lsa, vilket inte följdes upp dĂ„ den typ av stöd som krĂ€vdes inte fanns tillgĂ€ngligt” (s. 69.

2. Minimera risk för utanförskap. Asylsökande barn har inte rĂ€tt till förskola respektive gymnasieutbildning i samma utstrĂ€ckning som andra barn i, vidare tenderar nyanlĂ€nda elever att placeras i förberedande undervisning separerade frĂ„n övriga elever pĂ„ skolorna. En parallell vardag gör gruppen framtrĂ€der. 

3. Skapa grÀnsöverskridande synsÀtt pÄ integration, genom att motverka en uppfattning av integration som anpassning.

4. Motverka att nyanlĂ€nda barn i familj faller mellan stolarna. Barn i familj framstĂ„r som en mer utsatt grupp i jĂ€mförelse med ensamkommande barn, med ökade avstĂ„nd mellan familjen och de tillgĂ€ngliga vĂ€lfĂ€rdsinsatserna. “Det Ă€r ett problem som blev sĂ€rskilt pĂ„tagligt under hösten 2015 dĂ„ mĂ„nga familjer inte heller gavs möjlighet till enskilda mottagningssamtal med handlĂ€ggare pĂ„ Migrationsverket, dĂ€r just information om utbildning och vĂ„rd förmedlas. Mot den bakgrunden kan man hĂ€vda att det finns en mer sammansatt organisation för ensamkommande asylsökande barn i jĂ€mförelse med asylsökande barn i familj 
 Trots en rad problem i mottagandet av ensamkommande barn, med boenden och gode mĂ€n, sĂ„ finns det aktörer som bĂ€r ett formellt ansvar för att gruppen fĂ„r sina rĂ€ttigheter uppfyllda och som kan stĂ€llas till svars nĂ€r hanteringen brister. NĂ€r det gĂ€ller asylsökande barn i familj lĂ€ggs ansvaret pĂ„ barnens förĂ€ldrar eller andra vuxna runt familjerna, som mĂ„ste navigera i ett för mĂ„nga nytt och komplext vĂ€lfĂ€rdssystem” (s. 7). 

5. Öka samverkan mellan det offentliga och det civila samhĂ€llet, hĂ€r belyses hinder i tilltrĂ€de för nyanlĂ€nda barn inom idrottens ordinarie verksamheter. 

6. Hantera otydlig ansvarsfördelning, som uppstÄr som en konsekvens av New Public Management och ett lÄng drivet bestÀllar-utförar-system i kommunerna.

7. Hantera det faktum att mottagandet utgör en struktur snarare Ă€n ett system, dĂ€r “respektive verksamhet har mĂ„l som styr deras arbete och som regleras i lagar och förordningar. Det krĂ€vs samverkan som pĂ„ ett tydligt sĂ€tt förhĂ„ller sig till de skilda villkor som styr respektive verksamhetsomrĂ„de med sĂ€rskilt fokus pĂ„ ansvarsfördelning” (s. 8).

Metoden för studien

Intervjuer med representanter för olika verksamhetsomrĂ„den involverade i mottagandet, frĂ„n fyra olika kommuner (Malmö, LaxĂ„, Botkyrka, Boden). Intervjustudien kompletteras med en kunskapsöversikt som fokuserar “pĂ„ akademisk forskning baserad pĂ„ studier genomförda i Sverige vars resultat publicerats i internationella och nationella vetenskapliga tidskrifter med ett sĂ„ kallat peer-review system som garant för kvalitet. ForskningsfĂ€ltet Ă€r emellertid ett omfattande omrĂ„de, varvid vissa avgrĂ€nsningar har varit nödvĂ€ndiga. TidsmĂ€ssigt omfattar kunskapsöversikten forskning frĂ„n perioden 2010–2016, som ett sĂ€tt att behĂ„lla fokus pĂ„ nutiden. Vidare fokuserar kunskapsöversikten pĂ„ insatser riktade mot och omhĂ€ndertagande av nyanlĂ€nda barn och ungdomar vid ankomsten och den nĂ€rmaste tiden dĂ€refter inom alla de verksamhetsomrĂ„den som sammantaget utgör mottagningsstrukturen. I vissa fall har den akademiska forskningen kompletterats med myndighetsrapporter med ett övergripande nationellt fokus (s.k. grĂ„ litteratur). Ett stort antal rapporter har publicerats pĂ„ regional och lokal nivĂ„ om exempelvis ensamkommande barn, men av tids- och utrymmesskĂ€l var det inte möjligt att inkludera dessa” (s. 14). 

Sammanfattad av: Alva Nissen