Sammanfattning av publikation

Kjellström, Palaszewski, Cherigui, Telemo, Henning & Asche, 2017 🔗

Asylsökandes vårdkonsumtion i Västra Götaland 2011-2016

År: 2017

Typ av text: Fördjupningsrapport Verksamhetsanalys

Publicerad av: Västra Götalandsregionen

Språk: Svenska

Författare: Anna Kjellström, Bo Palaszewski, Zina Cherigui, Maria Telemo Taube, Gunnar Henning & Henry Ascher

Antal sidor: 54

Tillgänglig på:  

http://analys.vgregion.se/contentassets/7241e13a9b51414aac82f5b00d39b13a/asylsokandes-vardkonsumtion-i-vastra-gotaland-2011-2016.pdf

Viktigaste resultat

“Asylsökande erhåller mindre vård jämfört med övriga befolkningen, och vårdkonsumtionsmönstret skiljer sig åt. Vuxna asylsökande personer erhöll mindre primärvård med undantag år 2016 och mindre specialiserad vård, men fler akutmottagningsbesök och slutenvårdstillfällen jämfört med folkbokförda i Västra Götaland. Asylsökande barn erhöll mindre primärvård, fram till år 2016 men får generellt mer vård jämfört med folkbokförda barn i regionen. Särskilt stora skillnader ses inom den psykiatriska vården, där asylsökande barn både har fler öppenvårdskontakter och fler slutenvårdstillfällen jämfört med folkbokförda barn. 

Asylsökande får tandvård i samband med att akuta besvär uppkommer, samtidigt som man finner ett stort ackumulerat tandvårdsbehov. Asylsökande barn får i låg grad den förebyggande tandvård som de har rätt till … Den asylsökande populationen är mycket yngre än den folkbokförda. Majoriteten är pojkar och unga män, medan väldigt få asylsökande är över 65 år. Rapporten beskriver vårdkonsumtion i åldrarna 0-64 år. 

En hälsoundersökning erbjuds alla asylsökande. Enligt fakturerade uppgifter genomgår ungefär hälften av alla asylsökande en sådan. Enhetlig registrering och uppföljning av hälsoundersökningar saknas dock i vårddatabasen varför uppgifterna är osäkra. 

Trots att studier visar att stor andel av asylsökande lider av psykisk ohälsa, ser vi både lägre antal besök och färre diagnoser bland asylsökande vuxna inom psykiatrin jämfört med folkbokförda. Asylsökande barn har däremot fler psykiatriska kontakter och skillnaderna mellan asylsökande barn och vuxna liksom mellan asylsökande och folkbokförda vuxna har blivit mer uttalade över tid, till följd av minskat antal besök bland asylsökande. Posttraumatiskt stressyndrom är en diagnos som ses i betydligt högre utsträckning bland både asylsökande barn och vuxna. Asylsökandes vårdkontakter för posttraumatiskt stressyndrom sker framförallt inom specialiserad öppenvård. 

Flera studier visar att diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdom är vanligare bland vissa migrantgrupper. Besök och vårdtillfällen med dessa diagnoser är vanligare bland asylsökande jämfört med folkbokförda. 

Asylsökande kvinnor föder fler barn och frekvensen kejsarsnitt är högre, vilket ger längre vårdtider. Tuberkulos och virushepatit är betydligt vanligare bland asylsökande där behandlingen i vissa fall är långvarig. 

Rapporten indikerar att det faktiska vårdbehovet bland asylsökande inte är tillfredsställt, vilket ökar risken för ett större och mer kostsamt framtida behov av sjukvård. Särskilt när det gäller psykiatrisk vård bland vuxna talar data för att det föreligger ett avsevärt vårdbehov som inte är tillfredsställt. Dessutom förväntas antalet personer som vistas i Sverige utan tillstånd (papperslösa) öka vilket kan leda till stora utmaningar, inte minst inom infektionsvård, förlossningsvård och i synnerhet barn- och vuxenpsykiatrin. 

Ett flertal barriärer som försvårar asylsökandes tillgång till hälso- och sjukvård har identifierats. De mest framträdande barriärerna är konsekvenserna av att asylsökande endast har rätt till vård som inte kan anstå, brist på kvalificerade tolkar och brist på information” (sammanfattning).

“Rapporten indikerar att det finns ett behov av hälso-, sjuk- och tandvård hos asylsökande som inte är tillfredsställt. I kombination med ökade riskfaktorer för sämre hälsa och högre förekomst av bland annat psykisk ohälsa liksom hjärt-kärlsjukdom och diabetes typ 2 i lägre åldrar än folkbokförda, är detta oroväckande med avseende på asylsökandes långsiktiga hälsa och för framtida behov av hälso- och sjukvård. En osäker framtid för asylsökande i form av långa väntetider i kombination med tillfälliga uppehållstillstånd ökar risken ytterligare för fortsatt ohälsa. 

• Inom vuxenpsykiatrin ses en anmärkningsvärt låg konsumtion av vård för asylsökande jämfört med folkbokförda och antalet besök per person minskar över tid. En minskning ses även inom barn- och ungdomspsykiatrin. Konsekvenserna av utebliven vård för människor med svåra trauman är allvarliga både för individer, omgivning och samhället i stort och riskerar att försvåra möjligheterna till integration” (s. 38). 

Metoden för studien

“Den population som studerats är folkbokförda i Västra Götaland år 2011-2016 samt asylsökande som är inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem i någon av Västra Götalands kommuner under samma period i åldrarna 0-64 år … Vårddatabaserna Vega och Akutdatabasen i Västra Götaland, har använts för att beskriva hälso- och sjukvårdsbesök, vårdtillfällen och diagnoser bland asylsökande och folkbokförda i Västra Götaland … Besök inom primärvård, specialiserad öppenvård inklusive akutmottagningsbesök och slutenvårdstillfällen redovisas för perioden 2011-2016 för asylsökande respektive folkbokförda i Västra Götaland … De 30 vanligaste diagnoserna vid besök eller vårdtillfällen bland asylsökande (3-ställig ICD-kod) har listats och jämförts med motsvarande diagnoser bland folkbokförda uppdelat på kön, ålder och vårdform för perioden 2011-2016” (s. 4-5). 

Ev policy-rekommendationer

• Data indikerar ett behov av förbättrade insatser framförallt tidigt i vårdkedjan för asylsökande. Begränsningar i möjligheterna till tidiga vårdinsatser riskerar att på sikt leda till ökad sjuklighet och behov av större vårdinsatser, inte minst inom barn- och vuxenpsykiatri. 

• Tillförlitlig statistik över hälsoundersökningar av asylsökande behövs. En enhetlig registreringskod för dessa undersökningar skulle underlätta registreringen som idag görs under flera olika diagnoser/åtgärdskoder som inte är unika för hälsoundersökningar för asylsökande. Riktlinjer för innehållet i undersökningarna, kvalitetsuppföljningar och registrering av resultatet av undersökningarna skulle både leda till förbättrade möjligheter till tidiga insatser för individen, bättre beslutsunderlag för regionen och bättre förutsättningar för bredare hälsoinsatser. En regional medicinsk riktlinje för hälsoundersökning riktat till asylsökande kommer att tas fram i Västra Götalandsregionen, enligt ett nyligen fattat beslut. 

• Inom tandvården sker första kontakten för asylsökande barn ofta på grund av akuta besvär samtidigt som stora ackumulerade behov av tandvård upptäcks. Tandvårddata i hela asylgruppen är inte känt och tandhälsa och vårdbehov behöver därför kartläggas. Asylsökande barn har samma rätt till tandvård som folkbokförda barn. Åtgärder för att erbjuda alla asylsökande barn en tandundersökning som ett led i hälsoundersökningen behöver därför organiseras på ett effektivt och fungerande sätt. 

• Arbetet med denna fördjupningsrapport har tydliggjort brister i statistiken som försvårat möjligheterna att ta fram ett adekvat kunskapsunderlag. För att bättre kunna följa asylsökandes vårdbehov skulle man behöva följa asylsökandes vårdkonsumtion baserat på individdata. Individuella samordningsnummer skulle kunna lösa detta problem och ett sådant förslag bearbetas för närvarande (april 2017). 

• Tolkningen av begreppet vård som inte kan anstå kan vara en förklaring till flera av skillnaderna i vård mellan asylsökande och folkbokförda som framkommer. Rapportens data talar för att Västra Götalandsregionen skulle kunna öka de tidiga vårdinsatserna och minska andelen slutenvård bland asylsökande om de ges lika rätt som folkbokförda till en ökad andel primärvård och specialiserad öppenvård. Om Västra Götalandsregionen skulle utnyttja lagens utrymme att besluta om vård på lika villkor skulle det kunna leda till minskade utgifter för regionen genom minskade slutenvårdskostnader och mindre vårdkostnader på sikt (FRA, 2015). Vidare skulle belastningen på vårdpersonal som idag ska avgöra vad som ingår i vård som inte kan anstå minska” (s. 39-40)

Sammanfattad av: Alva Nissen