Tortyrskador i asylprocessen under lupp: Hur värderas tortyrskador i den svenska asylprocessen och vad krävs för att få skydd?

År: 2015

Typ av text: Rapport

Publicerad av: Röda korset

Språk: Svenska

Författare: Alexandra Segenstedt, Maite Zamacona Aguirre, Lisa Hallstedt, Emelie Hökfelt & Emanuel Petersson 

Antal sidor: 108

Tillgänglig på: http://d20tdhwx2i89n1.cloudfront.net/image/upload/gprtiqctpat3ihyvplfb.pdf 

Vad texten handlar om 

Texten går igenom ett 80-tal fall där den asylsökande delgett  att den utsatts för tortyr. Analysen är på hur Migrationsverket och migrationsdomstolarna utreder detta och hur det stämmer överens med nationella och internationella åtaganden och intentioner. Den studerade perioden är 2009-2013. 

Viktigaste resultat

“betydelsen av läkarintyg för att myndighetens utredningsansvar ska aktualiseras” (8)

“Dock ser vi inte att andra indikationer på tidigare tortyr, i form av exempelvis fotografier, medicinska intyg från utlandet, fysiska ärr/åkommor eller en detaljerad muntlig utsaga etc., medför att vidare utredning från myndighetens sida företas. Varför inte dessa indikationer anses tillräckliga motiveras inte heller i avgöranden vilket gör det svårt att förstå grunden för besluten. Att offentliga biträdet initialt anfört behovet av en vidare utredning verkar inte heller ha betydelse för utgången. Även i dessa fall hänvisas till behovet av ett läkarintyg för att myndigheten ska se till att tortyrutredning företas. Avsaknaden av läkarintyg gör i stället att sökandens utsaga anses mindre trovärdig då skriftlig bevisning saknas. Det är något som ofta kommer till den sökandes kännedom först vid ett avslag hos Migrationsverket.” (8)

“läkarintyg,  som i många fall anses helt nödvändigt för att myndigheten eller domstolen överhuvudtaget ska överväga att besluta om att företa en tortyrskadeutredning…” (8)

“Studien visar också på exempel där beslutsfattaren har haft orimliga krav på vad den enskilde ska kunna redogöra för från en traumatisk upplevelse med erfarenheter av tortyr utan att den allmänna trovärdigheten ska ifrågasättas.” (9)

“I ett antal av de studerade besluten ser vi hur beslutsfattande instanser bedömer berättelsen utifrån hur man anser det vara rimligt att agera. Man ”stannar” då i bedömningen och gör ingen uttömmande värdering av andra anförda omständigheter, såsom uppgifter om att en utlänning utsatts för tortyr. Den här typen av bedömning bygger oftast på egna antaganden utan referens till landinformation eller andra objektiva källor för påståendena. I sådana fall utgår beslutsfattaren från vad man vet, eller anser sig veta, om situationen i landet, traditioner eller andra förhållanden i ursprungslandet. Att använda sig av dessa kriterier kan vara otillförlitligt och kan lämna ett alltför stort utrymme för spekulativa argument.” (10)

“Det finns flera exempel i studien på att tidigare avslag senare ändras när en tortyrskadeutredning har genomförts i ärendet. Det visar återigen på behovet av korrekt dokumentation av tidigare tortyr. Det finns dock även exempel på när domstolen ifrågasätter utredningen och kommer till den medicinska slutsatsen att de ärr, som tidigare bedömts av personer med medicinsk kompetens i en tortyrskadeutredning, bedöms vara äldre än vad utredningen anför. Domstolen redovisar inget närmare resonemang eller ger en utförlig motivering till varför den kommer fram till denna slutsats.” (10)

“Genomgången av avgörandena visar tydligt att tillägg i asylberättelsen ofta anses mindre tillförlitliga än tidigare presenterade uppgifter. I vissa beslut anses det även att sökanden inte ska få tillgodoräkna sig tvivelsmålets fördel vad avser ändrade uppgifter eller uppgifter som tillkommit i ett senare skede. Man kan tolka dessa bedömningar som att uppgifter som tillkommer i ett senare skede allmänt tillåts skada sökandens trovärdighet. Detta gör det svårt då den här typen av ärenden, som ofta karaktäriserats av uppgifter som på grund av traumats komplexa karaktär, uppkommer sent i processen. Hänsyn tas sällan till de svårigheter som asylsökanden kan ha för att berätta om tortyruppgifter under utredningen hos Migrationsverket eller i mötet med biträdet. I bedömningen görs sällan någon hänvisning till landinformation som kan visa på utbredningen av tortyr i aktuellt land.” (11)

“Slutligen omfattar studien ärenden där verkställighetshinder har anförts, efter att det initiala beslutet vunnit laga kraft. Detta med anledning av en genomförd tortyrskadeutredning som underbygger sökandens utsaga om tidigare tortyr och ger belägg för tidigare åberopad tortyr som inte ansetts trovärdig. Trots detta faktum har dessa ärenden inte ansetts uppfylla kravet på en ny omständighet eller giltig ursäkt i utlänningslagens mening. Att betrakta en tortyrskadeutredning, gjord i enlighet med internationell standard, som en modifikation av tidigare prövade omständigheter är anmärkningsvärt, särskilt med tanke på hur den sökandes trovärdighet kan stärkas genom denna utredning samt utifrån bedömning av framtida risk. Vad gäller bedömningen av giltig ursäkt torde inte heller detta medföra några problem då förarbetena uttryckligen nämner just tortyr och trauma som ett skäl för att dessa skäl kommer fram senare i processen. “ (11)

“I majoriteten av avgörandena har Migrationsverket eller migrationsdomstolen bedömt att utlänningen inte har ett sådant skyddsbehov som motiverar att han eller hon ska beviljas uppehållstillstånd. I något fall har migrationsdomstolen beslutat att återförvisa ärendet till Migrationsverket för ny prövning.” (15)

“ De bedömningar som har analyserats i rapporten tyder på att beslutsfattaren har lite kunskap kring vad en tortyrskadeutredning är eller att Istanbulprotokollet är en vedertagen internationell metod där de utredande experterna använder sig av flera verktyg förutom sökandens berättelse.” (93)

“Rapporten visar även att det många gånger råder okunskap kring att våldtäkt eller sexuellt våld kan utgöra en form av tortyr och därmed kan utgöra förföljelse. I de analyserade besluten och domarna kan även observeras en bristande förståelse om våldtäktens funktion i olika kontexter. I urvalet finns exempel på beslut där våldtäkter betraktas som slumpmässiga handlingar utförda av enskilda individer i ett politiskt vakuum. Dessutom visar genomgången på bristande förståelse från beslutande myndigheters sida vad gäller svårigheter att styrka uppgifter om våldtäkt. Detta kan ses mot bakgrund dels av att många sökande, i synnerhet kvinnor, inte anmäler våldtäkt och dels av att de som anmäler kan ha svårigheter att begära och få ut handlingen. Det framkommer i rapporten att beslutsfattaren som regel har ett långtgående krav på att sökanden har uttömt möjligheten att få skydd i hemlandet före flykten till Sverige. Det här kravet borde gå hand i hand med en individuell bedömning av rimligheten i att kräva att sökanden ska vända sig till polisen eller rättsväsendet för att söka skydd. I stället visar materialet från rapporten att så är inte är fallet, i synnerhet när det var statsrepresentanter som var ansvariga för det sexuella våldet. Det är därför grundläggande att göra en rimlighetsanalys för att bedöma huruvida myndighetsskyddet har varit tillgängligt, effektivt och adekvat för den sökande utifrån inhämtad landinformation. Oftast ger befintlig landinformation en generell bild av rättssäkerheten i landet utan att ta hänsyn till enskilda sökandes, i synnerhet kvinnors och HBTQ-personers, verklighet och erfarenheter av statsapparatens faktiska vilja och förmåga att bereda skydd. I dessa ärenden är det grundläggande att beakta hur könsmaktsordningen i en stat och i samhällen fungerar och hur den bidrar till att eventuellt försvåra för sökanden att få ett effektivt skydd.“ (93-94)

“I bedömningen beaktas många gånger inte heller att personer som har varit utsatta för traumatiska upplevelser kan ha svårt att framföra en fullständig och detaljerad berättelse under asylutredningen. Detta kan tyda på att beslutsfattaren ofta har orimliga krav på vad den sökande borde kunna komma ihåg och hur detaljerad och sammanhängande berättelsen om fängelseuppgifterna måste vara för att inte sökandens allmänna trovärdighet ska ifrågasättas. Man kan även konstatera att det tas alltför liten hänsyn till sökandens förklaringar av bristerna i den åberopade bevisningen.” (94)

Metoden för studien

“Rapporten tar sin utgångspunkt i Svenska Röda Korsets samlade erfarenheter och arbete med enskilda ärenden och tortyrskadeutredningar. Underlaget för vår analys är ett antal beslut och domar från Migrationsverket och landets migrationsdomstolar i uppehållstillståndsärenden. Analysen av domar och beslut utgår från en i huvudsak konventionell rättsvetenskaplig metod, med särskilt fokus på hur de krav som rättslig reglering och praxis ställer på beslutsfattaren, efterföljs i praktiken. “ (13)

Perioden 2009–2013 (14)

“Totalt har vi granskat ett 80-tal avgöranden från Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Av dessa härrör 48 avgöranden från Svenska Röda Korsets juridiska migrationsrådgivning. I en del av dessa ärenden har Svenska Röda Korset genomfört tortyrskadeutredningar i enlighet med Istanbulprotokollet. Resterande avgöranden har vi fått tillgång till genom svenska sektionen av Amnesty International. Vi har inte haft tillgång till samtliga handlingar i ärendena utan främst tittat på besluten från Migrationsverket och/eller domstolen. I vissa ärenden har vi läst protokollen från utredningarna för att erhålla en mer heltäckande bild. ” (14)

“I samtliga ärenden har den asylsökande, under någon fas av migrationsprocessen, anfört att han eller hon utsatts för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Det föreligger vidare, enligt den asylsökande, ett skyddsbehov bl.a. eftersom det finns en risk för att han eller hon ska utsättas för tortyr i framtiden.” (15)

Ev policy-rekommendationer

“Att någon typ av skriftlig dokumentation bedöms nödvändig, och varför den anses nödvändig, borde tydligt framkomma under handläggningen på Migrationsverket och i kommunikationen med sökanden innan avslagsbeslut fattas, särskilt då fokus i denna typ av ärenden ska ligga i första instans, dvs. hos Migrationsverket. Detta medför även ytterst begränsad tid för den enskilde att inkomma med kompletterande skriftliga intyg då en överklagandeprocess påbörjats som innebär särskilda tidsgränser” (8)

“I flera fall där Migrationsverket eller domstolen i bedömningen anfört att det förekommer brister i asylberättelsen kan man inte utläsa ur avgörandet huruvida dessa har bemötts från den sökande eller ens om utrymme för detta har givits. Detta kan tolkas som att den beslutsfattande instansen har bett om förklaringar eller att dessa ingår i det offentliga biträdets inlaga, men att dessa inte har inkluderats i motiveringen av bedömningen. Det kan också tolkas som att det inte har begärts några förklaringar till de uppfattade bristerna i asylberättelsen och att de därför inte har inkluderats i bedömningen. Oavsett orsak går det inte att utläsa från besluten om beslutsfattaren har begärt och sedan beaktat förklaringarna av uppfattade brister i bedömningen av besluten, eller inte efterfrågat dem alls. Detta borde tydligt framgå i syfte att göra avgörandet begripligt för den enskilde.” (9)

“Migrationsverket 

• Stärk Migrationsverkets kompetens kring tortyr, trauma och konsekvenserna av detta. 

– Inkludera och förstärk utbildningen kring tortyr och trauma och dess effekter redan på introduktionsutbildningen för nyanställda. Vidareutbildning kring tortyr och trauma bör vara obligatoriskt för personal som arbetar med asylprövning och mottagande. 

– Integrera utbildning om tortyrskadeutredningar i befintlig utbildning. 

– Integrera utbildning om tortyr och dess förekomst i allmänhet samt specifikt frågan om sexuellt våld som en form av tortyr. 

– Förstärk utbildning och kompetens kring internationell praxis, dess inverkan på svensk rätt och hur den ska implementeras nationellt. 

• Säkerställ att tortyrskadeutredningar genomförs i ärenden där detta kan ha en avgörande betydelse på utgången av ärendet eller i bedömningen av den sökandes trovärdighet eller tillförlitlighet av uppgifter. Säkerställ att kostnader inte utgör hinder mot att tortyrskadeutredningar genomförs. 

• Stärk relevant landinformation i Lifos, inklusive relevant landinformation om särskilt utsatta grupper såsom tortyröverlevare, kvinnor och HBTQpersoner. Informationen måste vara relevant, uppdaterad och transparent. 

• Utveckla beslutsmotiveringarna generellt och tydliggör grunderna för avslagsbeslut. Bemöt och motivera uppfattade brister, såsom till exempel trovärdighetsbrister. Detsamma gäller motiveringar vid ansökningar om verkställighetshinder. 

• Stärk samverkan mellan olika enheter på Migrationsverket i syfte att säkerställa att sökanden får en rättssäker prövning och nödvändigt stöd i sitt ärende, särskilt i ärenden där behov av ytterligare vård och/eller dokumentation behövs. 

• Ställ högre krav på offentliga biträdens kompetens – i synnerhet kring tortyr, trauma och genus. 

• Genomför översyn och uppföljning i ärenden rörande verkställighetshinder. 

Migrationsdomstolar 

• Stärk migrationsdomstolarnas kompetens kring tortyr, trauma och konsekvenserna av detta. 

• Stärk förutsättningarna för att relevant internationell praxis tillgodogörs och följs i syfte att öka genomslaget i avgöranden. 

• Säkerställ att relevant, uppdaterad och individanpassad landinformation finns i ärendet. 

• Förbättra motiveringen av domar och domskäl och bemöt påstådda trovärdighetsbrister tydligare i syfte att göra domslutet begripligt för den enskilde. 

• Säkerställ att tortyrskadeutredningar genomförs i ärenden där detta kan ha en avgörande betydelse på utgången av ärendet eller i bedömningen av den sökandes trovärdighet eller tillförlitlighet av uppgifter. Säkerställ att kostnader inte utgör hinder mot att tortyrskadeutredningar genomförs. 

• Ställ högre krav på offentliga biträdens kompetens – i synnerhet kring tortyr, trauma och genus. 

Offentliga biträden 

• Stärk kompetensen kring tortyr, trauma och konsekvenserna av detta. 

• Möjliggör för alla sökande att redogöra för sin asylberättelse separat, även kvinnor och barn. 

Hälso- och sjukvården 

• Stärk kompetensen kring tortyr, trauma och konsekvenserna av detta. 

• Möjliggör fler tortyrskadeutredningar. 

• Öka förståelsen och kompetensen kring dokumentation och intyg för patienter som utsatts för tortyr. 

Lagstiftaren 

• Gör en översyn av lagstiftningen kring verkställighetshinder. 

• Säkerställ att tortyr kriminaliseras i svensk lag. “ (96ff)

Sammanfattad av: Josefin Åström