Riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov : ett fungerande verktyg?

År: 2009

Typ av text: Bokkapitel i Asylsökande i Sverige : ett rättssäkert och värdigt mottagande för barn och vuxna?

Publicerad av:  Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare (MIM) and Department of International Migration and Ethnic Relations (IMER)

Språk: Svenska

Författare: Maite Zamacona Aguirre & Emelie Hökfelt

Antal sidor: 27

Tillgänglig på: https://mau.diva-portal.org/smash/get/diva2:1405526/FULLTEXT01.pdf

Vad texten handlar om 

Texten är en genomgång av hur Migrationsverkets riktlinjer “Utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov och skyddsbehov på grund av sexuell läggning” som introducerades år 2006 efterlevs i praktiken. Handläggare, offentliga biträden, tolkar och asylsökande kvinnor har intervjuats, akter har analyserats och vissa observationer har genomförts.

Viktigaste resultat

“Med anledning av den nya utlänningslagen och den förändrade instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden som infördes i Sverige år 2006 reviderades Migrationsverkets riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov. Riktlinjerna, som kallas “Utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov och skyddsbehov på grund av sexuell läggning”, tar sin utgångspunkt i Migrationsverkets tidigare riktlinjer (Migrationsverket 2001; Migrationsverket 2002) som nu kompletterats med lagstiftning, förarbetsreferenser och UNHCR:s riktlinjer (UNHCR 2002a; UNHCR 2002b). Riktlinjerna är tänkta att fungera som ett komplement till lagstiftning och andra rekommendationer som kan finnas och är återgivna i Utlänningshandboken, Migrationsverkets interna handbok (Utlänningshandboken, kap. 40.1 2006).” (120)

“I riktlinjerna står det att i ärenden där det finns indikationer på att förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning har förekommit ska handläggas med förtur. Sökanden ska i dessa fall även få möjlighet att välja om utredningen ska hanteras av en man eller av en kvinna (121).

Detsamma ska gälla vid valet av tolk och offentligt biträde. Dessutom framhålls betydelsen av att intervjuer och övrig utredning i denna typ av ärenden genomförs avskilt från utredningen av sökandens anhöriga, i de fall den asylsökande kvinnan har sökt asyl tillsammans med någon närstående. “ (120-121)

“Riktlinjerna omfattar utrednings- respektive bedömningsaspekter och motsvarar ett kapitel av Utlänningshandboken, Migrationsverkets interna handbok.” (121)

“Flera av de intervjuade handläggarna anser att den landinformation som finns tillgänglig bland annat i Migrationsverkets landinformationsdatabas Lifos bör ha ett tydligare genusperspektiv för att garantera att hänsyn tas till både mäns och kvinnors situation och den förföljelse de kan utsättas för i hemlandet. Dessutom påpekas att det inte finns tilläckligt med information om genusrelaterad förföljelse” (133)

“Vad gäller exempelvis ifall handläggare på verket ställer frågan om en kvinna har önskemål om handläggaren, tolken och det offentliga biträdet efter kön indikerar aktstudien att den oftast inte ställs. Dessutom förklarar handläggarna ofta inte varför de ställer denna fråga, vilket kan riskera att motivet till frågan blir oklar. I de fall som rör asylsökande kvinnors hälsa, i synnerhet hos dem som utsatts för sexuella övergrepp, finns det på mottagningsenheterna mycket begränsad dokumentation. Det förekommer även bristande dokumenterad samverkan mellan mottagnings- och asylenheter i fall som rör könsrelaterad förföljelse. Vissa grupper av asylsökande kvinnor har inte samma möjlighet att komma till tals i asylprocessen. “Kvinnor i familj” får ofta mindre tid vid utredningen av sina asylskäl än ensamkommande kvinnor. Vidare utreds kvinnor utifrån mannens berättelse, för att antingen komplettera eller bekräfta denna. Dessutom belyser undersökningen att lågutbildade eller icke läs- och skrivkunniga kvinnor, samt kvinnor som har varit utsatta för sexuellt våld, ofta befinner sig i en extra utsatt situation. Det ska också framhållas att det även förekommer bristande kännedom om riktlinjerna på Migrationsverket. Det finns en okunskap om vilka konsekvenser deras arbete med utredningsaspekterna på asylprocessens initiala stadier – i synnerhet i frågan om kön på det offentliga biträdet, handläggaren och tolken, samt i den separata utredningen – kan ha för bedömningen av kvinnors asylskäl. ” (119)

Metoden för studien

“Delar av denna text utgår från rapporten “Riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov – ett fungerande verktyg?” som Svenska Röda Korset presenterade i december 2008. Flera metoder har använts i rapporten för att få ett helhetsperspektiv kring hur implementeringen av riktlinjerna upplevs av de inblandade aktörerna: Aktstudier, fokusgruppsintervjuer, semi-strukturerade intervjuer och observationer. “ (123)

“47 akter (som innehåller all information rörande personen som sökt asyl i Sverige) från Migrationsverket. Tio asylprövningsenheter runt om i landet (Malmö, Solna – enheterna AM3 och AM5, Göteborg, Uppvidinge, Boden, Sundsvall, Norrköping, Skellefteå och Örebro) valdes för att få en viss geografisk spridning. Dessutom begränsades urvalet till kvinnor mellan 18 och 45 år från Mellanöstern, Afrikas Horn, före detta Sovjetunionen och Balkan. Ytterligare ett urvalskriterium var att ärendet skulle bedömas enligt utlänningslagen som trädde i kraft 2006 och att ärendet var helt avslutat” (123)

“handläggare, offentliga biträden och tolkar. Totalt intervjuades 28 handläggare från olika enheter runt om i landet (Malmö, Göteborg, Uppvidinge, Norrköping, Märsta och enheterna AM3 och AM5 i Solna). Vidare intervjuades tolv offentliga biträden och åtta tolkar.” (124)

“fyra observationer av kompletterande utredningar och en muntlig genomgång på Migrationsverket för att få en djupare förståelse för processen.” (124)

Ev policy-rekommendationer

Mer tid för handläggarna

Ev förslag för vidare granskning

“saknas fortfarande studier som belyser asylsökande kvinnors erfarenhet av asylprocessen samt hur brister i arbetet under utredningsprocessen påverkar utredningsresultatet.” (140)

“forskningen fortfarande mycket begränsad kring hur samspelet mellan kön, utbildning och etnicitet kan påverka asylsökandens möjligheter att komma till tals i asylprocessen.” (141)

Sammanfattad av: Josefin Åström